LitteraturMagazinets recension av Korpringarna 1 - Odinsbarn, Siri Pettersen

Säregen och sympatisk fantasy – men knappast underhållande

Fantasyvärlden som Pettersen har skapat är ambitiös och har inspirerats av nordisk mytologi"

Bok- presentation:	Korpringarna 1 - Odinsbarn
Författar- presentation:	Siri Pettersen

Norska debutanten Siri Pettersens ungdomsfantasy om Hirka har gjort succé i Norge. Synd bara att det inte är spännande hela tiden. 

Hirka är annorlunda, hon har ingen svans. Hennes pappa är egentligen inte hennes riktiga pappa utan hittade henne övergiven och stack en kniv i henne för att dölja att hon är född utan svans. I det här riket måste man nämligen ha svans. När Hirka är femton år får hon veta att hon är ett odinsbarn – ett odjur från en annan värld som sprider död. Det är en farlig situation i ett land där man gör riter för att skydda sig mot monster och där allt som är det minsta annorlunda betraktas med skräck. Hirka har också en barndomsvän, den unge Rime. Rime är från en av de ledande familjerna men gör uppror mot sin mäktiga familj genom att bli krigare istället för att gå in i det mäktiga rådet.

Det är oroliga tider. Manvall är det mäktigaste riket och de andra rikena lyder under det. Men vissa av dessa stater börjar göra uppror och vill styra sig själva. Den våldsamme och härsklystne Urd intrigerar för att få mer och mer makt.

Siri Pettersen arbetar som art director i Oslo. ”Odins barn” är hennes första bok. Det är den första delen i en fantasytrilogi som heter ”Korpringarna”. (Det finns många korpar i boken och fler kommer säkert i de andra delarna.) Boken har ett sympatiskt budskap; den skildrar främlingsrädsla och hänsynslös ambition och vad det kan få för konsekvenser. Fantasyvärlden som Pettersen har skapat är ambitiös och har inspirerats av nordisk mytologi.

Boken är väldigt tjock och det är synd att säga att det är spännande hela tiden. Tvärtom har jag nog aldrig läst mindre underhållande fantasy. Personerna är svåra att sympatisera med eftersom de tecknas ganska schablonartat. Språket är däremot nydanande. Pettersen har ju funderat ut en helt ny värld och kultur och alltså blir det många nya uttryck; ”hon log som en glaciär” är ett exempel. Det finns många nya ord också och det hade nog varit bra med en ordlista i slutet av boken. ”Odinsbarn” har gjort succé i Norge och det är möjligt att den blir det i Sverige också.

Mottagen: 14 februari 2015

Anmäl textfel