Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Silke
Författar- presentation:	Alessandro Baricco

Alessandro Barrico - Silke

Min mamma ser den här boken som en av sina största läsupplevelser någonsin, så därför var mina förväntningar ganska höga. Tyvärr gav Silke liten utdelning redan under läsningen och nu, ett par månader sedan, minns jag mycket lite av den. Kort sagt: den var inte dålig, men den gjorde inget intryck och lämnade ringa avtryck. Så är det ju ibland med litteratur, men jag är glad att även den här boken får vara någons snudd på största läsupplevelse någonsin.

Betyg: 6/10

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Den kärleken
Författar- presentation:	Tove Leffler
Inbunden Finns i lager, 235 kr

Tove Leffler - Den kärleken

Som sagt: Anne Charlotte Leffler. En sen 1800-talsförfattare som med noveller, romaner och pjäser gjorde avtryck i litteraturhistorien, avtryck som dock inte är självklara att uppmärksamma idag. Därför är det väl att Tove Leffler, en nutida släkting, har skrivit sin debutroman om just Anne Charlotte Leffler. Hennes liv, hennes skrivande, men främst - som titeln skvallrar om - hennes kärlek.

Anne Charlotte Leffler lämnade nämligen sitt arrangerade svenska äktenskap för att istället, efter en lång kamp mot katolska konventioner, gifta sig med en tio år yngre italiensk hertig. Gissa om det skvallrades! Gissa om det fördömdes. Fyra månader efter att ha fött sitt första och enda barn dog Anne Charlotte Leffler i blindtarmsinflammation. Efter sig lämnade hon ett stort antal litterära verk.

Tove Leffler har skrivit om sin släkting med värme, liv och känsla. Språket är speciellt och lite lagom experimentellt, inte svårt att läsa - även om korrekturläsaren kunde ha gjort ett bättre jobb och undvikit en del svårtuggade meningar som helt enkelt inte fungerar grammatiskt. Min läsning flyter fram, jag är engagerad, jag vill vidare. De 270 sidorna är snabbslukade, men vad lämnar de efter sig? En djupare inblick i såväl Anne Charlotte Lefflers liv som 1800-talet över huvud taget - Tove Leffler hoppar in med jämna mellanrum för att jämföra. Vad som förändrats, vad som kvartstår.

Det är som sagt svårt att inte jämföra med Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) och likheterna är stora. Riktigt lika bra blir inte Den kärleken, men jag är ändå förvånad över att jag har sett så få bloggare nämna och läsa Tove Lefflers debut. Kom igen! Det här vill ni faktiskt inte missa!

Fast jag är faktiskt osäker (och nyfiken) på hur väl boken tål ögonen hos någon som inte har läst några av Lefflers egna verk eller läst om litteratur- och samhällsklimat i Sverige när det begav sig. Tove Leffler verkar nämligen vara påläst, utifrån mina rudimentära kunskaper om perioden och personerna, och försitter sällan en chans att inflika någon boktitel eller något namn. Ofta följer en förklaring, men långt ifrån alltid. Säkert tål boken även en läsning utan förkunskaper, men alla roliga referenser är det ju synd att missa.

Betyg: 8/10

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Beckombergalandet
Författar- presentation:	Anders K Johansson

Anders K. Johansson - Beckombergalandet

Beckomberga - "Beckis" - är ett område i närheten av mig, ökänt som före detta mentalsjukhus. Nu har det helt gjorts om och reklambyråer har i flera år försökt sälja in till oss i trakterna runt omkring att Beckomberga är ett solbelyst radhusområde för barnfamiljer, men gamla bilder sitter kvar. Busshållplatsen vid Beckis, som jag åker förbi nästan dagligen, heter "Bromma sjukhusgrindar" och det ger ju inte mindre associationer till lås, lobotomier och elchocker. Själv har jag ett tydligt minne av hur jag var i lågstadieålder och hade varit i en simhall inne på det då nedlagda sjukhuset. Mamma skulle hämta mig, men bilen gick sönder och det fanns inga mobiler på den tiden så jag blev sittande utanför den stängda simhallen i mörkret med blött hår medan före detta patienter vankade förbi; trots att de fick röra sig vart som helst så återvände vissa till Beckis.

Anders K. Johansson, författare till Beckombergalandet, växte upp i personalbostäder inne på sjukhusområdet, med föräldrar som var mentalskötare. 14 år gammal började Anders själv jobba på Beckis och kom sedan att vara anställd där i perioder tills det blev för mycket - när systern Astrid fick en psykos och blev intagen just på Beckomberga. De olika rollerna gick inte ihop. Beckombergalandet från 1999 består av många otroligt bra fotografier som Anders K. Johansson tagit, tillsammans med självbiografiska texter om såväl anhörigrollen som mentalskötarrollen och de olika patienterna som passerat revy.

