LitteraturMagazinets recension
av Grejen med verb, Sara Lövestam
Verb med humor och glädje
"Grejen med verb" är en rolig bok som skapar ett grammatikaliskt kaos i huvudet – i alla fall på den äldre generationen.
Lite svensk grammatik på äldre dar kan inte skada, och jag öppnar med spänning Sara Lövestams bok "Grejen med verb". Kunskaperna är mer eller mindre bortblåsta och förlegade, inser jag ganska omgående när jag läser att tempuset futurum inte längre existerar i svenskan. Ordet "preteritum" upptäckte jag i ett korsord häromveckan och var tvungen att slå upp det på datorn. Imperfektum kallades det på min tid.
Nåja, jag hade samma upplaga av grammatikboken som min mor hade på 1920-talet. Vi lärde oss roliga verbformer som ingen använde annat än på grammatiklektionerna, "vi sutto" och "vi voro" och "I ären" bland annat. Tack och lov har det mesta fallit i glömska, men så kunde det gå till i en liten byskola på landet.
Lite längre fram i boken erkänner författaren att även hon tycker att futurum finns, och jag drar en suck av lättnad. Varför har man bestämt att just det tempuset inte finns i svenskan? Även om vi inte har en verbböjning för det - det har vi ju faktiskt inte för perfekt och pluskvamperfekt heller för den delen. Jag noterar att verbet "har/hade" som används för att bilda perfekt och pluskvamperfekt inte finns med i Sara Lövestams lista över hjälpverb. Är det förklaringen till att just de tidsformerna, trots att de bildas av flera verb, får äran att hänga kvar som tempusformer?
Sara Lövestam närmar sig verbens böjningar på ett lättsamt sätt, och den här boken är säkert en glädjekälla för ungdomar av i dag. Hon tar Stålmannen till hjälp för att illustrera, men jag måste erkänna att just där hänger jag inte riktigt med. Diskussionen går om huruvida Clark Kent naken är infinitivformen eller om infinitiven är Clark Kent iklädd kalsonger. Mitt bidrag till diskussionen blir att har de en brun rand illustrerar kalsongerna definitivt ett verb i förfluten tid, eller? Tomtarna på loftet dividerar vilt. Förvirringen blir efter en stund total.
Uttrycket verbfras har jag inte stött på tidigare, tror jag, och undrar lite förbryllat varför termen inte kunde ha fått motsvara engelskans phrasal verb (break in, break down, break up, break out, break out in) i stället? Dessa kallas partikelverb i svenskan. Jag instämmer med författarens åsikt att verbfraser gör ju varken till eller från och behöver med andra ord inte varken finnas eller läras in/ut.
Det är en riktigt rolig bok om verb, visserligen lägger jag ifrån mig den med ett grammatikaliskt kaos i huvudet, men den här boken kommer att göra ämnet betydligt intressantare för en yngre målgrupp. Målgruppen för boken är ju faktiskt inte äldre tanter som pluggat regler och undantag "en masse" och dessutom inte bara vill ha en stor säck "preteritum" utan även en liten påse "futurum" att se fram emot.
Mottagen: 27 februari 2014
Anmäl textfel
