LitteraturMagazinets recension
av Kinas förste kejsare, Sima Qian
Muren och böckernas ursprungskälla
Kinas förste kejsare, Shi Huangdi, är känd för många svenskar genom Evert Taubes proto-rap och armén av terrakottasoldater från hans gravkomplex som nu turnerar världens muséer. Men här stiger han fram ur historiens dimmor, direkt från Sima Qians ursprungliga historieverk från århundradet före vår tideräkning. Bengt Petterssons översättning erbjuder en sällsynt inblick i en avlägsen forntids främmande kultur utan skygglappar eller dunkla glas.
Efter en knastertorr inledande sammanfattning av riket Qins framväxt och slutliga erövring av de övriga kinesiska rikena fördjupar sig Qian i händelserna och personerna bakom. Just den här boken är ett litet urval ur det fullständiga verket som omfattar 130 kapitel och över 3000 sidor. Redaktören och översättaren fokuserar på Shi Huangdi, den förste kejsaren, makthavarna och intrigerna kring honom och Qin-rikets snabba fall under hans efterträdare. Sima Qian verkade under kejsare Wu av Han-dynastin som efterträdde Qin på kejsartronen. Trots segrarens privilegium att skriva historien framstår texten som förhållandevis opartisk. Kanske beror det på Qians dubbla roll som astrolog – utan en rättvis krönika skulle inte tecknen kunna tydas korrekt.
Så, lät kejsaren bygga den kinesiska muren och bränna alla böckerna i Kina? Ja, det vi vet om förste kejsaren kommer nästan uteslutande härifrån. Han lät även köra ut sin egen moder från Kina, enade sex kungariken till ett och sökte efter odödlighet. Från en skoningslös tid där minsta tillkortakommande kunde leda till påtvingade självmord framställs kejsaren som synnerligen grym och omgiven av pragmatiskt realpolitiska rådgivare och maktspelare som Li Si och Zhao Gao. Det omtalade bokbålet, till exempel, proklamerades för att ingen skulle kunna kritisera kejsaren med hänvisning till äldre auktoriteter.
En klassiker och originalkälla av sådana mått som Sima Qians text låter sig inte bedömas som vilken annan bok som helst. I över tvåtusen år har verket funnit läsare av händelser från en i övrigt försvunnen tid. Men samtidigt har verket bildat skola för kinesisk berättarkonst genom tiderna. I Petterssons utmärkta tolkning kan jag ana varför. Historikerns rakt formulerade saklighet i krönikans notiser får blomma under kontrollerade former i de spännande biografiska kapitlen om historiens huvudaktörer – Shi Huangdi, kung av Qin, den förvisade änkedrottningens triangeldrama, andre kejsarens makthunger och svaghet, lönnmördaren Jing Ke, försteminister Li Si och mästermanipulatören Zhao Gao.
Det är ovanligt att läsa en så lättillgänglig och nöjsam tolkning av en historisk urkund som denna. Pettersson avhåller sig från överdrivet akademiska later och hans glesa fotnoter inskränker sig till rena förklaringar och förtydliganden. Den uråldriga texten får en modern lyster utan filter mot den historiska verkligheten: våldsam, godtycklig men alltjämt driven av mänskliga passioner och brister. Genom Qians skrift är det möjligt att komma de gamla intrigmakarna och maktspelarna nära – och som enda källa från tiden blir hans ord av särskild tyngd.
Taube bygger sin sångtext till stor del på en essä av J. L. Borges (”La murella y los libros”, 1934) där Shi Huangdi är besatt av strävan efter odödlighet och makten att förstöra, bygga upp och bevara. Sima Qian ger viss fog för en sådan tolkning, men det finns utrymme för fler. Kanske den förste kejsaren var en man beredd att göra vad som krävdes för att utbreda sitt imperium och som fann en väg genom obönhörliga lagar, strikt lojalitet och oinskränkt makt. Texten påpekar att väldet gick Qin ur händerna för att Shi Huangdi och hans efterträdare inte fann tid att ”rätta sina fel”. Här föregrips en tanke att behovet av olika typer av makthavare skiftar med tiderna och väldets livsfaser.
Jag uppskattar hur en politisk analys vävs in genom överhistorikerns kommentarer i kapitelsluten. Här anas en Sun Tsu, och machiavelliska drag går igen från orden som lagts i rådgivaren Li Sis mun. Jag tänker inte här ge mig in i en egen djuplodande analys av Sima Qians politiska tänkande eller en profilering av Shi Huangdis gestaltning i verket. Men läsningen frestar till båda.
Mottagen: 29 november 2016
Anmäl textfel
