Aktuell med ny bok
Thomas Bodström om nya bokserien: "Viktigt att visa hur rättssystemet ser ut i vårt land"
Thomas Bodström har tidigare varit Sveriges justitieminister. Nu är han aktuell med en ny bok om Bodenfallet, tillsammans med Lars Olof Lampers. För Kristina Jägfeldt berättar han om skrivandet, intresset för brott och straff och om nästa del i bokserien, som redan är påbörjad.
Numera driver Thomas Bodström en av Sveriges största brottmålsbyråer. Han syns ofta i tv-soffan och är juridisk expert i radioprogrammet Äntligen morgon. Tidigare har han bland annat skrivit ett flertal deckare och en bok om sin mamma, "Det man minns". Nu är han aktuell med "Bodenfallet", den första boken i en ny serie om svenska brott.
Jag har nyss läst ut din nya bok och det var väldigt intressant läsning som väckte många frågor. Hur kommer det sig att du nu byter genre från skönlitteratur och självbiografiskt till att skriva dokumentärt om enskilda brott?
– Därför att det är väldigt kul att skriva om olika saker! Tidigare har jag skrivit både deckare, om politik, om min mamma och en bok om fotboll. Jag har alltid haft ett stort intresse för brott och straff och nu kändes det roligt att skriva om det i en helt ny form.
– Att skriva om verkliga fall har ju blivit aktuellt i och med podden "Serial" och dokumentärserien "Making a Murderer". Det är spännande att själv kunna ta ställning i ett fall, vilket också är den röda tråden i vår bokserie: att kunna skapa sig en egen uppfattning, både utifrån för och emot.
Boken handlar om 20-åriga Vatchareeya i Boden som försvann i maj 2013 och några veckor senare hittades mördad och styckad i ett ödehus ute i skogen. Händelsen fick stor medial uppmärksamhet, och för Thomas Bodström var fallet juridiskt intressant att skriva en bok om.
– Det här var ett fall som berörde oerhört många, både enskilda människor och staden som sådan, som blev delad i frågan om det var rätt person som dömdes eller inte. I alla fall i folkmun sades det att det även fanns andra misstänkta, vilket är ovanligt.
I boken läggs ett antal indicier fram, som tyder på att den misstänkta gärningspersonen är skyldig – men även sådant som tyder på det motsatta. Jag velade fram och tillbaka mellan "Han är absolut skyldig" och "Nej, skulle kunna vara någon annan". Kan du personligen säga att det är ställt utom allt rimligt tvivel att killen som blev dömd är skyldig?
– Avsikten var redan från början att inte gå in och ta egen ställning, utan att skapa utrymme för läsaren att bilda sig en egen uppfattning – jag vill därför inte ta ställning nu heller. Att det finns plats för egna åsikter ger ett extra värde för läsaren. I det här fallet fanns det starka skäl både för och emot att Kristoffer var den som begick brottet.
Bokserien "Svenska brott" är ett samarbete mellan Thomas Bodström och Lars Olof Lampers, tv-journalist som arbetar med radioprogrammet SVT Dokumentär och är redaktör för Veckans brott. De båda känner varandra sedan tidigare, och har haft idén under ganska lång tid.
– Jag har ett mycket stort förtroende för Lampers, han är en av de absolut bästa kriminalreportrarna i Sverige, både intresserad och insatt, och samarbetet fungerar otroligt bra.
Thomas Bodström är van att skriva ensam, och menar att det finns skillnader i hur skrivprocessen ser ut när man istället skriver i ett team om två.
– Att man kontinuerligt diskuterar texterna med varandra – varje ord, varje mening, hela tiden. Det är helt annorlunda från när man skriver själv, då man främst diskuterar i efterhand med bokförlaget och redaktören. Nu gör vi till stor del den delen direkt, med varandra.
Hur har ni fördelat arbetet mellan er?
– Vi har gått ihop i ett klassiskt teamarbete, men vi har också olika kompetenser: han har den journalistiska inriktningen medan jag kan de juridiska bitarna. Rent praktiskt kommenterar vi varandras texter hela tiden och diskuterar och bollar frågor med varandra.
Att skriva om verkliga brott är inget nytt, men de böcker som hittills kommit ut i Sverige har mestadels varit inriktade på stora, uppmärksammade brott, som exempelvis Palmemordet och Knutbydramat. Bodenfallet är istället ett mordfall där både offret och den misstänkta är helt vanliga, unga personer. För Thomas Bodström var det intressant att få gräva djupare i ett sådant mordfall men också viktigt att nyansera bilden av förövare och offer.
