LitteraturMagazinets recension
av Flodskörden : illustrerade sägner ur Slingans landskap 1995-1999, Simon Stålenhag
Makalös tillbakablick på ett Sverige som aldrig var
Simon Stålenhags underbara barndomsskildring ”Ur varselklotet” har fått en efterlängtad fortsättning i ”Flodskörden”. Medan den förra är en nostalgiskt dieselpunkig folkhems-sci-fi rör sig ”Flodskörden” i en råare apokalyptisk äckelskräckgenre. Men båda handlar egentligen om en förlorad barndom.
Kombinationen av bild och text är överväldigande. ”Flodskörden” är ju precis som ”Ur varselklotet” en påkostad konstbok, där de nostalgiskimrande fotorealistiska målningarna är bärande för berättelsen och den djupare intrigen. Den skrivna texten utgörs av korta avsnitt ur huvudpersonens perspektiv, författarens alter ego. Han återberättar episoder ur sin uppväxt på mälaröarna utanför Stockholm i en alternativ verklighet med väldiga statliga energiprojektet Slingan, kvarlämnat högteknologiskt skrot, robotar och smygande invasioner från främmande världar. Tillsammans driver episoderna en större historia där tonåringens ord bara är en del och mycket lyser fram mellan raderna.
”Ur varselklotet”, som kom redan 2014, berättar om en barndom där barnens synvinkel råder och vuxenvärlden anas i periferin. De större sammanhangen i Stålenhags subtila världsbygge anas i förbigående genom små detaljer och en oförställd sanning eller förklaring framkastas aldrig. En krypande stämning av annalkande katastrof eller överhängande fara präglar både bilder och text. Vuxenvärlden leker med krafter de inte bemästrar eller förstår. Hela Slingan-projektet kan allegoriskt spegla både kalla kriget, energikrisen och kärnkraftshotet och en vittrande samhällsapparat som får teknikoptimismen att vackla. Berättelsen slutar då barnet når puberteten och Slingan läggs ned och kulminerar i en personlig kris.
”Flodskörden” tar vid där ”Ur varselklotet” slutar. Slingans anläggningar har tagits över av privatägda Krafta. Men något går fel … Anläggningarna översvämmas oförklarligt, men i sann Stålenhagsk anda går livet vidare på mälaröarna i den pågående katastrofens spår. Nu är berättaren äldre, kämpar med att passa in, finna sin roll, förstå en förvirrad och otrygg tillvaro och vuxenvärldens tillkortakommanden och svek. Boken anspelar på smittoskräck, miljöförstöring men också pubertetens ändrade uppfattning om det kroppsliga. Konspirationsteorierna som antyds i första boken blommar ut i takt med att sprickorna i tillvarons fasader blir allt mer uppenbara. I en av de sista bildsviterna, utan tillhörande text, når berättaren till slut en slags vuxenhet och Slingan-epoken blir ett minne blott.
Jag inser naturligtvis att jag är helt rätt målgrupp för Stålenhags projekt. Jag har växt upp just under den tid han skildrar, är gammal rollspelare och fantasy-fantast. Men jag inbillar mig och hoppas att hans mästerliga bildberättelse berör även den som inte delar min bakgrund. Uppväxtdramat är tidlöst men samtidigt listigt symbolmättat både i den realistiska miljön och den alternativa magiska verkligheten.
Jag imponeras av hur Stålenhag låter bilderna berätta mer än texterna och hur de fångar så många skiftande stämningar. Förortskänsla och utanförskap är centralt, men skräcken blir också uttalad i den obehagliga bildsviten om maskincancern. Och plötsligt gör migrerande hippierobotar ett intåg med sällsport intryck av levnadsglädje … tills de utplånas av oroade myndigheter.
Trycket på matt papper i det stora formatet gör verkligen konstverken rättvisa. Grafiskt är böckerna enastående. Som extra bonus medföljer särtryck av utvalda bilder och en patinerad karta över mälaröarna där historien utspelar sig.
Både ”Flodskörden” och ”Ur varselklotet” är översållade av välfunna tidsmarkörer ur svenskt åttio- och nittiotal som förankrar fantasin i böckernas respektive epoker. Sömlöst infogar Stålenhag sina robotar, metallkonstruktioner, magnetrinsvävare och dinosaurier i miljön, tillsammans med barnen och tonåringarna i så tidstypiska situationer att jag ler och värker av igenkännande.
Mottagen: 5 november 2016
Anmäl textfel
