Manne Fagerlind, författare
Spoilers är ett stort problem
Det är roligare att läsa en bok om man inte vet vad som ska hända.
När jag skriver detta är det en vecka till första recensionsdagen för min nya roman, och jag börjar bli nervös. Framför allt förstås för att få griniga recensioner, eller rentav vällustiga sågningar, men det finns också en annan oro. Jag är rädd att recensenterna ska avslöja för mycket om bokens handling.
Jag tror att spoilers, som detta numera kallas även på svenska, är ett stort problem, inte bara för mig utan för litteraturen i stort. Böcker är utsatta för så hård konkurrens i vår tid, från filmer, påkostade tv-serier, roliga små appar, en hel uppsjö av moderna tidsfördriv. Vi måste låta det vara lustfyllt och spännande att läsa, och spoilers tar bort en stor del av glädjen. Det är helt enkelt roligare att läsa en bok om man inte vet vad som ska hända.
Det är inte alls bara recensioner som kan innehålla spoilers. Inför lanseringen av båda mina romaner har jag haft långa diskussioner med förlaget om vad som egentligen ska stå i presentationstexterna, för det är viktigt för mig att läsarna ska vara nyfikna på hur det ska gå. Alltför ofta vet man en hel del om det bara man har läst en boks baksidestext.
Så varför är spoilers så vanligt? Jag tror att det finns två anledningar.
Först och främst är det ärligt talat svårt att undvika. En recensent har mer än en uppgift: förutom att bedöma boken ska han eller hon också beskriva den. En av de svåraste delarna av recensentens hantverk är just att beskriva boken utan att röja för mycket om handlingen, men som författare blir man alltid lika glad när recensenten lyckas med det.
Men dessutom tror jag det finns en annan förklaring. När det gäller mer litterära böcker verkar man ibland anse att handlingen inte är så viktig, att det som ska bedömas är det konstnärliga uttrycket och bokens teman och djup.
Personligen tror jag dock att det är en missuppfattning. Några av de författare som jag beundrar mest, som Kerstin Ekman, Sofi Oksanen och Ian McEwan, skriver till exempel romaner som både är högklassig litteratur och spännande, effektiva berättelser. Vi gör dem och deras böcker en björntjänst om vi avslöjar handlingen, för då blir läsningen för många mer en intellektuell övning än ett äventyr.
Eftersom jag själv skriver litterära romaner men ändå vill att de ska vara spännande och att handlingen ska överraska läsaren, gör detta mig lite extra nervös för spoilers. Jag kan bara hoppas att mina läsare kommer att veta så lite som möjligt om min roman när de öppnar den.
Manne Fagerlind, författare och gästskribent
Anmäl textfel
