Romanen Amorina skildrar min släkts otroliga och därför hopljugna öden från 1830 till cirka 1935. Ett århundrade som nu ter sig nästan paradisiskt. Fredens, ångans och elektricitetens århundrade: dock avbrutet av det första världskriget, ursprunget till vårt nuvarande elände.
Amorina är samlingsnamnet på alla bokens kvinnor Amorina, Amanda, Ramona, Lärarinnan, den oskuldsfulla Jacobea och den lättsinniga Lydia. En gosses dröm om de ouppnåeliga kvinnorna. Romanens män omkommer av kärlek eller till följd av kärlek.
O, alla drömgestalter som befolkade min barndom! De tog kroppslig gestalt vid skrivmaskinen och jag såg dem uppleva sina invecklade, hemska och rörande äventyr på ön Hisingen eller i Göteborg. Svärmare, intrigörer, fyllbultar och kärleksfulla människor vandrade på gatorna eller genom Hisingens bondbyar. Många stupade i Koleran eller dog i Delirium Tremens, en del var odödliga, några förvandlades till änglar. Medan kärleken slog ut från hus till hus bara man öppnade ett gammaldags fönster med stora, kristallklara rutor. En stråle av kvällssolen föll på en svart buffé med mörkgröna, välvda skåpfönster, som måste bevara en hemlighet. Också buffén tar form och visar sig bestå av virke från Paradisets två träd, Livets och Kunskapens. Buffén har mycket att berätta om flydda tider i Tvåflodslandet. Om Swedenborgare, påven och påvinnan, om författaren Almqvist som uppträder under förfalskarnamnet Almgren, om Viktor Rydberg i tillvarons nedan, om den före detta boxaren Farfar och den före detta frireligiösa Farmor och om hur de fick mig, ett hittebarn, son av renhjärtade föräldrar som inte klarade av livet.
Bengt Anderberg