LitteraturMagazinets recension
av Monster, Bo Eriksson
Från myt till skräckfilm genom alla tider
Märkliga blandvidunder, avvikande människomonster, jättevarelser, sfinxer, gripar och drakar. De skrämmer, uppfostrar eller lär oss vad det innebär att vara människa. Om monstren föddes ur en evolutionärt betingad reflex att frukta något bakom oss eller ej spelar ingen roll. Bo Erikssons rika exposé visar på monstrens livskraft, vårt behov av dem, på gränsen till det verkliga, det tänkbara och kända.
Allehanda monsterberättelser genom världshistorien paraderar förbi i välskrivna sammanfattningar av ett gott urval myter, sagor och skrönor. Föredömligt redogör Eriksson för varje historisk epok, effektivt och påläst, med fördjupningar i idéhistoria, filosofi och psykoanalys där det är påkallat. Då och då kompletteras texten med bilder, men en rikare illustrerad upplaga hade varit önskvärt.
Eriksson bemödar sig att finna monsterrollen under olika tider. Från forna Egyptens gränsvakter mellan tillåtet och otillåtet, profant och heligt, liv och död, antikens representation av det onaturliga, medeltidens djävulskap och moraldidaktiska uppgift, de stora upptäckternas bild av den Andre som går igen under gotikens freaks och litterära skräckgestalter når han fram till nittonhundratalets monsterrenässans med filmmediet, där monstren står för oron och skräcken i tiden.
Större delen av boken ägnas åt den västerländska historien med traditionella rötter i de stora flodkulturerna. I en ambition att skriva världshistoria klistras avstickare till Amerika före Columbus, Kina, Indien, Japan, Australien och Afrika på. Det är uppenbart att monster är något allmänmänskligt, även om synen på det monstruösa skiftat mellan olika kulturer. Bland annat Mellanamerikas stora människoofferkulturer diskuteras inkännande. I stort kompletterar dessa avsnitt bilden, men de lodar inte på långt när lika djupt som huvudstråket. Vare sig det beror på källäget eller hur mycket författaren kunnat tillägna sig monsterfaunan i de utomeuropeiska kulturerna framgår inte, men jag hade föredragit en bättre balans.
Eriksson problematiserar genderperspektivet något vad gäller den genomgående kvinnofientliga synen på monster genom alla historiska epoker. Jag saknar dock diskussionen om att historien skildras av manliga blickar genom källorna och jag hade gärna sett författarens eget försök att komma åt även kvinnornas monsterhistoria, om det är möjligt.
Sammanfattningsvis har Eriksson åstadkommit ett imponerande standardverk på svenska över monstren genom historien. Hans encyklopediska vetande och tydliga engagemang parat med hans medryckande stil och utmärkta förmåga att fånga stora skeenden kortfattat och spännande gör boken till ett givet val för varje monsterentusiast.
Mottagen: 5 november 2016
Anmäl textfel
