Söker du efter "Olyckan" av Ann Lagerhammar? Du kan sluta leta. Våra experter i antikvariat hjälper dig eftersöka boken - utan extra kostnad - och den levereras direkt hem i brevlådan.
Olyckan
Av Ann Lagerhammar
Bok- presentation: |
Olyckan |
Författar- presentation: |
Ann Lagerhammar |
Att återfinna sin egen röst
Efter den kritikerhyllade debuten med Det som ögat ser återkommer Ann Lagerhammar med ännu en stark roman. Olyckan är berättelsen om ett uppvaknade ur ett liv som inte levts, och om hur en kvinna genom en dramatisk händelse återfinner sin egen vilja. Ina, journalist och författare, har skrivkramp. För att avvärja den har hon tagit sin bil, kört ut ur stan och parkerat på en liten väg mellan två fält. Med datorn i knäet sitter hon i baksätet, beredd att låta fingrarna löpa på tangenterna. Men ingenting kommer och blicken börjar vandra. Hon ser vallmon som vajar i vinden, en joggande man, en korp som kalasar på sitt byte. Och så plötsligt, två bilar som kör alldeles för fort mot varandra, en kurva skymmer och den våldsamma krocken är oundviklig.
Ina rusar ut och fram till bilarna. I den ena sitter en sjuttonårig flicka, Paula. Hon är medvetslös, och Ina får panikslagen loss henne från sätet, släpar henne bort till vägrenen och sitter sedan och håller hennes hand tills ambulansen kommer.
När chocken släppt minns Ina att en man lämnade olycksplatsen. Vem är han? Var han i sällskap med Paula, och varför övergav han henne då? Vad är det för hemligheter som döljer sig i flickans familj?
Utan att kunna värja sig blir Ina indragen i Paulas liv, och bilderna från olyckan förföljer henne. Hon ser dem gång på gång i sitt inre, och tankarna väcker minnen som hon i många år trängt undan: den känslokalla uppväxten, hennes feghet då hon inte stod upp för sin bästa vän, moderns avståndstagande när Ina som sjuttonåring berättade att hon var gravid, de upprepade sveken mot sonen.
En dag då hon motvilligt ska besöka sin döende far på sjukhuset, tar hon en annan väg. Hon svänger av i en korridor, mot intensiven och det rum där Paula ligger i koma. De livsuppehållande apparaternas väsande och pipande ljud är det enda som hörs, i övrigt är allt tyst. Först tveksamt, sedan allt djärvare, börjar Ina prata. Om det som faller henne in, om det som så länge gömts inom henne. Hon återvänder flera gånger, och flickan blir en tyst samtalspartner när Ina långsamt kommer till insikt om varför hon blivit den hon är.
Utgåvor
Att återfinna sin egen röst
Ina, författare och journalist, blir vittne till en våldsam olycka, en frontalkrock mellan två bilar. I den ena finns ett äldre par som avlider, i den andra en sjuttonårig flicka, Paula, som olovligt kör familjens bil. Flickan hamnar i koma, och utan att kunna värja sig blir Ina indragen i hennes liv.
När chocken släppt minns Ina att en man lämnade olycksplatsen. Vem är han? Var han i sällskap med Paula, och varför övergav han henne då? Vad är det för hemligheter som döljer sig i flickans familj?
Upplevelsen gör att Ina tvingas konfrontera sitt eget liv, minnen av rädsla och svek. Hon börjar besöka Paula på sjukhuset, och flickan blir en tyst samtalspartner när Ina långsamt kommer till insikt om varför hon blivit den hon är.
Olyckan är berättelsen om ett uppvaknade ur ett liv som inte levts, och om hur en kvinna genom en oväntad händelse återfinner sin egen röst.
Att återfinna sin egen röst
Efter den kritikerhyllade debuten med Det som ögat ser återkommer Ann Lagerhammar med ännu en stark roman. Olyckan är berättelsen om ett uppvaknade ur ett liv som inte levts, och om hur en kvinna genom en dramatisk händelse återfinner sin egen vilja.
Ina, journalist och författare, har skrivkramp. För att avvärja den har hon tagit sin bil, kört ut ur stan och parkerat på en liten väg mellan två fält. Med datorn i knäet sitter hon i baksätet, beredd att låta fingrarna löpa på tangenterna. Men ingenting kommer och blicken börjar vandra. Hon ser vallmon som vajar i vinden, en joggande man, en korp som kalasar på sitt byte. Och så plötsligt, två bilar som kör alldeles för fort mot varandra, en kurva skymmer och den våldsamma krocken är oundviklig.
Ina rusar ut och fram till bilarna. I den ena sitter en sjuttonårig flicka, Paula. Hon är medvetslös, och Ina får panikslagen loss henne från sätet, släpar henne bort till vägrenen och sitter sedan och håller hennes hand tills ambulansen kommer.
