Juni, den ständigt rädda tjejen som just börjat tvåan, känner sig mest som en tecknad seriefigur som bankar i golvet av ilska. Varför? Jo, för att hon är Sveriges största fegis! Hon missar ju allt roligt i livet, som att spela tvärflöjt till exempel. Vågar hon anmäla sig, trots att de tuffa tjejerna tycker det är töntigt?
Den andra boken i serien "Mitt livsfarliga liv", lika tonsäker som den första. Berättad på blodigt allvar och med mycket humor, som förstärks av alla de roliga och drastiska illustrationerna.

Juni i tvåan drömmer om att spela tvärflöjt! Är det för töntigt?

Juni, den ständigt rädda tjejen som just börjat tvåan, berättar vidare om livet på sitt drastiska sätt. Ska hon våga spela tvärflöjt? Vågar hon stå på sig och strunta i vad de tuffa tjejerna tycker?

Juni är ofta på dåligt humör. Varför? Jo, för att det finns en massa roligt att göra här i livet. Men inte för Juni, som knappt vågar säga hej till folk. Hon känner sig mest som en tecknad seriefigur med knallrött ansikte som bara bankar i golvet av ilska.
Hon har till exempel länge drömt om att spela flöjt, men när det är dags att anmäla sig vågar hon inte - klasskompisarna skulle tycka att hon var en tönt, särskilt de tuffa tjejerna. Men just de två har anmält sig själva, visar det sig! Juni ilsknar till. Hur ska hon göra nu? Hon vill ju inte vara en härmapa. Tur att hon har stöd av Jonah och Isa i klassen, och av farmor och hennes kloka visdomsord ...

I den andra boken i serien "Mitt livsfarliga liv", forträtter Juni att berätta om alla sina tillkortakommanden på ett roligt och drastiskt sätt. Men är allt verkligen så illa som det verkar för henne? Efterhand anar man att världen ser ut på ett sätt inuti Junis huvud - och på ett annat sätt utanför.

"Håkans har hittat en mycket välgörande balans mellan angelägen tematik och lättsamt tilltal. Böckerna tar en åttaårings problem på största allvar men har en lätthet i tonen och en humor som gör läsningen rolig. Mila Nilssons komiska illustrationer bidrar till vardagskrisernas nöjsamma förpackning." Paul Tenngart, BTJ-häftet

"... den absolut kan läsas med behållning av den generation den både skildrar och vänder sig till. Själv undrar jag bara hur jag kan skratta så förfärligt åt något så förfärligt." Expressen

"Riktig vardagskänsla med musikskola, körsång, lek och det eviga krånglandet med luciavalet." Lotta Olsson, DN

Juni i tvåan drömmer om att spela tvärflöjt! Är det för töntigt?

Juni, den ständigt rädda tjejen som just börjat tvåan, berättar vidare om livet på sitt drastiska sätt. Ska hon våga spela tvärflöjt? Vågar hon stå på sig och strunta i vad de tuffa tjejerna tycker?

Juni är ofta på dåligt humör. Varför? Jo, för att det finns en massa roligt att göra här i livet. Men inte för Juni, som knappt vågar säga hej till folk. Hon känner sig mest som en tecknad seriefigur med knallrött ansikte som bara bankar i golvet av ilska.
Hon har till exempel länge drömt om att spela flöjt, men när det är dags att anmäla sig vågar hon inte - klasskompisarna skulle tycka att hon var en tönt, särskilt de tuffa tjejerna. Men just de två har anmält sig själva, visar det sig! Juni ilsknar till. Hur ska hon göra nu? Hon vill ju inte vara en härmapa. Tur att hon har stöd av Jonah och Isa i klassen, och av farmor och hennes kloka visdomsord ...

I den andra boken i serien "Mitt livsfarliga liv", forträtter Juni att berätta om alla sina tillkortakommanden på ett roligt och drastiskt sätt. Men är allt verkligen så illa som det verkar för henne? Efterhand anar man att världen ser ut på ett sätt inuti Junis huvud - och på ett annat sätt utanför.

"Håkans har hittat en mycket välgörande balans mellan angelägen tematik och lättsamt tilltal. Böckerna tar en åttaårings problem på största allvar men har en lätthet i tonen och en humor som gör läsningen rolig. Mila Nilssons komiska illustrationer bidrar till vardagskrisernas nöjsamma förpackning." Paul Tenngart, BTJ-häftet

"... den absolut kan läsas med behållning av den generation den både skildrar och vänder sig till. Själv undrar jag bara hur jag kan skratta så förfärligt åt något så förfärligt." Expressen

Juni i tvåan drömmer om att spela tvärflöjt! Är det för töntigt?

Juni, den ständigt rädda tjejen som just börjat tvåan, berättar vidare om livet på sitt drastiska sätt. Ska hon våga spela tvärflöjt? Vågar hon stå på sig och strunta i vad de tuffa tjejerna tycker?

Juni är ofta på dåligt humör. Varför? Jo, för att det finns en massa roligt att göra här i livet. Men inte för Juni, som knappt vågar säga hej till folk. Hon känner sig mest som en tecknad seriefigur med knallrött ansikte som bara bankar i golvet av ilska.
Hon har till exempel länge drömt om att spela flöjt, men när det är dags att anmäla sig vågar hon inte - klasskompisarna skulle tycka att hon var en tönt, särskilt de tuffa tjejerna. Men just de två har anmält sig själva, visar det sig! Juni ilsknar till. Hur ska hon göra nu? Hon vill ju inte vara en härmapa. Tur att hon har stöd av Jonah och Isa i klassen, och av farmor och hennes kloka visdomsord ...

I den andra boken i serien "Mitt livsfarliga liv", forträtter Juni att berätta om alla sina tillkortakommanden på ett roligt och drastiskt sätt. Men är allt verkligen så illa som det verkar för henne? Efterhand anar man att världen ser ut på ett sätt inuti Junis huvud - och på ett annat sätt utanför.

"Håkans har hittat en mycket välgörande balans mellan angelägen tematik och lättsamt tilltal. Böckerna tar en åttaårings problem på största allvar men har en lätthet i tonen och en humor som gör läsningen rolig. Mila Nilssons komiska illustrationer bidrar till vardagskrisernas nöjsamma förpackning." Paul Tenngart, BTJ-häftet

"... den absolut kan läsas med behållning av den generation den både skildrar och vänder sig till. Själv undrar jag bara hur jag kan skratta så förfärligt åt något så förfärligt." Expressen

"Riktig vardagskänsla med musikskola, körsång, lek och det eviga krånglandet med luciavalet." Lotta Olsson, DN