– Vi ville få utrymme att beskriva ett mordfall mer ingående, något som i en kort tidningsartikel ofta framställs som väldigt svart och vitt: förövaren är monster och offret en ängel. Men så ser ju verkligheten inte ut. Alla har vi bra och mindre bra egenskaper.
Är tanken att hela serien "Svenska brott" ska vara inriktad på just brott mellan så kallade "vanliga" människor?
– Jag har varit advokat på båda sidor, alltså både för brottsmisstänkta och brottsoffer, och har sett att det är vanligt att anhöriga och andra som känner den berörda personen säger att något sådant skulle "aldrig kunna hända just honom eller henne". Men faktum är att väldigt vanliga personer drabbas av ovanliga händelser.
– Kristoffer som dömdes för brottet var på sin höjd lite strulig, men inte i närheten av det brott han dömdes för. Just det där är en vanlig reaktion bland närstående, att det är fullständigt omöjligt att något sådant skulle kunna drabba en så vanlig person. Kanske är det så, kanske inte.
På bokfliken citerar ni killen som blev dömd: "Alla bevis som ni hittat, det är ju någon som har planterat dom. /Kristoffer." Vad har du att säga om ert val av citat?
– Det kändes lämpligt att välja det som flikcitat, eftersom vi tyckte det var viktigt att även göra Kristoffers röst hörd.
Under 2015 kom den mycket uppmärksammade serien "Making a Murderer" ut på Netflix, om den misstänkta och numera morddömda Steven Avery. Enligt Thomas Bodström ligger det i tiden att låta människor själva få bilda sig en uppfattning i kända brottsfall.
– Vi hade redan påbörjat arbetet med vår bok när "Making a Murderer" blev aktuell, men vi kunde se att det sammanföll med tanken om att tittaren/läsaren själv ska få möjlighet att ta ställning i ett komplicerat fall, istället för att bli skriven på näsan.
– Men det är också viktigt att komma ihåg att det inte finns några exakta svar; domstolen kan inte alltid ge 100-procentiga bevis för något. Och faktum är att osannolika saker händer varje dag.
Boken skildrar även rättsprocessen, advokaternas och polisens arbete med fallet, separat i kursiv stil – det tyckte jag var både upplysande och pedagogiskt. Hur blev det att ni valde det upplägget?
– Det finns tyvärr sällan tid till att gå in på hur vårt svenska rättssystem är uppbyggt och den generella kunskapen om det är ganska dålig. Däremot finns det god kunskap om hur saker och ting fungerar i USA. Därför tyckte vi att det var extra viktigt att visa hur det faktiskt ser ut i vårt eget land.
För en som tidigare varit Sveriges justitieminister skulle man kunna tänka sig att livet lugnat ner sig en smula efter att den politiska karriären var över. Men Thomas Bodström har en hel del att göra om dagarna även nu. Han driver en av Sveriges största brottmålsbyråer och syns ofta på tv och hörs i radio. På frågan hur han hinner med skrivandet svarar han:
– Haha, skriva är något man tar sig tid att göra… Men den absolut bästa stunden är en tidig helgmorgon, innan alla andra vaknat och man sätter sig med en kopp framför datorn. Men egentligen kan jag skriva var som helst, när jag har en stund över. Däremot skriver jag inte så länge åt gången, eftersom jag tappar fokus. Det brukar bli kring en och en halv timme åt gången, sedan måste jag få en chans att fundera och reflektera över det jag skriver om.
Den som är intresserad av att läsa om svenska brottsfall har snart fler av författarduons böcker att se fram emot – ambitionen är att skriva ett tiotal böcker i serien.
– Det är såklart svårt att säga i förväg, men det är vår målsättning!
Vad kan du avslöja om nästa bok i serien?
– Att det kommer att handla om ungdomar – om ungdomsbrottslighet.
En sista fråga: Är du medveten om att ditt efternamn är ett anagram av "Brottsdöm"? (Ok, minus ett t)
– Haha, nej det var jag faktiskt inte alls medveten om.
LitteraturMagazinets recension av "Svenska brott: Bodenfallet" kan du läsa här.
Anmäl textfel
