Redan som tonåring var Anne Charlotte Leffler inställd på att bli författare och 1869 debuterade hon med en novellsamling som skrevs under pseudonym. Länge var anonymiteten en förutsättning för hennes skrivande; hon var gift med häradshövdingen Gustaf Edgren, som tolererade men inte uppmuntrade hennes skapande.
Men Anne Charlotte Leffler slog sig fram och mötte respekt från tidens intellektuella, så småningom under eget namn. I fyrtioårsåldern skilde hon sig och gifte om sig med den italienske hertigen Pasquale Del Pezzo. De fick en son, men några månader senare avled hon av bukhinneinflammation. Då stod hon inför en lovande internationell karriär.

Det här är femte delen i Anne Charlotte Lefflers Ur livet från 1890. Boken innehåller "Kvinnlighet och erotik II" och "Efterskrift till Kvinnlighet och erotik".

Anne Charlotte Leffler (1849-1892) stod på sin tid i centrum för det litterära intresset i Sverige och konkurrerade under många år framgångsrikt med Strindberg om kritikens och publikens gunst. Hennes prosa och teaterstycken väckte stort uppseende genom sina efter dåtida mått djärva motivval och radikala idéinnehåll. Mot slutet av 1800-talet var hon en författarinna med europeisk ryktbarhet. Hennes skådespel uppfördes flitigt både i Sverige och utomlands, och hennes romaner och noveller översattes till ett tiotal språk.

Anne Charlotte Lefflers verk bjuder inte bara på kulturhistoriskt intressanta inblickar i ett avlägset tidsskede. Där hon når som högst har hon utöver en klar, distinkt prosastil också en träffsäker blick för miljöer och en psykologisk insikt som präglas av varm medkänsla med överaxelnsedda livsöden.

Det här är femte delen i Lefflers serie Ur livet. Boken gavs ut första gången 1890 och innehåller texterna "Kvinnlighet och erotik II" och "Efterskrift till Kvinnlighet och erotik".

Efter att under en tid ha fallit i glömska har intresset både för Leffler själv och hennes verk åter vaknat till liv på allvar, bland annat genom Monica Lauritzens biografi Sanningens vägar - Anne Charlotte Lefflers liv och dikt (2012) och digitala satsningar som Nordisk kvinnolitteraturhistoria.