När chocken släppt minns Ina att en man lämnade olycksplatsen. Vem är han? Var han i sällskap med Paula, och varför övergav han henne då? Vad är det för hemligheter som döljer sig i flickans familj?
Utan att kunna värja sig blir Ina indragen i Paulas liv, och bilderna från olyckan förföljer henne. Hon ser dem gång på gång i sitt inre, och tankarna väcker minnen som hon i många år trängt undan: den känslokalla uppväxten, hennes feghet då hon inte stod upp för sin bästa vän, moderns avståndstagande när Ina som sjuttonåring berättade att hon var gravid, de upprepade sveken mot sonen.
En dag då hon motvilligt ska besöka sin döende far på sjukhuset, tar hon en annan väg. Hon svänger av i en korridor, mot intensiven och det rum där Paula ligger i koma. De livsuppehållande apparaternas väsande och pipande ljud är det enda som hörs, i övrigt är allt tyst. Först tveksamt, sedan allt djärvare, börjar Ina prata. Om det som faller henne in, om det som så länge gömts inom henne. Hon återvänder flera gånger, och flickan blir en tyst samtalspartner när Ina långsamt kommer till insikt om varför hon blivit den hon är.
Att återfinna sin egen röst
Ina, författare och journalist, blir vittne till en våldsam olycka, en frontalkrock mellan två bilar. I den ena finns ett äldre par som avlider, i den andra en sjuttonårig flicka, Paula, som olovligt kör familjens bil. Flickan hamnar i koma, och utan att kunna värja sig blir Ina indragen i hennes liv.
När chocken släppt minns Ina att en man lämnade olycksplatsen. Vem är han? Var han i sällskap med Paula, och varför övergav han henne då? Vad är det för hemligheter som döljer sig i flickans familj?
Upplevelsen gör att Ina tvingas konfrontera sitt eget liv, minnen av rädsla och svek. Hon börjar besöka Paula på sjukhuset, och flickan blir en tyst samtalspartner när Ina långsamt kommer till insikt om varför hon blivit den hon är.
Olyckan är berättelsen om ett uppvaknande ur ett liv som inte levts, och om hur en kvinna genom en oväntad händelse återfinner sin egen röst.
Att återfinna sin egen röst
Efter den kritikerhyllade debuten med Det som ögat ser återkom Ann Lagerhammar med ännu en stark roman. Olyckan är berättelsen om ett uppvaknade ur ett liv som inte levts, och om hur en kvinna genom en dramatisk händelse återfinner sin egen vilja.
Ina, journalist och författare, har skrivkramp. För att avvärja den har hon tagit sin bil, kört ut ur stan och parkerat på en liten väg mellan två fält. Med datorn i knäet sitter hon i baksätet, beredd att låta fingrarna löpa på tangenterna. Men ingenting kommer och blicken börjar vandra. Hon ser vallmon som vajar i vinden, en joggande man, en korp som kalasar på sitt byte. Och så plötsligt två bilar som kör alldeles för fort mot varandra, en kurva skymmer och den våldsamma krocken är oundviklig.
Ina rusar ut och fram till bilarna. I den ena sitter en sjuttonårig flicka, Paula. Hon är medvetslös, och Ina får panikslagen loss henne från sätet, släpar henne bort till vägrenen och sitter sedan och håller hennes hand tills ambulansen kommer.
När chocken släppt minns Ina att en man lämnade olycksplatsen. Vem är han? Var han i sällskap med Paula, och varför övergav han henne då? Vad är det för hemligheter som döljer sig i flickans familj?
Utan att kunna värja sig blir Ina indragen i Paulas liv, och bilderna från olyckan förföljer henne. Hon ser dem gång på gång i sitt inre, och tankarna väcker minnen som hon i många år trängt undan: den känslokalla uppväxten, hennes feghet då hon inte stod upp för sin bästa vän, moderns avståndstagande när Ina som sjuttonåring berättade att hon var gravid, de upprepade sveken mot sonen.
En dag då hon motvilligt ska besöka sin döende far på sjukhuset tar hon en annan väg. Hon svänger av i en korridor, mot intensiven och det rum där Paula ligger i koma. De livsuppehållande apparaternas väsande och pipande ljud är det enda som hörs, i övrigt är allt tyst. Först tveksamt, sedan allt djärvare, börjar Ina prata. Om det som faller henne in, om det som så länge gömts inom henne. Hon återvänder flera gånger, och flickan blir en tyst samtalspartner när Ina långsamt kommer till insikt om varför hon blivit den hon är.
Omslagsformgivare: Nina Leino PdeR
Bok: 14860
Anmäl textfel