Mattias Lönnebo
Ovärderliga boktips om Fantasy och Science Fiction
SF och Fantasydag
Jag hade det stora nöjet att få medverka vid en SF och fantasydag vid Kulturhuset i Stockholm den 21/12, (arrangerad av Skandinavisk Förening för Science Fiction -SFSF.se) och ingick i en panel som för övrigt bestod av Anna Gable Frimodig och Carolina Gómez Lagerlöf. Vi diskuterade svensk fantasy och science fiction, trender och villkor för genren och författarna. En av dessa tydliga trender är att dystopierna och undergångsskildringarna är vanligare än tidigare. När det gäller fantasy så dominerar ”Urban fantasy” och berättelser som utspelar sig i vår värld, men med fantastiska inslag. Dock skrivs det fortfarande ”High fantasy”, dvs som helt äger rum i en alternativ värld.
Vi samtalade kring småförlagen och egenutgivningens snabba utbredning. Det finns i dag egenutgivning av högsta kvalitet, men det är klokt att som läsare använda författarnamnet som kvalitetguide. En bra författare skriver ju oftast bra böcker oavsett om de är egenutgivna eller utgivna på ett stort förlag. Förlagsnamnet blir tveklöst allt mer ointressant. Man kan därför med fördel läsa aktuella SF eller fantasynovellsamlingar för att hitta sina nya favoriter som inte marknadsförs av de "stora oligopolförlagen"
Publiken bestod av ytterst kunniga entusiaster, närmast experter på särskilt Science Fiction och jag fick många matnyttiga tips. Dessutom var stämningen mycket vänlig och trevlig.
Avdelning: Fantastik Taggar: #boktips #Mars #Science Fiction #Sovjet
Anne-Charlotte Östman
Djävulen går klädd i överrock
Innan föreställningen av ”Mästaren och Margarita” på Dramaten i går hade man möjlighet att höra dramaturg Magnus Florin berätta om pjäsen och författaren. Det är ju ursprungligen en roman av Michail Bulgakov. Han började skriva på den 1928 och fortsatte ända till sin död 1940. Stalin regerade, och Moskvaprocesserna inleddes 1936 med deporteringar och avrättningar. Det var en tid då många hade en väska packad, eftersom ingen kunde veta vem som var på tur att bli hämtad av säkerhetspolisen.
Det var omöjligt för Bulgakov att publicera en roman som hade metafysiska inslag med Djävulen och Jesus och bland annat var ett uttryck för författarnas svåra belägenhet. 1930 då han i princip hade yrkesförbud skickade han ett brev direkt till Sovjetunionens ledning. Han är helt krossad, skriver han. ”Jag ber er att tänka på att om jag inte får skriva, är detta för mig likvärdigt med att bli begravd levande.”
Avdelning:
Skönlitteratur
Taggar:
#recension
#dramatik
#Sovjet
Henrik Elstad
Vissa böcker är viktigare än andra
Vissa böcker känner man sig väldigt ödmjuk inför då de rymmer stora angelägenheter. Det är svårt att överskatta betydelsen av Aleksandr Solzjenitsyns debutroman ”En dag i Ivan Denisovitjs liv”. Författaren tog en stor risk bara genom att skriva boken som skildrar politiska fångars vardag i ett sovjetiskt arbetsläger. Det är en tunn bok med ett tungt innehåll som fick betydelse för synen på ett helt samhällssystem. När man läser klassiker som denna inser man att det faktiskt finns litteratur som man med fog kan säga att den är lite viktigare, hur man än mäter. Den fasansfulla berättelsen om en enskild person som utsätts för diktaturens godtycklighet, brutalitet och kontroll är så ofattbar i all sin vardaglighet.