Beckombergalandet är tunn men tung. Innehållet är gripande och angeläget. Boken väcker många tankar, men är kanske lite för ostrukturerad och inte tilltäckligt djuplodande. Stilistiskt sett kunde det ha blivit bättre (det känns som att Johansson är bättre fotograf än författare), men å andra sidan finns det säkert en tanke med den här stilen. Läsvärt, i vilket fall!

Betyg: 6/10

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Kyssa sammet
Författar- presentation:	Sarah Waters
Pocket Finns i lager, 55 kr

Kyssa sammet (Sarah Waters)

Första gången jag började läsa Kyssa sammet måste ha varit för fyra år sedan. Den gången gav jag upp ganska snabbt - det var helt enkelt inte tillräckligt spännande, givande eller bra. Ändå kändes detta som en kultbok jag bara måste ha läst, om så bara "för att". En pocketutgåva hamnade i min ägo och den här gången kom jag hundra sidor in i handlingen innan jag tröttnade igen och lät boken ligga i ett par år.

Till sist plockade jag fram den ur gömmorna och hade som läsutprojekt - tio sidor då och då, av pliktkänsla snarare än läsglädje, även om vissa partier kunde få läslusten att sprudla igång en stund innan den falnade. Till sist, när 300 sidor av 450 var avverkade, tog jag med Kyssa sammet till Venedig och där blev den till sist utläst. Fortfarande mest av plikt och borde, vilket väl säger allt om vad jag tycker.

I mina ögon är det här den allra sämsta sortens populärlitteratur. Jag läser gärna alla sorters böcker, men då ska de baske mig GE någonting. Lite spänning, lite avkoppling, lite underhållning, vad som helst! Men Kyssa sammet är lika spännande som träbit och smakar snarare knäckebröd än choklad. Hur tusan lyckas man med det i en skildring av förbjudna lustar under den viktorianska eran?

Jag vet faktiskt inte. Jag vet bara att gestaltningen och de formmässiga kvaliteterna = 0. Det känns som om Sarah Waters sett en film och skrivit ner vad som visats på skärmen. Det är inte levande. Det är inte gripande. Det är tomhet och leda.

Slutligen: Tipping the Velvet är en 100 gånger bättre titel än Kyssa sammet. Och Nattvakten, Sarah Waters näst senaste roman, visar på en viss utveckling.

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet)
Författar- presentation:	Anneli Jordahl

Anneli Jordahl - Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet)

I Anneli Jordahls första roman möter vi Ellen Key, en kvinnosakskvinna jag har svårt för; hon har alltid känts som feministernas August Strindberg och aldrig framstått som sympatisk. Jordahls bok fokuserar dock inte på tänkaren Key utan på den älskande Key, vilket i sig kändes ganska tragiskt. Vad man än tycker om hennes åsikter är det väl synd att reducera ett verksamt liv till att handla enbart om "smekhungern" och "Urban-längtan"? Här skildras nämligen Ellen Keys olyckligt kärlek till Urban von Ferlitzen, en gift man med fyra barn. De brevväxlar och utbyter stora ord, men det är "en kärlek som istället för hud mot hud handlade om papper mot papper", om att "låta hans nyss formulerade ord rinna ned i henne som varm choklad". De träffas bara ett par få gånger medan tio år rinner förbi.

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Nattvakten
Författar- presentation:	Sarah Waters

Nattvakten

Sarah Waters är en författare som jag å ena sidan vill läsa, å andra sidan är för tillknäppt för att uppskatta. Nattvakten är en förhållandevis mogen och seriös roman, men även om den är spännande och får mig att vilja läsa vidare så blir jag aldrig fångad på det sätt som en riktigt bra bok kan åstadkomma. Jag engagerar mig inte på djupet, vare sig intellektuellt eller känslomässigt.

Det mest intressanta med Nattvakten är att den börjar 1947, till största delen utspelar sig 1944 och slutar 1941. Först på slutet avslöjas händelser som antytts genom hela boken. Vad som stör mig är att vissa saker som väcker nyfikenhet utelämnas. Det är okej att lita på läsarens fantasi, men här finns hål som i mina ögon förminskar bokens värde. Vad hände med Vivien efter att hon försvinner ut ur bild 1944? Jag vill veta!

Det som gör mig allra mest besviken är att det inte hade behövts så mycket mer för att detta skulle bli en bra bok. Tyvärr är språket klichérikt och snarare effektivt än välgjort och även det som händer lämnar en del att önska. Sexscenerna ska vi inte tala om, de är så tantsnuskpinsamma att jag inte vet om jag ska skratta, rodna, fnittra eller gråta.

Nattvakten är underhållande, men ingenting mer.

