Henrik Elstad
Dragspelarens son
Baskien har en spännande historia och i Dragspelarens son lever huvudpersonerna mitt i den. Boken tar sin början på andra sidan Atlanten på en ranch i Amerika där Joseba träffar sin barndomsvän David i slutskedet av livet. Efter hans död får Joseba en bok av frun Mary-Ann, skriven på baskiska, som handlar just om dragspelarens son, David. Memoarerna efter David innehåller hans uppväxt såväl som anekdoter som spelat stor roll i hans liv. David växer upp med en far som, förutom dragspelare, också har varit en lokal politisk kraft på fascismens sida.
David tar efter faderns dragspelande, hela tiden med viss motvilja. Fadern är eventuellt skyldig till mord under inbördeskriget och när David får reda på det blir deras relation än frostigare än tidigare. Dragspelet får stå som symbolen för bandet mellan far och son som är svårt att bryta trots det som har hänt. Även om David helst vill slippa spela, slutar det oftast med att han fortsätter i faderns fotspår. Så småningom blir han också politiskt involverad, precis som sin far, fast på motsatt sida. Memoarerna är en uppgörelse med sitt ambivalenta förhållande till sin far och till det öde som följt av hans tillhörighet som baskisk övre medelklass. Han får gå i skola i San Sebastián, men längtar hela tiden till byn Obaba där han har sina vänner och sin morbror Juans gård Iruain.
Till en början blev det bara några enstaka eftermiddagar; därefter hela dagar; senare i slutet av juni när morbror Juan kom, blev det vistelser på tre, fyra dagar. Och dessa besök upphörde inte när examenstiden var över. Under sommarens lopp for jag många gånger fram och tillbaka längs vägen till Iruain.
Ángel – jag föredrar att omtala honom med hans förnamn framför att kalla honom ”far” – blev arg på mig: ”Nu ränner du på den där bondgården igen. Och dragspelet står där på stolen och skrattar ut dig.” Han kallade Iruain för ”bondgård” trots att där bara fanns hästar.
Davids berättelse löper parallellt med Baskiens och landar i den nationalism som uppstår ur det fascistiska förtrycket i Spanien. Betydelsen av att värna hemlandet och dess språk tar han med sig i flytten till ranchen Stoneham som han tar över efter sin morbror. Tillsammans med sina döttrar begraver han baskiska ord i tändsticksaskar för att de ska lära sig några av dem. När Joseba gräver upp en ask, efter Davids död, hittar han en benämning från ”det gamla språket” på fjäril – Mitxirrika. Han förklarar för Mary-Ann varför David använde baskiska, som hans fru och döttrar inte förstår, för att skriva sina memoarer:
”Att skriva på spanska eller på engelska skulle ha varit svårt för David”, sa jag. ”Vi är mycket få. Mindre än en miljon människor. Så fort en enda av oss överger språket får man en känsla av att han medverkar till dess utdöende."
Det är en oemotståndlig berättelse om vänskap och kärlek. Men det är också en intressant skildring av hur tunn gränsen kan vara mellan kärleken till hembygden och politisk nationalism. Författaren tar som tur är ställning till vilka metoder som är rimliga i kampen för att försvara den egna ”nationen”, oavsett vilken sida man befinner sig på.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Baskien #recension
Kommentera
Anmäl textfel
