Recension
av Min syster, Rosamund Lupton
Många bottnar i sökandet efter en försvunnen syster
Vad skulle du göra om din syster försvann spårlöst?
Jag tycker om den här boken för att den beskriver den lojala och obrottsliga kärleken mellan två systrar. Det har också funnit en bror, men han dog som barn av cystisk fibros. Föräldrarna separerade och flickorna växte upp hos mamman. Beatrice är den äldre ”ordentliga” systern som flyttat till New York, medan Tess är konststuderande i London. De har kontinuerlig mailkontakt och ringer ofta varandra. Att hon vet allt om Tess är Beatrice helt övertygad om.
Beatrice mamma ringer. Tess har försvunnit, hon har varit försvunnen i fyra dagar. Beatrice flyger genast till London där hon väljer att bo i Tess lägenhet. Hon förfäras av att Tess kan bo i en nedsliten, dragig och kall källarlägenhet där hon ställt garderoben i vardagsrummet för att kunna ha sovrummet som ateljé. Här verkar allt finnas kvar, till och med tandborsten i badrummet. Beatrice får onda aningar.
Hyresvärden är den som kontaktat polisen. Det är en vänlig man som talar om att Tess fått hotfulla telefonsamtal, kanske är det därför hon dragit ur jacket. Tess var gravid när hon försvann, men Beatrice får reda på att hon redan fött sitt barn. Trots all ny information Beatrice får och detaljer hon borde känt till, tvivlar hon aldrig på relationen till systern. Ju mer hon får reda på, desto mer lär hon känna sig själv och Tess framstår mer och mer som den som tog hand om, älskade och fanns där för andra människor. Beatrice drog sig undan och levde sitt ”perfekta” liv i New York med lägenhet, fästman, bra jobb och fina kläder, medan Tess var fattig men levde livet fullt ut. Beatrice såg färger i PMS-skalan, medan Tess färger var naturens, blommornas och hon älskade påskliljor för dess gula färg. Jag tror att författaren försöker visa på skillnaderna mellan systrarna just med färger. PMS-färgens nyans anges alltid exakt med nummer, medan påskliljans gula färg kan variera, men den är ändå gul.
När Beatrice hittar de skrämmande målningarna av en skrikande kvinna och en man i mask blir hon alldeles förskräckt. Vem skulle vilja Tess illa? Kan den psykiater som säger att Tess var deprimerad och hallucinerade ha rätt?
Det är en bok som är originellt skriven och som har många olika bottnar. Det är något overkligt över den som tvingar mig att läsa vidare, den är spännande trots att den egentligen enligt min mening går framåt relativt långsamt. Den känns varken som en kriminalroman eller en thriller även om en hel del sådana inslag finns. Sorgen är den kraft som får Beatrice att maniskt leta vidare information om systerns tragiska öde, även om det riskerar att ödelägga hennes eget liv.
Beatrice känner att hon förändras, hon blir vuxen, hon vill vara mer lik sin syster och hon förstår att hon inte varit den stabila och ansvarstagande syster hon alltid ansett sig vara. Hon får mer förståelse för sin mor och de kommer varandra långsamt närmare. Jag tror att den här berättelsen kan man ta till sig på lite olika sätt. För mig är inte kriminalinslaget det väsentliga och slutet kom som en fullständig överraskning.
Jag rekommenderar verkligen den här fantastiska debutromanen av Rosamund Lupton.
Mottagen: 9 juni 2012
Anmäl textfel
