Sebastian Lönnlöv
Tre citat - Winterson
Home was not a place for the faint-hearted; only the very brave could live with themselves.
*
That night, I knew I would get away, better myself. Not because I despised who I was, but because I did not know who I was. I was waiting to be invented. I was waiting to invent myself.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #citat #novellsamlingar #hyllningar #Winterson
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Två novellsamlingar
Idag hade jag bokcirkel där vi pratade om Jonas Karlssons tredje novellsamling, "Spelreglerna". Vi var väl alla överens om att den inte var någon vidare höjdare - men vi var också överens om att vi var glada över att vi hade läst den.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #noveller #novellsamlingar #hyllning #sågning #roligt
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Gräsmattans hämnd
Richard Brautigans "In Watermelon Suger" är en helt hejdlöst bra roman. "Glödlampan bara fortsätter lysa" är en lika hejdlöst bra diktsamling. "Gräsmattans hämnd", en samling noveller av Brautigan, är helt klart lättsmält, snabbläst och underhållande med sina absurda berättelser där allting kan hända och vare sig fysiska eller lexikala lagar gäller - men den är inte alls oförglömlig. Tvärtom har jag svårt att, så här i efterhand, riktigt slå fast innehållet i boken. Däremot är jag mycket nyfiken på resten av Brautigans produktion.
Så tack för underhållningen, "Gräsmattans hämnd", men nu går jag vidare mot andra vidder av hejdlöshet!
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #noveller #novellsamlingar #sågningar
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Noveller av Oates
"Raven Wings" är en samling med noveller av ständigt Nobelpris-tippade, aldrig -vinnande Joyce Carol Oates. Jag har läst Joyce Carol Oates noveller förut, i "Sourland". Över huvud taget gillar jag nog Oates mer i det kortare formatet, som noveller eller korta romaner ("Våld", "Livets uppkomst", "Mörkt vatten" etc.). Hon har en tendens att bli för mångordig annars och hennes mörker blir så mycket mer koncentrerat när utrymmet stramas åt. Men å andra sidan har jag läst för få av hennes tjocka romaner för att egentligen ha rätt att uttala mig.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #noveller #novellsamlingar #hyllning #obehagligt bra
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Författarskap: Johanna Ekström
Jag var inte överdrivet förtjust i Johanna Ekströms senaste bok, uppväxtskildringen "Om man håller sig i solen" (2012). Dock har jag tidigare läst två novellsamlingar, "Vad vet jag om hållfasthet" (2000) och "Titta, hon kryper" (2006) som har varit riktigt stora upplevelser. Här snackar vi noveller som vågar vara oklara, obehagliga, språkligt och innehållsmässigt tunga.
I år fick jag för mig att jag ville läsa alla Ekströms sju diktsamlingar och hennes roman "Avskedsstafetten", så att jag hade läst allt ekströmskt. Nu är det målet uppnått. Vad fick jag då ut av att plöja mig igenom dessa böcker?
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #poesi #kärlek #sexualitet #novellsamlingar #författarskap
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Torgny Lindgren – Minnen
Det här ska föreställa memoarer, men som Lindgren skriver själv så är det snarare en novellsamling. Den är underhållande och lätt att läsa, men lever inte alls upp till den enda Torgny Lindgren jag läst tidigare: Ormens väg på hälleberget. Å andra sidan får jag i den här boken veta bakgrunden både till Ormens väg… och många andra av Lindgrens berättelser. Hur mycket som är fiktion vet jag förstås inte – en del är det uppenbarligen – men jag ser fram emot att läsa fler av Lindgrens romaner istället.
Betyg: 6/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #novellsamlingar
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Willy Kyklund - Hermelinens död
Willy Kyrklund är en av dem jag läst lite av och vill läsa mycket mer med. På Myrorna hittade jag Hermelinens död, en hundrasidig novellsamling bestående av tio noveller. De är ganska skruvade, ganska roliga och mycket värda att läsas. Långt från all logik, men på ett härligt sätt!
Nu vill jag definitivt fortsätta utforska Kyrklund! Solange var jag ju missnöjd med men å andra sidan var jag väldigt förtjust i Polyfem förvandlad. Kort sagt verkar det som om jag föredrar Kyrklunds novellsamlingar framför roman(erna).
Lite roligt är också att mitt lite smutsiga förstautgåvanexemplar från 1954, som jag fick för 7,50 på Myrorna, är ett gammalt recex. "För benägen anmälan" står det stämplat i rött på baksidan. Ännu lite roligare är att jag just har läst Bodil Malmstens funderingar kring om det fortfarande står så på recex. Och nej, det gör det ju inte. Tyvärr?
