Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Guds drömmare
Författar- presentation:	Alfhild Agrell
Inbunden Finns i lager, 244 kr

Mera bokrea!

Nu har årets sista inköpta bokreaböcker trillat ner och det blev en bra blandning av klassiker, moderna klassiker och nytt, tycker jag. Lite vemodgt är det alltid - blev bokrean inte mer än så här, i år heller? Men men. Det kommer fler februari...

Läs hela inlägget ...

Kommentera /Visa 1 kommentarer

Sebastian Lönnlöv

Klassikerkravaller

En utställning med alltför oomtalade svenska klassiska kvinnliga författare!"

Jag har ett kul jobb, det tänker jag inte förneka. En bokmal bland böcker är helt klart i rätt biotop. Men ibland är det ändå lite extra kul, av olika anledningar. Att man kan tipsa om en bok och det landar rätt, att ett till synes fruktlöst sökande ger resultat för att man faktiskt anstränger sig och tänker till. Det är så mycket böcker och information att leta upp och det är underbart.

Att jag har en magisterexamen i litteraturvetenskap tänker jag inte så mycket på, det är oftast föga relevant även om det förstås är till hjälp när elever kommer in och letar efter klassiker, eller när vi får besök av just littvetstudenter. Och idag plockade jag upp mina surt förvärvade inblickar i genusperspekt på den svenska bokfloran under senare delen av 1800-talet...

och gjorde en utställning med alltför oomtalade svenska klassiska kvinnliga författare! (Puh... det var inte ett lätt tema att berätta för medarbetarna, tungan stakar sig liksom). Så Alfhild Agrell, Anne Charlotte Leffler, Frida Stéenhoff och Stina Aronson fick ta plats på ett centralt ställe i bibblan. Alla har återutgivits på senare år, så Rosenlarvs och andras nytryck fick trängas med gamla biblioteksband ur magasinet. De var inte lätta att skylta med, de är ju helt uniformt bruna förutom ryggen med författarnamn och titel, så jag fick tänka till och dels ställa dem på rad med ryggen framåt, dels slå upp dem och försöka få dem att ligga uppslagna. Men det blev ganska bra. Och så "Hundra skrivande kvinnor" i 3 band, "Nordisk kvinnolitteraturhistoria" i fyra band, lappar med länktips, en skylt med foton på författarna och en skylt med förklaring av temat... och en litteraturhistorisk bok från 1922 om just de här författarna.

Det var ett trevligt dagsverke. Som lite omväxling...

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Fadren ; Fröken Julie
Författar- presentation:	August Strindberg

August Strindberg - i år igen

I år är det Strindberg-året, av den något makabra anledningen att det har gått 100 år sedan karln dog. Själv har jag ingenting emot Strindberg-år, tvärtom. Folk brukar bli aningen förvånade över att en ung feministisk och beläst person är så förtjust i Strindberg som jag är, men så är fallet. Jag älskar "Fröken Julie". Jag älskar "Fadren". Jag älskar "Ett drömspel". Jag tycker mycket om "En dåres försvarstal" och "Inferno". "Giftas I-II" är, som det mesta av Strindberg, väldigt intressant. Däremot måste alltid Strindberg läsas med hänsyn. Hänsyn till att de är tidsdokument och framförallt Strindberg-dokument. Exempel på hur dåtidens ofta miserabla kvinnosyn (som väl inte alltid är särskilt mycket bättre idag?) kunde ta sig uttryck hos en författare som var jäkligt slängd på att skriva.