6/10

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Jessica Kolterjahn - Ut ur skuggan

Svensk mellankrigstid. Ung kvinna som försöker manövrera sig fram bland förväntningar och krav. Genom fotografering och flera förhållanden lyckas hon hitta det - livet. Språket är finstämt och välbalanserat. Det är tidstypiskt men samtidigt mycket modernt. Det är trevligt att följa Agnes, jag känner mig trygg samtidigt som hennes fiktiva öde fängslar.

När jag läser vissa recensioner häpnar jag - har vi verkligen läst samma bok? Inte är det här särskilt förtvivlat, snarare så luftigt och ljust att klaustrofobin uteblir även i de svåra stunderna. Jag känner mig aldrig uttråkad, trots att jag läser boken i ett enda svep. Inte heller kan jag se någon anledning till att vara överlägset dryg som SVD:s recensent och såga namnen. Vad spelar det för roll att huvudpersonerna heter Agnes och Claire, det är väl ändå annat som är centralt?

Sifferbetyg: 7/1

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Alla mina systrar
Författar- presentation:	Judith Lennox

Judith Lennox - Alla mina systrar

Som alternativ till klassikerna känns det skönt med en för mig totalt okänd författare. Plötsligt är det möjligt att gå in i läsningen utan uppskruvade förväntningar och utan känslan av att "den här boken måste jag läsa". När boken ifråga dessutom är spännande och givande är det bara att njuta av timmarna som ägnats åt att kliva in i den fiktiva världen: i detta fall England, Frankrike och Ceylon, innan och under första världskriget.

Nyss har jag klivit in i samma era, samma krig genom läsningen av Wilfred Owen, och på skrivbordet ligger just nu På västfronten intet nytt, så det är mycket WWI just nu. Som alltid är romaner vida överlägsna skolans läromedel - det går att förstå.

I handlingens centrum står fyra systrar: Marianne, Eva, Iris och Clemency. De har olika drömmar och deras liv kommer att utformas på ofta oväntade sätt. Runt varje syster finns fler personer, så det blir många namn, men inte störande många. Tvärtom - det känns rikt med ett så brett register, boken blir fullmatad med olika infallsvinklar och det känns mer givande än om varje syster fått en egen bok.

Visst finns det trådar som kunde ha utvecklats mer, och nog ser jag även andra nackdelar med boken, t.ex. ett alltför blommigt språk som vimlar av silverfärgat, sammetsgrönt, koboltblått och ibland även är behäftat med störande klichéer. Men eftersom skeendena griper tag och jag bryr mig om vad som händer, skrattar och drar efter andan, nästa gråter, sitter som på nålar, känner ett behov av att fortsätta läsa - så kan jag omöjligt ge något annat omdöme än: bra!

Sifferbetyg: 7/10

Kommentera /Visa 1 kommentarer

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Den stängda boken
Författar- presentation:	Jette A. Kaarsbøl

Den stängda boken

Jette A. Kaarsbøls Den stängda boken utgavs 2003 och skildrar sent artonhundratal, tidigt nittonhundratal. Huvudperson är Frederikke, vars tillvaro förändras drastiskt när hon förälskar sig i den karismatiske läkaren Fredrik och dras in i en helt annorlunda värld än det konventionella borgarhem hon är van vid. Frederikke är redan förlovad, men med en man som hon känner allt större avsky inför.

När Frederik friar förstår Frederikke inte att det han erbjuder henne är något helt annat än det hon vill ha. Hans bisyssla som illegal abortör accepterar hon, trots att det egentligen är emot allt hon någonsin lärt sig. Vad hon inte vet är att Fredrik bryter mot de dåtida lagarna på sätt som Frederikke ännu är för naiv för att ens ana. Hon är blind i sin förälskelse och överlycklig – en helt annan person än den tysta och osäkra skugga som hon varit innan Frederik kom in i hennes tillvaro. Under de kommande åren förstår hon långsamt att hennes kärlek inte är besvarad. Därmed rasar hela ”Rikkes” världsbild samman.

Den stängda boken är mörk, men inte alls nattsvart utan snarare genomgrå. Det händer egentligen mycket litet under de femhundra sidorna. Jag vet att vissa läsare har haft problem med detta. Själv är jag fast i det subtila spindelnätet som dras åt allt mer. Under merparten av boken är jag lika förälskad som Frederikke (men inte i Fredrik utan i boken). Därefter blir stämningen gradvis alltmer klaustrofobisk. Karaktärerna skadar varandra på alla tänkbara sätt, utan att egentligen använda våld. Jag gråter, men inte förrän sista sidan är färdigläst. Jag önskar att de få ljusglimtarna varit fler; att personerna inte tvunget skulle gå under på detta sätt. Samtidigt vet jag att detta är en bra bok eftersom jag känner, tänker, dras in i virvlarna.

7/10

Kommentera