Henrik Elstad
Sveriges historia 13000 f.Kr. - 600 e.Kr.
För första gången på 40 år har ett stort verk om Sveriges historia börjat utges av Norstedts förlag och detta är första delen av åtta. En bok om arkeologi och om människorna i den del av världen som vi idag kallar Sverige. Under den period som boken behandlar fanns inte Sverige så titeln är i sig en anakronism. Stig Welinders beskrivning om det man vet om denna långa period visar tydligt hur präglat Sverige redan från början är av in- och utvandring. Frågan om vem som var först ställs, men besvaras inte eftersom det inte är en relevant historisk fråga.
När isarna drar sig undan den skandinaviska halvön börjar fler och fler hitta hit och bosätter sig allt eftersom det är möjligt. Mänsklig verksamhet har en tendens att lämna rester efter sig, till eftervärldens och arkeologernas lycka. Däremot är det en utmaning att tolka det man hittar i gamla stolphål från hyddor, gravar med brända ben och matrester. Det krävs mycket teknik och tolkning för att få fram något av hur människor levde då. Vad de tänkte är naturligtvis ännu svårare och det ges inte mycket svar på det.
För de gamla grekerna låg Skandinavien, som de aldrig hade haft anledning att höra talas om, vid världens obeboeliga rand, is och töcken, ibland ständigt mörker. De är förlåtna. Det var först sedan arkeologin under loppet av 1800-talet hade blivit en fungerande vetenskap som människorna i Skandinavien fick verkliga berättelser om det förflutna. För den tidsrymd, som behandlas i denna bok, är den skrivna historien kort och ofullkomlig, arkeologin är lång – och ofullkomlig.
Det är en ambitiös sammanställning som tyvärr blir lite tradig emellanåt. Som intresserad och lärare i historia var det en givande läsning. Den kommer säkert finnas med på diverse utbildningar som kurslitteratur. Men enligt omslaget är boken också skriven för en bred publik och ska fungera som ett fascinerande läsäventyr. Då blir jag mer osäker på om den är anpassad till sitt syfte. I allt för stor utsträckning ägnas boken åt otaliga uppräkningar av diverse fynd vid utgrävningar. Det kan ibland bli lite för mycket stolphål, benrester, stenverktyg och annat som gör att man förlorar översikten som läsare. Ganska mycket utrymme ges också åt arkeologisk metod, vilket kan vara intressant i sig, men stör ibland historiens innehåll. Samtidigt får man ha förståelse för svårigheterna att berätta spännande historier kring dessa år, om man ska ha en vetenskaplig hållning. De källkritiska problemen med internationella skriftliga källor som beskriver nordens människor gör att man lätt faller över i fantasifulla gissningar om man försöker använda dessa för att ge röst åt den tysta historien.
Den förhistoriska arkeologins människor är föremål. Att ordna människor i förhållande till varandra är sålunda detsamma som att ordna föremål: relationer mellan människor är relationer mellan föremål. Relationer mellan hushåll eller motsvarande små grupper av människor får sålunda bli relationer mellan hus.
Den stora förtjänsten med denna nya satsning är naturligtvis att den svenska historien uppdateras. Gamla sanningar vänds upp och ner och man får till sig nya kunskaper som den akademiska världen har känt till, men som inte har fått en stor spridning. Ett tydligt exempel på detta är när författaren inte längre använder indelningen stenålder-bronsålder-järnålder som länge varit vedertaget. Som inledning av en historisk resa var det lite trögstartat, men jag ser mycket fram emot nästa del som handlar om medeltiden och är skriven av Dick Harrison.
Avdelning: Fakta Taggar: #historia #arkeologi #forntid #recension
Kommentera
Anmäl textfel
