Viktoria Thornberg
Krama ut det sista ur rean!
Ibland får jag frågor av vänner och bekanta om tips på olika böcker. Dels vet de ju att jag arbetar med litteratur men dels vet de flesta också att det är mitt stora intresse så jag jhälper ju MER än gärna till och tipsa och ger förslag på böcker som passar allt från högläsning för 6-åringar till fantasynörden som har fått total torka. I helgen bad en vän mig om tips. Plötsligt, för första gången på flera år, har han fått lite lästid då han är mellan examen och jobb för tillfället. Han brukar mest läsa fantasy och science fiction och bad om tips på böcker som går på rean nu, antar jag pga att ekonomin inte riktigt kommit igång riktigt än pga väntar på inkomst. Och naturligtvis ställer jag upp! Och naturligtvis blir det ett blogginlägg om saken!
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #bokrea #läsning #fantasy #deckare #facklitteratur #dystopier
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Never let me go - Slutrapport
Redan när jag läst halva Never let me go var jag ordentligt sur. Nu, när boken tack och lov är ett avslutat kapitel kan jag bara konstatera att det inte blev bättre utan snarare sämre. Först trodde jag att bokens brister kanske berodde på dålig översättning, men inte ens med ett bländande språk kan jag se att den här hade blivit bra.
Om du inte har läst Never let me go - gör det! Andra gillar den ju - den står till och med först på Peter Boxhalls lista över 1001 böcker alla borde läsa innan de dör. Men läs först och främst novellen "A Family Suffer", som jag inte kan låta bli att puffa för än en gång. Den är så suveränt skriven med mycket outtalat som gömmer sig bakom orden. Historien om en familjs förfall, en studie i kommunikation - eller snarare brist på kommunikation. Isbergstekniken driven till sin fulländning.
Något liknande ser jag också en antydan till i Never let me go, men det blir aldrig mer än antydan och allt det outtalade blir bara tomhet. Jag engageras sällan - och sämre betyg än "oengagerande" finns inte.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #sågningar #dystopier #science fiction
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Sur på Ishiguro
Jag är halvvägs genom Never let me go och väntar bara på att boken ska ta slut så att jag kan gå vidare till något bättre. Det händer ingenting. Språket är helt dött. Den uppbrutna kronologin är både övertydlig och rörig. Samma intetsägande fraser återkommer gång på gång, meningarna kryllar av onödiga småord och berättandet är osnyggt.
Det känns som om jag sitter och lektörsläser ett amatörmanus. Jag har rödpennan i handen, försöker formulera bristerna på ett konstruktivt sätt. Men Kazuo Ishiguro är ”en av Englands mest framstående författare, ofta nämnd i diskussionerna kring Nobelpriset”. Never let me go är skriven av upphovsmannen till The Family Supper – en fantastisk novell som jag aldrig kommer att glömma.
Intrigen i Never let me go är så tunn att den inte finns och trots försöken till Kafka-stämning är det mördande tråkigt. Av den ”kärlek, sorg och svek” som baksidan utlovar ser jag inte ett dugg. Tommy blir ihop med Ruth, Tommy gör slut med Ruth, de blir ihop igen. Jaha? Jag förstår tidigt att Kathy och hennes vänner bara är organreserver. Att då läsa trehundra sidor för att få veta varför de måste måla i skolan intresserar mig inte ett dugg. Jag kommer att läsa ut Never let me go, men bara för att definitivt kunna pricka av den på läslistan.
Är detta verkligen samma bok som så många har hyllat? Själv skulle jag hellre läsa telefonkatalogen än Never let me go.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #sågningar #science fiction #dystopier
Kommentera
Anmäl textfel
