Sandra Sandström

Nykläckta böcker del tre

Årets sista sommarläsning"

På gott och ont är hösten i annalkande och sist ut i årets sommarläsning är följande intressanta titlar:

”Albions dotter” – Ilka Tampke
Bara för att det är så tilltalande med forntida England, kelter, romare och magi!

Läs hela inlägget ...

Kommentera

Kristina Hård

Var kommer idéerna ifrån?

Jag har haft några skrivbefriade veckor nu i slutet av sommaren. Imorgon måndag sätter det igång igen, när det sista ska sättas på plats innan manuset till Snösommar ska iväg till tryckning.

Först tänkte jag oh vad skönt att inte behöva tänka på text, sedan insåg jag att jag gjorde det ändå. Saker liksom dyker upp, blir till småbitar som hjärnan inte kan låta bli att länka ihop med andra idéfragment som redan finns där. 

Så när jag läste om att det i Tyskland kan (teoretiskt) vara olagligt att publicera foton av sin mat när man är på restaurang (kockar har klagat på att det är upphovsrättsintrång), så länkade min hjärna på något sätt ihop det med fördröjningarna i motorvägsköer som jag skrev om för ett antal inlägg sedan:

”Det är lite som på motorvägen. Det blir ett stopp i en av körbanorna. Inget stort, men kanske att en vägsträcka behöver asfalteras eller en bil får problem och behöver bärgas. Genast bildas köer, trafiken saktar ner. Är det mycket trafik för att alla är på väg någonstans, som nu på sommaren när semester och fint väder spelar in, när tider till en färja eller ett flyg måste passas, så kan köerna bli väldigt långa. Och fastän hindret undanröjs, kanske till och med snabbt, så dröjer sig störningen kvar. Det går långsammare ett tag, det tar tid för trafiken att lösas upp och återta takten som rådde innan händelsen.”

Det kan bli en novell av det här, tänkte jag. Igår kom tredje pusselbiten som behövdes. Den tänker jag inte avslöja, men den har med tidsresor att göra.

Och så i natt drömde jag om ett hav och en annalkande storm, moln som formerade sig redo för snurrande tornados. Jag stod på stranden. Vattnet var kristallklart. Och på botten som sluttade brant hade alla varelser som tillhör havet samlats en två tre meter under ytan, tillsammans med massor av pingviner (ja, under ytan) som alla stirrade upp mot mig med pekande näbbar.

Penguins Edinburgh Zoo 2004 SMC" från Wikimedia Commons

Kommentera