Carolina Landin
En pratig generationshärva
Ni vet att det ibland finns foton på tidningarnas familjesidor med ”fyra generationer på en bild”, exempelvis mormorsmor, mormor, mamma och dotter? Det där är rätt fascinerande och det är nog verkligen inte många familjer som ens får till ett möte mellan fyra generationer. Men tänk om det gick ändå, om en av dem var död men ändå kunde prata med de andra? Vad skulle de prata om? Det är det som är den bärande idén i den här boken.
Avdelning: Barn Taggar: #recension #historia #familj #spöken #Irland #landsbygd #9-12
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Sebastian Lönnlöv
Den dödes dikt om döden
Jag läste just att Seamus Heaney, Nobelprisad irländsk lyriker, har dött. Jag var tvungen att genast plocka fram min favoritdikt från hans penna, som handlar om - just det - döden. Jag stötte på den när jag tolv år gammal läste "Jag saknar dig, jag saknar dig" av Peter Pohl och det är en av de dikter jag aldrig kan läsa tillräckligt många gånger. Den har stannat kvar i mig och vi är förbundna för evigt - åtminstone den evighet som mitt eget liv innebär för mig!
Avdelning: Poesi Taggar: #Nobelpristagare #döden #Irland
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Roddy Doyle - Paddy Clarke Ha Ha Ha
Roddy Doyle (Ruaidhrí Ó Dúill) är en irländsk författare som skriver på engelska. Han är känd för romaner som The Commitments, The Snapper och A Star Called Henry. När jag hittade ett utrangerat ex av Paddy Clarke Ha Ha Ha på biblioteket mindes jag med glädje de utdrag ur boken som ingick i min engelska lärobok på gymnasiet, så jag kunde omöjligt låta bli att ta hem denna vräkta bok.
Detta är berättelsen om Patrick, kallad Paddy, som bor i en liten irländsk stad med mamma, pappa, lillebror och två småsystrar. Paddys värld består av bus, äventyr, snatteri, slagsmål och stryk. Det gäller att trotsa förbud och kliva över gränser, först då blir världen spännande och livet verkligt. De vuxna är ett nödvändigt ont som alltid är redo att straffa de vilda upptågen. Doyle beskriver med ett underbart träffsäkert språk hur världen skulle kunna uppfattas av Paddy. Dessutom gillar jag att kronologin är långtifrån linjär, även om det finns en framåtrörelse.
"A fella in Raheny swallowed a bee by accident and it stung him in the throat and he died. He choked. He was running with his mouth open and the bee flew in. When he was dying he opened his mouth to say his last words and the bee flew out. The was how they knew. We put flowers and leaves in the jars to make the bees feel more at home. We had nothing against them. They made honey."
Som sagt tycker jag mycket om skildringen av Paddys barndomsvärld, men delar av romanen känns ganska intetsägande, som en repetition. Mycket kunde helt klart ha strukits, för nu uppkommer en svacka innan Paddy blir så stor och världen så komplicerad att jag än en gång blir berörd och gripen. Även i resten av romanen är det ofta obehagliga saker som berättas och det finns scener här som är mycket svåra att glömma. Trots svackan räddar slutet boken nästan fullständigt.
Om någon har läst andra böcker av Roddy Doyle vill jag gärna höra åsikter, för av beskrivningarna jag hittar verkar ingen särskilt lockande, men samtidigt är det ju en uppenbart skickligt författare jag har snubblat över. Paddy kommer att finnas kvar i min värld länge framöver, så nära har jag kommit denne starke och svage kille.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #barndom #språkglädje #Irland
Kommentera
Henrik Elstad
Okänt offer
Jag är verkligen glad för att jag har upptäckt Tara Frenchs böcker! Hon har varit omtalad och omkramad ett tag bland andra bokbloggare och jag förstår verkligen varför! Till skogs gjorde att jag hittade tillbaka till deckargenren igen och nu inser jag att man ska inte slösa bort tiden på halvdanna kriminalromaner när det finns så här bra läsning att få!
French låter olika karaktärer stå i centrum i sina böcker och i Okänt offer är det kommissarie Cassie Maddox som är huvudperson. Efter fallet i Till skogs har hon ett tag huserat på avdelningen för familjerelaterat våld. När man en dag hittar en kvinna som är nästan på pricken lik Maddox dras hon åter in i sin gamla roll som infiltratör. Det visar sig att den döda kvinnan har använt den identitet som Maddox själv tillverkat för ett tidigare uppdrag. Kvinnans vänner som hon delar boende med vet inte att hon är död. Maddox chef Mackey föreslår att man ska fejka kvinnans överlevnad, genom att skicka in Maddox i huset för att spela rollen som kvinnan och försöka hitta ledtrådar som kan lösa mordet.
