LitteraturMagazinets recension
av Män förklarar saker för mig, Rebecca Solnit
Rebecca Solnit om män som förklarar hur det ligger till
Titelessän i Rebecca Solnits nya essäsamling är skriven 2008 och har redan hunnit uppnå status som feministisk klassiker.
Det var i höstas som vi senast hörde från den amerikanska författaren och essäisten Rebecca Solnit som då var aktuell på svenska med ”Det avlägset nära” om aprikoser, Frankensteins monster och en mamma med alzheimers. Redan nu är hon tillbaka med essäsamlingen ”Män förklarar saker för mig”, en samling essäer skrivna mellan 2008 och 2014 om direkt och indirekt (strukturellt) våld mot kvinnor.
Titelessän handlar om viss en sorts självupptagna män (alltid män) som i tid och otid ska tala om för kvinnor hur saker och ting ligger till, oavsett om de vet vad de pratar om eller inte. De bara antar att de vet bättre eftersom att de är män. Denna text fick stort gensvar i USA och har gett upphov till begreppet ”mansplaining”, vilket är en hopslagning av orden ”man” och ”explaining”. Kanske kan man jämföra det med det svenska nyordet ”killgissa” som det för något år sedan skrevs en del om på nätet och som betyder att man får en vild gissning att låta som en etablerad sanning.
Att killgissa låter dock lite mer harmlöst. Men kanske lurar man sig på det sättet att inte ta dess samhälleliga betydelse på det allvar som det egentligen kräver?
Rebecca Solnit menar att detta samhällsfenomen, att män skulle veta vad de snackar om medan kvinnor inte skulle göra det, konserverar ”allt det fula i vår värld och skymmer dess ljus”. Det är inte en isolerad händelse, utan en del av av allt det våld som kvinnor utsätts för hela tiden och överallt i världen.
Vi måste titta på helheten. Det handlar om fysiskt våld – om våldtäkt, misshandel och mord – men också om indirekt, institutionaliserat våld: om när en kvinnas vittnesmål inte tas på allvar så fort det riktas mot en man med makt. Istället för att lyssna kallar man henne för hysterisk eller opålitlig, bara för att hon helt enkelt är kvinna. Och det tar ifrån kvinnor deras rättigheter – deras rättigheter att ”yttra sig, att ha idéer, att vara någon som anses sitta inne med fakta och sanningar, att ha ett värde, att vara en människa”.
Därför börjar denna bok i något till synes enkelt och harmlöst, för att sluta i att handla om våld och våldtäkt, om Dominique Strauss-Kahn och om dödsskjutningarna på ett campus i Kalifornien.
Dock handlar det inte om att skuldbelägga män. Mot slutet av boken tangerar hon till och med det som idag går under namnet maskulinitetsstudier, vilket är viktigt inte enbart av den anledningen att män begår flest brott och våldsbrott i världen. Det är viktigt också för att män mer och mer halkar efter i skolan, för att de drabbas hårdare av lågkonjunkturen, är mer olyckliga och dessutom begår självmord oftare än kvinnor.
Det är någonting fel med den bild av att vara man som uppmuntras av samhället. Och det går inte bara ut över kvinnor; det går lika mycket ut över männen själva.
Politik och etik har alltid varit framträdande teman i hennes författarskap. Men oftast har det skett via mer generella begrepp som empati och medmänsklighet i ”Det avlägset nära” eller som öppenhet inför framtiden och andra människor och deras bakgrunder och historier i ”Gå vilse: En fälthandbok”.
I ”Män förklarar saker för mig” finns inte riktigt samma omskrivningar; politiken har hoppat från att befinna sig mellan raderna till ren klartext.
På många sätt är ”Män som förklara saker för mig” en stridsskrift. Men det är en stridsskrift som formulerats under så många år att den ändå inte osar av samma ilska och frustration som stridsskrifter ibland gör. Utan precis som Solnits andra böcker bibehåller den hela tiden sitt lugn och sitt allvar. Personliga tankar och erfarenheter sätts i samband med händelser ur både historien och samtiden, med konst och litteratur, samt statistik över fall efter fall av mäns våld mot kvinnor.
Det är rakt på sak. Verkligheten slår en hårt i ansiktet. Och det behövs för att vi ska kunna vakna till och förstå hur illa det egentligen är.
Mottagen: 14 februari 2015
Anmäl textfel