Jag har helt enkelt läst ett antal av Strindbergs böcker och jag tänker definitivt fortsätta med det, vare sig det är Strindberg-år eller inte. För en vecka sedan var jag på Nordiska museets Strindberg-utställning som var fånigt liten, men som bjöd på möjligheten att få bläddra i digitala fakismil av Ockulta dagboken och Fröken Julia. Då kändes det lite extra bra att ha beställt Ockulta dagboken som recex. Och i nästa vecka ska jag få en serieversion av "Inferno" från min arbetsgivare, som en del av Strindberg-året. Så visst är det lite kul för en Strindberg-nörd att det hamnar lite ljus på den gamle rackaren. Även om jag också håller med om att det finns väldigt många andra 1800-talsförfattare som inte förtjänar en så marginaliserad position i jämförelse med "nationalskalden". Jag ser gärna ett Agrell-år, ett Stéenhoff-år, ett Leffler-år, ett Benedictson-år, och så vidare. Men Strindberg har ju i slutänden ett värde i sig själv, oavsett hur överskattad eller underskattad han må vara.

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Emily Dickinson - Collected Poems

Jag har nu läst den 325 sidor tjocka volymen Collected Poems of Emily Dickinson, eftersom jag avskyr "selected", urval som någon annan gjort, jag vill själv välja ur helheten. Nu var inte ens den här volymen vad jag var ute efter - då hade jag fått läsa The Complete Poems of Emily Dickinson, men ärligt talat så tror jag att jag hoppar det.

Många av Dickinsons dikter är riktigt bra, men ofta har de en sådan abstraktionsnivå och en sådan faiblesse för ovanliga ord att jag går miste om budskapet. Jag känner mig helt enkelt otillräcklig. Däremot är Emily Dickinson en mycket särskild poet, både med sitt mytomspunna, isolerade liv och sin diktarbegåvning.

Har ni någon favoritdikt av Dickinson? Har ni läst Dickinson? Själv ska jag nog ta och undersöka de 60 översatta dikter som kom ut på svenska förra året.

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Edith Södergran - Septemberlyran

Södergrans andra diktsamling, från 1918. Här återfinns de ganska klassiska orden: "Triumf att leva, triumf att andas, triumf att finnas till!" (närmare bestämt i den allra första dikten). Här rör sig diktandet mycket kring metafysik och Gud, något som intresserar mig eftersom jag ska analysera Boyes gudsbild nu i höst. Södergrans gudsbild är mycket mer mystisk, mycket svårare att slå fast.

Månen vet ... att blod skall gjutas här i natt.
På kopparbanor över sjön går en visshet fram:
lik skola ligga bland alarna på en underskön strand.

Annars är det mest klassiska med den här diktsamlingen dess förord, eller rättare sagt detta förords avslutning:

Min självsäkerhet beror på att jag har upptäckt mina dimensioner. Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är.

Go Edith!

Betyg: 7/10

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Den kärleken
Författar- presentation:	Tove Leffler
Inbunden Finns i lager, 235 kr

Tove Leffler - Den kärleken

Som sagt: Anne Charlotte Leffler. En sen 1800-talsförfattare som med noveller, romaner och pjäser gjorde avtryck i litteraturhistorien, avtryck som dock inte är självklara att uppmärksamma idag. Därför är det väl att Tove Leffler, en nutida släkting, har skrivit sin debutroman om just Anne Charlotte Leffler. Hennes liv, hennes skrivande, men främst - som titeln skvallrar om - hennes kärlek.

Anne Charlotte Leffler lämnade nämligen sitt arrangerade svenska äktenskap för att istället, efter en lång kamp mot katolska konventioner, gifta sig med en tio år yngre italiensk hertig. Gissa om det skvallrades! Gissa om det fördömdes. Fyra månader efter att ha fött sitt första och enda barn dog Anne Charlotte Leffler i blindtarmsinflammation. Efter sig lämnade hon ett stort antal litterära verk.

Tove Leffler har skrivit om sin släkting med värme, liv och känsla. Språket är speciellt och lite lagom experimentellt, inte svårt att läsa - även om korrekturläsaren kunde ha gjort ett bättre jobb och undvikit en del svårtuggade meningar som helt enkelt inte fungerar grammatiskt. Min läsning flyter fram, jag är engagerad, jag vill vidare. De 270 sidorna är snabbslukade, men vad lämnar de efter sig? En djupare inblick i såväl Anne Charlotte Lefflers liv som 1800-talet över huvud taget - Tove Leffler hoppar in med jämna mellanrum för att jämföra. Vad som förändrats, vad som kvartstår.

