I Anders Olssons dikter är allt statt I rörelse och förändring. Men ögonblicken finns, de utvidgade och avlyssnade ögonblicken, sorgsna och extatiska. Och i det oupphörligt föränderliga finns en balans:

allt som du vunnit
allt som du förlorat
håller dig upprätt
regnet som faller
för alla, för ingen
soforaträdets dans
håller dig upprätt
allt som du älskar
håller dig upprätt

I Anders Olssons litteraturvetenskapliga gärning står poesin i centrum. I en rad uppmärksammade böcker (utgivna hos oss) har han skrivit om Gunnar Ekelöf, Wilhelm Ekelund och Gunnar Björling samt i mindre format om bland andra Edith Södergran, Nelly Sachs, Bengt Emil Johnson, Katarina Frostenson och Ann Jäderlund.
Men han skriver också egna dikter med en omisskännligt egen ton - lågmälda, intensiva och kretsande kring en existentiell problematik som återkommer från samling till samling.
I hans nya dikter (de första på mer än tio år) är allt statt i rörelse och förändring. Men ögonblicken finns, de utvidgade och avlyssnade ögonblicken, sorgsna och extatiska. Och i det oupphörligt föränderliga finns en balans:

allt som du vunnit
allt som du förlorat
håller dig upprätt
regnet som faller
för alla, för ingen
soforaträdets dans
håller dig upprätt
allt som du älskar
håller dig upprätt

I Anders Olssons dikter är allt statt I rörelse och förändring. Men ögonblicken finns, de utvidgade och avlyssnade ögonblicken, sorgsna och extatiska. Och i det oupphörligt föränderliga finns en balans:

allt som du vunnit
allt som du förlorat
håller dig upprätt
regnet som faller
för alla, för ingen
soforaträdets dans
håller dig upprätt
allt som du älskar
håller dig upprätt