Betyg: 7/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #novellsamlingar #moderna klassiker
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Petina Gappah - Sorgesång för Easterly
"Elegy" i "An Elegy for Easterly" borde ha översatts till "elegi". "Elegi för Easterly", visst hade det låtit vackert?
Det här en zimbabwesisk novellsamling och jag förvånas över hur rättfram den är, hur mycket som ändå kan sägas ibland. Det handlar om aids och fattigdom men också om de överdrivet rika och om maktens hyckleri. Det är en mångfasetterad samling berättelser om högt och lågt, litet och smått.
Ofta gripande/berörande. Inte den bästa novellsamling jag snubblat förbi, men helt klart något av det mest läsvärda i vinterutgivningen, om så bara för att det är en bok som gläntar på dörren till helt andra vidder än vad många av oss är vana vid.
Betyg: 7/10
Taggar: #recension #novellsamlingar #Afrika #Zimbabwe
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Alejandro Leiva Wenger - Till vår ära
Den här novellsamlingen kom ut 2001 och jag vet att jag har hört någon författare jag ser upp till nämna den som en inspirationskälla. Wenger är väl vad som kallas "invandrarförfattare" och visst är vissa av novellerna skrivna på bruten svenska, visst handlar det ofta om första eller andra generationens immigranter - men det är inte det som är grejen!
Grejen är språket, som det leks med, perspektiven, som förskjuts bland varandra oupphörligt, historierna som vägrar vara vanliga utan är experimentella, lekfulla, skruvade, sjuka, konstiga och hela tiden intressanta. Boken är tunn, men den innehåller å andra sidan bara sådant som träffar mitt i prick. Det är en sådan där bok om vilken jag vill säga "en på tusen".
Det är den fjärde januari men jag tror inte att året kommer att bjuda på särskilt många böcker bättre än den här. Rekommenderar jag den? Ja, men bara om du står ut med att inte riktigt veta vad som händer, vem som är vem, vad som vad. Kan du släppa taget om allt sådant är det här en bergochdalbane-åktur av sällan skådat slag. Jag låter nästan religiös hör jag men det här är en bok som får mig att rysa, som får mina ögon att tindra. Något riktigt speciellt. Helt enkelt.
Betyg: 9/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #novellsamlingar
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Inger Edelfeldt - Den förunderliga kameleonten
Jämfört med andra novellsamlingar av Inger Edelfeldt har Den förunderliga kameleonten större spridning i kvalitet: Här finns elva noveller: en otroligt bra ("Rovdjursvinden"), två riktigt bra ("Silver" och "Kaninernas himmel"), fyra bra ("Kras", "Skönheten och odjuret", "Helena Petréns lediga dag", "Utflykt"), tre ganska bra ("Skapelsen", "Sacré-Coeur", "Den förunderliga kameolonten") och en riktigt dålig ("Ett obeboeligt hus").
Som helhet tycker jag att novellsamlingen är bra. Det handlar om alltifrån horsepundare till djurstatyer mitt ute i skogen. Och den allra starkaste novellen handlar om hur hela världen krossas när två poliser ringer på dörren och ger dig beskedet om att ditt barn har dött.
Alltså: klart godkänt!
Betyg: 8/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #novellsamlingar
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Inger Edelfeldt - Rit
Rit innehåller en enda riktigt stark novell, "Bibbedi Babeddi" som handlar om en ensamstående mamma och hennes nyssfödda barn. De övriga elva novellerna är alla bra, men inte mer än bra och ibland bara nästan bra. Det handlar om en frikyrklig familj i historisk tid. En bartender som blir förföljd av en gäst. En familj ute på landet som får en främling på besök efter en bilolycka.
En transvestit som kommer ut. En förälder som tar sitt barn på promenad för att berätta att det snart ska få ett syskon. En förälskad som lever dels i den bistra verkligheten och dels som sitt alter ego i en drömvärld. Ett samkönat par som bjuder hem den ena partens förälder fastän denna inte vet om att de är tillsammans, med mera.
Klart läsvärt, men når inga höga höjder.
Betyg: 6/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #novellsamlingar
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Inger Edelfeldt - Riktig kärlek
Betyg: 7/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #novellsamlingar
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Anders Fager - Svenska kulter
Avdelning: Skräck Taggar: #recension #skräck #novellsamlingar
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Freja Rudels - Blodsband
Den här samlingen noveller från Söderströms kommer kanske aldrig att bli så omtalad i Svensksverige, och det är synd. De tio novellerna sägs oftast handla om fäder och döttrar, vilket jag inte håller med om. De 128 sidorna rymmer en uppsjö olika former av relationer.
