LitteraturMagazinets recension
av Livrädd, Sharon J Bolton
Stor antal självmord skakar Cambridge
”Livrädd” är en psykologisk deckare som håller läsaren i ett gastkramande grepp. Den växlar mellan att vara en skräckfylld thriller och en ren kriminalroman. Historien är inte helt trovärdig, men vad gör det, när underhållsvärdet är stort.
Det finns så många deckarhistorier av så många deckarförfattare, att jag blir riktigt glad när jag hittar en som får mig att undra: Vad är det som händer här? I början känns det nästan som om det är något övernaturligt inblandat. ”Livrädd” (Dead Scared) är en passade titel på boken, huvudpersonen får verkligen anstränga sig för att tygla sin rädsla och envist utföra jobbet. Sharon J. Bolton har skrivit flera deckare, men det här är den första jag läser.
Vid universitetet i Cambridge har det skett ovanligt många självmord, flera än tidigare års statistik. De flesta är unga kvinnor. Sättet att ta sitt liv stämmer inte in på hur kvinnor statistisk sett begår självmord. Det kan naturligtvis vara en tillfällighet. Ingenting binder självmorden till varandra, tillvägagångssätten är helt olika och mycket utstuderade och skrämmande. De självmordsoffer som besökte psykologen innan, berättade helt olika historier. Trots det blir psykologen Evi Oliver misstänksam och riktar polisens uppmärksamhet på dödsfallen.
Boken inleds med att den unga kriminalpolisen Lacey Flint får i uppdrag att under täckmantel försöka ta reda på om det ligger något brott bakom. Hon börjar studera psykologi och bor i samma rum, som en av de unga flickor som försökt begå självmord bott i. Flickan överlevde, svårt skadad. Från tidigare år finns också överlevande.
Underliga saker händer, inte bara Lacey utan också psykologen Evi. Händelser, som det är svårt att rationellt bortförklara.
Jag tror att vem som helst skulle börja tvivla på sitt eget förstånd om man har mardrömmar som det inte riktigt går att vakna upp ifrån. Man vaknar på morgonen och är alldeles groggy och pupillerna ser ut som om droger är inblandade. Lacey är extra försiktig så att ingen ska kunna droga henne. Hon dricker inte ens teet i sitt eget rum längre, hon misstänker till och med tepåsarna, utan hon dricker bara vatten direkt från kranen. Ändå drabbas hon.
Att läsa en thriller där jag inte riktigt kan förstå hur det går till är uppfriskande. Ja, jag förstår ju att här ligger ett brott bakom, annars vore det inte en deckare – men samtidigt så verkar händelserna helt oförklarliga. Speciellt när de överlevande förklarar att de inte påverkades att ta sitt liv.
Berättelsen balanserar hela tiden mellan skräck för de underliga händelserna och Laceys övertygelse om att de går att förklara på naturlig väg. Läsaren hålls i ett stadigt grepp genom hela romanen ända till slutet som blir ett sant antiklimax. Jag har svårt att svälja den rafflande upplösningen och framför allt det underliggande motivet. Jag ställer mig frågan om berättelsen är trovärdig. Nja, kanske inte, men det är en fiktion som är både gastkramande och förbryllande och ger underhållning och rysningar för stunden.
Deckare är inte den form av litteratur, med några få undantag, som lämnar funderingar kvar. Deras uppgift är att ge en stunds verklighetsflykt och spänning i tillvaron. Boken är välskriven och väldisponerad och väcker min nyfikenhet på fler av S.J. Boltons böcker.
Mottagen: 24 mars 2013
Anmäl textfel