Det är som sagt svårt att inte jämföra med Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) och likheterna är stora. Riktigt lika bra blir inte Den kärleken, men jag är ändå förvånad över att jag har sett så få bloggare nämna och läsa Tove Lefflers debut. Kom igen! Det här vill ni faktiskt inte missa!

Fast jag är faktiskt osäker (och nyfiken) på hur väl boken tål ögonen hos någon som inte har läst några av Lefflers egna verk eller läst om litteratur- och samhällsklimat i Sverige när det begav sig. Tove Leffler verkar nämligen vara påläst, utifrån mina rudimentära kunskaper om perioden och personerna, och försitter sällan en chans att inflika någon boktitel eller något namn. Ofta följer en förklaring, men långt ifrån alltid. Säkert tål boken även en läsning utan förkunskaper, men alla roliga referenser är det ju synd att missa.

Betyg: 8/10

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Vanessa och Virginia
Författar- presentation:	Susan Sellers
Häftad Finns i lager, 242 kr

Susan Sellers - Vanessa och Virginia

Susan Sellers bok Vanessa och Virginia är en sådan bok jag aldrig i livet skulle ha kunnat låta bli att läsa. Visserligen hade jag blivit ännu mer till mig om min första felläsning (Vita och Virginia) hade stämt, men det här är ju mer originellt. Vanessa och Viriginia handlar nämligen främst om Vanessa Bell, Virginia Woolfs mera okända syster som var konstnär och aldrig "slog igenom" på samma sätt. Visserligen finns Virginia alltid med på ett hörn, men Vanessa är berättaren som skriver ett enda långt brev till sin syster efter det alltför berömda självmordet.

Jag tycker om Vanessa och Virginia. Det finns få saker att racka ner på - det jag kommer på är det faktum att Virginia Woolfs graviditet beskrivs men sedan kommenteras inte det faktum att hon aldrig födde ett barn, barnet där i magen nämns bara aldrig mer. En annan sak som stör mig lite är att även om det tydligt framgår att Virginia och Vita har en relation, nämns en annan kvinna som Virginia var ihop med, utan att deras förhållande synliggörs. Annars är det kul att med kunskaper om Virginias biografi kunna pricka av anhalt efter anhalt - och dessutom få en massa nytt.

Ändå - trots att jag sträckläser denna roman, fascineras av den och njuter av det välskrivna och poetiska ordflödet - är det någonting som fattas för att den ska bli riktigt drabbande. Den är bra, men inte otrolig, den förblir "bara" bra. Hursom är jag glad åt den och åt att den väckte min lust att läsa mer Virginia, se Timmarna igen och utforska Vanessa Bells konstnärsskap.

Betyg: 7/10

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet)
Författar- presentation:	Anneli Jordahl

Anneli Jordahl - Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet)

I Anneli Jordahls första roman möter vi Ellen Key, en kvinnosakskvinna jag har svårt för; hon har alltid känts som feministernas August Strindberg och aldrig framstått som sympatisk. Jordahls bok fokuserar dock inte på tänkaren Key utan på den älskande Key, vilket i sig kändes ganska tragiskt. Vad man än tycker om hennes åsikter är det väl synd att reducera ett verksamt liv till att handla enbart om "smekhungern" och "Urban-längtan"? Här skildras nämligen Ellen Keys olyckligt kärlek till Urban von Ferlitzen, en gift man med fyra barn. De brevväxlar och utbyter stora ord, men det är "en kärlek som istället för hud mot hud handlade om papper mot papper", om att "låta hans nyss formulerade ord rinna ned i henne som varm choklad". De träffas bara ett par få gånger medan tio år rinner förbi.