Inledningsnovellen gör inget större intryck på mig, den andra - längre - når en bit högre (men kanske inte riktigt över Ribban, vilket råkar vara novellens namn). Tredje novellen, däremot, slår till med full kraft. Min Marie därefter är en märklig berättelse om personlig assistans i finsk tappning. Utsattheten hos båda parter skildras ömsint och träffande. Taxichauffören är en stark historia om krossade illussioner, Fistel når en bit bortom mitt förstånd är jag rädd, Sorgkanter är ordentligt stark i sin familjebildsskildring, Bakbänken har samma kraft, Nåd siktar högt och når långt. Omslagsbilden ser långtifrån lika oskyldig ut när man har läst klart denna slutnovell.
Allt som allt är det en bra novellsamling och ingen dålig debut! Jag ser glatt fram emot mer av Freja Rudels.
Betyg: 7/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #novellsamlingar #debut
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Inger Edelfeldt - I fiskens mage
Det har gått lite mer än en månad sedan jag läste I fiskens mage av Inger Edelfeldt. Det var en bok som hade närmast magisk verkan just där och då, eftersom den fick igång min läsning som var stillastående och dyig som en skogstjärn. Däremot kom jag inte på sådär värst väldigt mycket att säga om Edelfeldts novellsamling och i brist på ord fick den ligga orecenserad. Nu börjar det bli dags att kläcka ur sig några klokheter och som alltid känns tungan ännu mer förlamad under press.
Men okej då, I fiskens mage består av 12 noveller som samtliga handlar om barn och ungdomar. Det börjar fenomenalt med titelnovellen "I fiskens mage". Om ett barn och en mor och relationen dem emellan, allt skrivit ur barnperspektiv som blir magiskt bra. Detta barnperspektiv kommer åter i ett antal noveller och så finns här "En fri själ" som också behandlar förälder-barn-relation, fast ännu mer problematiskt mellan en alkoholiserad förälder på tillfälligt besök i sitt halvvuxna barns liv.
Novell nummer två, "Jag har en ring, sa Åsa" minns jag att jag fick läsa i skolan och den måste ha fungerat alldeles utmärkt att ge till en tio-tolvåring eller vad jag nu var - men den fungerar lika utmärkt för mig här och nu. Om två barn, vänskap och hur komplicerat giftig vänskap alltid är. "Ach du lieber Augustin", också om två barn och med lite vuxenhet inblandat, vilket märks ännu starkare i en av de sena novellerna, "Juan Carlos mustasch", om unga som med rollspelets hjälp utforskar vuxenheten. Även "Därute" handlar om hur barndom och lekar möter rå vuxenverklighet.
"Snälla snälla Jenny" är en novell om anorexi, vilket väl är lite av ett favorittema för Edelfeldt? Den gjorde intryck, starkt skriven! Sedan finns här ytterligare ett antal noveller, men jag kan inte räkna upp dem alla och minns inte heller dem alla, en månad i efterhand. Mitt helhetsintryck är däremot att detta är en Bra novellsamling. Inte fantastisk eller underbar, måhända, men Bra. Jag ser fram emot de övriga tre novellsamlingarna som ryms i pocketen 4 x Edelfeldt!
Betyg: 7/10
I övrigt har jag läst Kamalas bok och Duktig pojke. Är det någon mera Edelfeldt man borde läsa? Förutom Juliane och jag - för den borde "man" läsa, har jag fått för mig.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #novellsamlingar #föräldrar #relationer #barndom #kärlek #vänskap
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Judith Hermann - Sommarhus, senare
Judith Hermanns bok Sommarhus, senare lanseras som en storsäljare och det är ju lite udda för en novellsamling. En helt vanlig novellsamling. Med en egen röst, absolut, men ett likgiltigt tonfall som tyvärr får mig att vara ganska likgiltig. Det är kort sagt ingen wow-upplevelse. Förutom i novellen "Sonja". Den tar tag och skakar om. Annars är det fin läsning, men ingenting att tala sig varm för. Bara en stilla rekommendation om man gillar novellsamlingar. Då kan den här duga lika väl som många andra. Bättre än vissa, men inte i närheten av de omskakande upplevelserna. Tyvärr.
Betyg: 6/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #novellsamlingar #sågningar
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Nam Le - Båten
Nam Les tämligen omfångsrika novellsamling rymmer sju noveller av varierande längd, men åt det längre hållet. De utspelas i så olika miljöer som USA, Colombia, Australien, Japan, Iran och Vietnam.
Läsaren får möta många röster. En ung författar-wannabe, till förväxling lik Nam Le själv, som kämpar med att skriva om sin bakgrund men finner att skrivandet bara för djupare neråt i en redan komplicerad föräldrarelation. En ung yrkesmördare som har vägrat utföra ett uppdrag och vet att döden är den enda möjliga följden. En äldre konstnär som vill återfå kontakten med sitt vuxna barn, som vuxit upp på annat håll, men måste ta emot mer akuta problem i form av en diagnos - ändtarmscancer.
