Pernilla Flisberg
Goda vanor, del 1
Tidigare i somras testade jag och min familj att göra lite olika smoothies, det lät gott och svalkande i värmen. Jag blev positivt överraskad hur gott, enkelt och nyttigt det är att göra så kallade gröna smoothies. Det blev minst en grön drink per dag och nu är vi helt fast vid denna vana, vi kan inte vara utan en hälsosam smoothie varje dag.
Avdelning: Mat Taggar: #hälsokost #hälsomat #smoothies #grönsaker #frukt #bär #näringsämnen #energi #hälsa #hälsosam #mixer #vetegräs #mellanål #ingefära
Kommentera
Carl Magnus Juliusson
Kärlekens litteratur (3): Sapfo (och glad Alla hjärtans dag)
Det är Alla hjärtans dag och kärlekens litteratur fortsätter – den här gången med Sapfo.
Under antiken ansågs livet i sig vara kort och olyckligt. Men två sätt fanns det för att lindra denna förgänglighetens plåga: kärlek och ära.
Pindaros sjöng ärans lov. Sapfo kärlekens.
Pindaros skrev körlyrik, hyllningssånger till segraren för olika idrottsliga grenar. Äran efter att ha vunnit räddar, hos Pindaros, segraren från glömskans kalla vindar. Äran gör en odödlig: ”En mans berömvärda dåd förjagar tanken på Hades”. Och den gör dig lycklig. För lycklig är, enligt Pindaros, den ”som åtnjuter andras aktning”.
Pindaros gör i sina oden så mycket mer än att hylla den som vunnit; han sätter, som Sture Linnér skrivit, rent utav ”den idrottsliga framgången i relation till livets yttersta frågor: föränderlighet, lidandet, åldrandet, döden”. Den idrottsliga prestationen ses och skildras ur ett evighetens perspektiv.
Sapfo skrev personlig kärlekslyrik som idag mestadels finns bevarad i fragment. Sapfo intresserar sig inte för ära; för henne är det vackraste ”det som vi älskar”.
Sapfo skildrar kärlekens (eller snarare bristen på kärlekens) bittra kval och plågor. Inte sällan ber hon sin syster i striden, Afrodite, om att hon ska hjälpa henne att få den hon längtar efter: ”Kom än en gång, befria mig från mina bekymmer. Uppfyll det mitt hjärta åtrår”.
De främsta plågorna i livet är enligt Sapfo dock inte ensamheten, utan ålderdomen och döden: ”Tiden rinner och jag ligger ensam”. Det är inte först och främst ensamheten som är outhärdlig. Men det är först när hon är ensam som hon känner att tiden faktiskt rinner iväg.
För Sapfo är livet kort, meningslöst och fullt av lidande utan kärlek. Men med kärlek är livet gudomligt och evigt. Kärleken lever kvar i framtiden – på samma sätt som den idrottsliga äran – och man blir odödlig: ”Jag säger dig, man kommer att minnas oss i framtiden.”
Avdelning: Klassiker Taggar: #kärlek #ära #död #evighet
Kommentera
Anmäl textfel
