LitteraturMagazinets recension
av Benny Zeligs underbara resa med Döden, Simon Kudrischoff
En hisnande kamp mellan Livet och Döden
Det här är en berättelse om Livet och Döden som du aldrig har upplevt den förut.
Det är Livet som håller i trådarna, människornas livsöden och dödsdatum. Döden har dagskiftet för att se till att folk verkligen dör på de dagar som har föreskrivits. Han har den lilla, runda ängeln Kerubus som gör jobbet på nattskiftet.
I boken möter vi Döden och Livet som människoliknande varelser. De lever i Husby, jobbar hårt och har fredagsmys framför TV:n. Ingenting är som vi trott. Vägen till helvetet finns under Stockholms gator och i himlen råder stiltje och himlens invånare är uttråkade.
När jag först öppnade den här boken var jag tveksam till om det var en ungdomsbok eller en vuxenbok. Men när jag läst den, så vill jag nog sätta målgruppen till lite äldre tonåringar och uppåt. Det är en bok med lite bisarr humor, överdrivet och tidvis komiskt våld och berättelsen hör enligt min mening hemma inom fantasygenren. Roligt är det nästan hela tiden.
Här är mycket humor, men vi upplever komik lite olika, och säkert finns många som tycker att detta är lite för mycket. För det händer saker hela tiden. En miss i administrationen gör att Benny Zelig inte dör, i stället dör hans baneman när han på natten snubblar i hallen och får den vassa armékniven genom huvudet. När Döden upptäcker misstaget rättar han inte till det. Det är ju Livet som har klantat sig. De blir osams och Livet slänger helt sonika ut Döden från det gemensamma boendet.
Då ringer Döden på hos Benny och ber att få sova över. Benny tillhör ett knarksyndikatet ”Let it snow” och har precis gjorts till syndabock för mordet på ledaren. Alla maffiamedlemmarna är efter honom. Livet vill se honom död så snart som möjligt – och hon är farlig. Döden beslutar att skydda Benny och tillsammans får de ett äventyr som saknar motstycke.
Många skratt blir det, boken är som en ”smälla-i-dörrar”-fars, men jag upplever ändå den som lite för lång och lite för omständlig, drygt 400 tättskrivna sidor är i mesta laget. Humor är svårt, och för mycket av det goda förtar hela upplägget. Det är också mycket våld, även det sett ur humoristisk synvinkel.
Jag misstänker att om man är troende så kanske man inte uppskattar beskrivningen av himlen, Gud och av sankte Per. Men himlen är inte det enda stället de besöker utan de drar också ner i helvetet och möter Belsebub. Inte nog med det, de trasslar också in sig i Tolkiens sagovärld. Allt för att hitta Bennys döda mammas försvunna själ.
Den som tror på jultomten kommer att få sitt livs överraskning. Den jultomte du möter här är visserligen fet och skäggig, men en pilsk suput som är allt annat än god.
Jag lägger ifrån mig den lästa boken med ett leende. Det här lovar gott för framtida berättelser av Simon Kudrischoff.
Mottagen: 11 maj 2013
Anmäl textfel
