Mikael Rapp
Läs den ändå
Då har jag gjort det. Läst Krig och Fred alltså. Antagligen den längsta boken jag någonsin kommer läsa. Romansviter med volymer etcetera räknas inte. Alltså... 1300 sidor med baler, torterade själar, orättvisa, hackig franska, dueller, lite slutshaming (ingenting hände) och förstås lite krig och lite fred. Och lite filosofi signerad den allsmäktige författaren Tolstoj förstås.
Hur orkar man?
Tja, jag skulle vilja påpeka att den inte är svårläst utöver paniktanken som kan krypa sig på när man läst två-tre hundra sidor och fortfarande bara håller en sjättedel av boken i vänsterhanden. Krig och Fred är fantastiskt väl skriven. Men det lättaste svaret är nog kapitelindelningen. Det är sällan (om någonsin) ett kapitel varar längre än tio sidor. Kompakta scener ur livet på fronten, i städerna och allt där mellan. Allt återgivet med all skicklighet konsten kräver. Så pris ske nån för kapitelindelning och att Tolstoj hade vett nog att använda sig av det.
Det tog mig cirkus två månader att läsa romanen. Det hade såklart kunnat göras fortare men det den här bokläsaren fått lära sig den hårda vägen är att ibland kommer livet (läs: skolan) emellan. Kapitelindelning gjorde det lättare att följa den röda tråden. Kapitelindelning räddade de senaste månaderna. Jag har besegrat Krig och Fred och kommit ut på andra sidan.
Om ett bokprojekt nånsin känns överväldigande; Läs den ändå. Det är nästan alltid värt det.
Avdelning: Klassiker Taggar: #kapitelindelning
Anmäl textfel