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Tre systrar ; Körsbärsträdgården
Författar- presentation:	Anton Tjechov

6 kortrecensioner

Tre systrar av Anton Tjechov innehåller allt jag tidigare har uppskattat i Körsbärsträden och nu vill ha när jag läser Tjechov. Tre systrar gör mig än mer övertygad om att jag och Tjechov är goda läsningsvänner. Måsen och Onkel Vanja hamnar högre upp på prio-listan. (läst i januari 2009)

Går vidare i världen av Leif Holmstrand är bra poesi. Inte himmelsvridande poesi, men bra poesi som jag är mycket glad över att ha läst. (läst i mars 2009)

The Tempest (Stormen) av William Shakespeare är ett väldigt bra exempel på att Shakespeare var en hemskt ojämn typ. Jag vill fortfarande läsa allt han skrivit, men detta är ingen pjäs som gör mig mer entusiastisk över ett sådant projekt. (läst i februari 2009)

Staden av Anna Branting är inte bra, men väldigt intressant. Jag har läst den andra, förkortade utgåvan inom ramen för en fördjupningskurs om sedlighet i 1800-talslitteratur. Staden utgavs 1901 och behandlar verkligen sedlighet, på ett ganska moraliserande sätt. Slutet känns väldigt plötsligt och inte alls särskilt relevant för berättelsen. Detta är möjligtvis ett givande tidsdokument, särskilt som Anna Branting - fru till Hjalmar - är så pass bortglömd, men någon tidsöverskridande klassiker är Staden i mina ögon inte alls. (läst i mars 2009)

Resa med lätt bagage av Tove Jansson är ytterligare en av Tove Janssons novellsamlingar som gör mig både illa berörd och upprymd. Mumintrollet i all ära, men varför så lite fokus på Tove Janssons novellistik och övriga vuxenlitteratur? (läst i april 2009)

Samhällets stöttor av Henrik Ibsen är ingen ny Et dukkehjem, men den tar upp ibsenska teman om sanning och idealism på ett sätt som känns givande att läsa inom ramen för Ibsens författarskap som helhet. Det är ingen bra ingång till Ibsen, men det är ett drama upplagt på intrigmässigt fulländat sätt. Klas Östergrens översättning flyter väl, men jag skulle hellre läsa originalet. (läst i maj 2009)

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Hundra skrivande kvinnor Del 1
Författar- presentation:	Birgitta Svanberg

Hundra skrivande kvinnor, del II

Ebba Witt-Brattström och Birgitta Svanberg har gjort min allmänbildning tusen famnar djupare. Författarinnor som jag kände till har jag fått en bättre bild av. Många namn är helt nya: Nadezjda Durova, Collett, Kate Chopin, Lou Andreas Salomé, Colette, Nina Berberova, Hella Wuolijoki. Blandningen av lyrik och prosa är givande och balanserad.

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Hundra skrivande kvinnor Del 1
Författar- presentation:	Birgitta Svanberg

100 skrivande kvinnor - 1 av 3

Hundra skrivande kvinnor är en antologi-triologi. Samtliga delar står med på litteraturlistan till Littvet 1, men används inte i undervisningen. Tråkigt, tyckte jag och bestämde mig för att läsa ändå. Del ett innehåller texter av 39 författare, från forntiden (2300 f.Kr.) till 1800-talet.

Presentationen av varje författare är lättförståelig och aldrig alltför faktaspäckad. Boken är rikligt illustrerad, inte alls "akademiskt torr" utan hela tiden intressant. Jag har roligt och lär mig samtidigt mycket.

Vissa författare hade jag aldrig hört talas om: Anyte, Erinna, Li Qingzhao, Marie de France, Gaspara Stampa, Sor Juana Inés de la Cruz, Madame de Lafayette, Leonora Christine Ulfeldt, Charlotta Dorothea Biel, Madame Roland, Sophie von Knorring. Ofta häpnar jag och undrar hur det kan komma sig att dessa namn fortfarande inte ingår i kanon. Min läslista utökas dramatisk och jag blir inspirerad att råda bot på mitt ojämlika läsande.

Del två ser väldigt lockande ut.

Kommentera