Cassie Maddox är verkligen en cool karaktär och jag gillar stämningen och miljöerna som French placerar henne i. Vad hon inte riktigt är beredd på när hon ansluter sig till den döda kvinnans fyra vänner är att hon kommer att skapa känslomässiga band till dessa. Hennes professionalitet och objektivitet som polis ruckas, vilket för följder för henne själv och för de andra i huset. Berättelsen har liknats vid Den hemliga historien och jag kan förstå varför. Det finns en del gemensamma drag hos grupperna i de båda böckerna; några unga akademiker som lever nära varandra lite avskilt från resten av världen och som bär på mörka förflutna som leder till problem. Å andra sidan tycker jag också att det skiljer en hel del och för mig som inte blev helt såld på Tartts bok gör det ingenting.
En sak skaver lite, vilket gjorde att läsupplevelsen inte blev samma Hallelujah-moment som Frenchs debut. Jag har lite svårt att till fullo köpa själva intrigen, den döda kvinnan som återvänder i Maddox gestalt och ska lura vännerna. Det hela blir en kedja av mindre trovärdiga beslut och långsökta sammanträffanden. Först hittas en kvinna som är helt lik Maddox och man råkar kontakta hennes kollegor, dessutom lever kvinnan med Maddox påhittade identitet (långsökta sammanträffanden?). Då tar polisen det märkliga beslutet att låta Maddox spela kvinnan som levande och det ska inte kvinnans nära vänner upptäcka? Låter man detta passera någorlunda blir det ändå en spännande berättelse, men högsta betyg kan det inte bli denna gång.
Avdelning: Spänning Taggar: #Irland #recension
Kommentera
Henrik Elstad
Skogstokig spänning
Vilken lättnad att åter ha hittat en kriminalroman som verkligen engagerar! Under förra året var det inte många deckare som lyckades med det och det kändes som om genren hade tappat sin förmåga att beröra mig. Tana Frenchs debut, Till skogs, har varit omtalad av många som gillar deckare med hög kvalitet och den höll för förväntningarna.
Till det yttre skiljer sig inte historien nämnvärt från vilken dussindeckare som helst. Rob Ryan och Cassie Maddox är två ganska unga utredare som gnabbas som vilket radarpar som helst och är skickliga poliser med stark intuition. De bär båda på diverse personliga trauman från det förflutna som påverkar dem i sitt yrkesutövande. En dag hittas en mördad tolvårig flicka vid en arkeologisk utgrävningsplats i Knocknaree på Irland. Ryan och Maddox får ta sig an fallet. Vad de inte talar om är att Ryan själv är uppvuxen i samma stad och var i barndomen med om ett olöst försvinnande av två barn. Han själv hittades blodig och svårt chockad med minnesförlust. Utredingen av mordet blir lika mycket terapi för Ryan och ett försök att åter komma underfund med vad som hände i skogen den sommaren. Finns det t.o.m. något samband mellan händelserna som har 17 år emellan sig? Som sagt, inte särskilt originellt om man beskriver boken ytligt och kortfattat.
Det som French lyckas med och placerar henne i samma klass som de riktigt stora; Michael Connelly, Dennis Lehane eller Åke Edwardson är att hon skapar karaktärer som är allt annat än stereotypa. Det finns också hela tiden en nerv i relationen mellan dem, framför allt mellan Maddox och Ryan som professionellt har en sorts syskonrelation. Det är trovärdiga personer som utvecklas genom berättelsen på ett ganska oförutsägbart sätt. Kriminalfallet har också en spänning och händelsen från Ryans barndom bidrar väldigt mycket till det inte bara som en parallellhistoria att knyta ihop med det nutida fallet på slutet. Den mördade flickans familj verkar också bära på hemligheter och har dessutom anknytning till platsen där flickan hittats och det skildras skickligt. Den psykologiska spänningen byggs upp allt mer i andra halvan av boken genom olika genombrott, både i utredningen och Ryans minne. Upplösningen som är så viktig i kriminalromaner och som så många har svårt att lyckas fullt ut med är riktigt nervkittlande.
Det är inte ofta jag sätter högsta betyg på deckare (se författarna som nämns ovan) men French hamnar där och nu ska jag snart beställa hem nästa!
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #Irland
Kommentera
Anmäl textfel