Avdelning: Klassiker Taggar: #förtryck #Sovjet
Henrik Elstad
De som viskade
Då och då stöter man på böcker som ger en insikt om varför historievetenskapen är viktig för människans framtid. Orlando Figes har i ett mastodontverk gett röst och utrymme åt alla de människor som direkt eller indirekt drabbades av diktatorn Stalins terrorvälde i Sovjetunionen. I ett myller av berättelser från verkliga människor kan man faktiskt som läsare få ett litet grepp om vansinnet som drev miljontals människor i döden och Gulag. De som viskade tar sin början under ryska revolutionen och lägger störst tonvikt vid det stalinistiska förtrycket.
Det mest bestående minnet kommer nog bli skildringen av hur så många människor dels accepterade regimens övergrepp och till och med fann sig i sitt öde när man blev placerad i arbetsläger eller när släktingar arresterades. Skräcken för vad man kunde råka ut för är visserligen en förklaring, men det är tydligt att de kommunistiska ledarna på ett skickligt sätt hade inympat föreställningen om att allt tjänade ett högre syfte. Barn vände sig mot sina föräldrar och äkta makar godtog att en fängslad man eller fru var folkfiende. Titeln på boken en talande beskrivning av ett folk som alltid levde i rädsla för angivare:
Att prata var farligt i det här samhället. Om man utanför hemmet återgav diskussioner som hade förts inom familjen riskerade man att bli arresterad och satt i fängelse. Barnen var den största anledningen till fara eftersom de var pratsamma av naturen men för unga för att förstå den politiska innebörden av vad de hade hört. På i synnerhet lekplatser florerade angivarna. ”Vi blev ombedda att vakta vår tunga och att inte prata med någon om vår familj”, erinrar sig dottern till en bolsjevikfunktionär på mellannivå i Saratov:
”Det fanns vissa regler när det gällde att lyssna och prata som vi barn var tvungna att lära oss. Det vi hörde de vuxna säga med en viskning och det vi hörde dem säga bakom våra ryggar visste vi att vi inte fick föra vidare till någon annan.”
Som sovjetmedborgare gällde det att anpassa sig så mycket som möjligt till samhällets regler. Förutom det politiska förtrycket levde många också i ekonomisk och social misär. Kollektiviseringen av jordbruket drev många familjer från hus och hem och trångboddheten i städerna var olidlig. Figes ger otroliga exempel på hur människor fick anpassa sig. Med en genomsnittlig boyta på 5 kvadratmeter och grannar som kunde misstänkas vara angivare fanns de som av eget val bodde i grottor utgrävda i marken för att få någon form av privatliv.
Kollektivlägenheterna var kommunistiska samhällen i mikroformat. Genom att tvinga folk att dela på bostadsyta trodde bolsjevikerna att de skulle kunna göra dem kommunistiska i sitt tänkande och uppförande. Privata bostäder och ägodelar skulle försvinna och familjelivet skulle ersättas av ett kommunistiskt broderskap och sätt att leva samman. Individens privata liv skulle bli föremål för kontroll från dem man hade i sin närhet.
I kapitlet om ”Den stora skräcken” skildras hur människor slits från sina familjer, barn i mängder får växa upp utan sina föräldrar. Figes tecknar några hjältar i dessa fasansfulla händelser och det är mor- och farmödrar som tar sig an barnen med risk för egen hälsa. Vansinnet byråkratiseras när 1,3 miljoner människor fängslas på under två år för ”brott mot staten”, ungefär hälften avrättas. Naturligtvis blir det ett samhälle med ständig paranoia och skräck. Med ideologiska motiv rättfärdigades politiken både av ledarna och sovjetmedborgarna själva. Så småningom övergår motiven till att bli mer egoistiska. För att nå status i detta samhälle gällde det att hålla med övermakten och se till att den personliga meritförteckningen tålde en stalinistisk granskning.
Även om berättarstilen är lite rörig där de muntliga historierna blandas om vartannat ger Figes en tydlig helhetsbild av den tystnad och terror som rådde i Stalins Sovjet. Den tar sig effektivt under skinnet på läsaren och man grips av alla dessa människors öden.
Avdelning: Fakta Taggar: #historia #Sovjet #Gulag #recension
Anmäl textfel