En ung människa fångad i ett nät av komplikationer: förälder med MS och besvarad förälskelse med den haken att objektet för kärleken redan är ihop, dessutom med en ytterst osympatisk figur som gjort sig känd för att misshandla alla rivaler. Ett barn i Hiroshima strax före atombombens fall. En amerikan på besök i Teheran som försöker förstå att en färsk kärlekssorg är mer angelägen än tortyr och förtryck. Några människor ombord på en flyktingbåt - ingen mat, motorer som slutat fungera, ont om vatten och sjukdomar som grasserar.
Totalt olika miljöer alltså, totalt olika huvudpersoner. Ändå lyckas Nam Le skriva övertygande om dem allihop. Inte bara övertygande, utan också riktigt tungt. Det känns stundom som om jag har en blyklump i halsen när jag läser. Inte på ett negativt sätt - men detta är skrift vars innebörd jag omöjligt kommer undan. Den drabbar och personligen får jag ofta impulsen att bara lägga bort boken och glömma att det finns människor som lever sådana här liv. Det här fiktion med liv i. Nam Le är ytterst skicklig och när jag läst ut kan jag bara äntligen lägga bort boken, andas ut och känna någon slags tacksamhet över att jag blev drabbad.
Betyg: 7/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #novellsamlingar #tungt #läslycka
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Nguyên Huy Thiêp - Skogens salt
Den vietnamesiske författaren Nguyên Huy Thiêp föddes 1950 och räknas som en av Vietnams stora författare. Efter att ha läst Skogens salt förstår jag varför! Skogens salt är en novellsamling publicerad av Bokförlaget Tranan 2001 och i nytt tryck 2007. Här ingår tio noveller av olika längd, vissa strax mindre än 20 sidor, andra 40 eller mer. Som helhet går boken fort att läsa, men det betyder inte att den är så lättuggad som den i förstone kan verka. Mitt i allt detta klara, lätt framflytande språk ryms nämligen en stor sorgsenhet över livets villkor.
Jag tycker mycket om novellsamlingar, men brukar hålla mig till unga kvinnliga nordiska novellister (med israelen Etgar Keret som det enda undantaget). Skogens salt är såklart annorlunda i jämförelse och det känns skönt att vidga vyerna en aning. Det är omöjligt att inte vara tacksam för Bokförlaget Tranan - att det finns och uppmärksammar just de internationella författarskap som så lätt skulle kunna glömmas bort i den stora fixeringen vid allt amerikanskt och anglosaxiskt.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #novellsamlingar #Vietnam
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Willy Kyrklund - Polyfem förvandlad
Den här korta novellsamlingen - för novellsamling är det enda jag kan se den som - är en mycket märklig liten kreation. Full av spexig lustighet, men också väldigt finlitterär. Ibland skriver Kyrklund på Kalevalas versmått, ibland på byråkratisvenska, ibland rimmat. Grekisk mytologi blandas med Tusen och en natt, allt är mycket lekfullt på en nästan surrealistiskt sätt. Och språket! Vilken språkhantering!
Kort sagt: omöjligt för mig att inte älska.
Betyg: 8/10
Den dagen man börjar minnas, den dagen börjar man dö. Minnet växer i magen som ett foster, så sakteliga, närapå som i drömmen, det märks inte så mycket än och man tänker: kanske är det ingenting; men det blir allt tyngre, allt mer fullgånget; slutligen föder jag min död.
Det var alltså här - eller där. Med stela fingrar plockar du upp en skärva. Det var längesedan, det var nyss. Skärvan visar ett stycke av ett konventionellt landskap med en betande gasell. Det finns ett svek som är trofasthet, trofastheten mot det ständigt flyende.
Människornas ständigt uppflammande utplånade ansikten, förnyade glömda steg.
Därtill har schackspelet den fördelen framför livet, att man kan ta ett nytt parti.
Falken red i bleka natten. Natten stod stilla. Falken red. De tror att jag tror. Kådan doftade. Falken stod stilla. Natten red.
Ser du, bilderna vandrar igenom oss som vågor genom ett vatten och formar vår kropp och våra handlingar efter olika mönster med delar och skärvor av de gamla och du kan icke lyfta din hand utan att den är en annans och dess gest är redan utförd av en hjort, av ett moln.
Vad håller jag fast och är redan en annan? Denna krampaktigt knutna hand ser jag redan med en annans ögon. ... Bilderna vandrar igenom oss som vågor genom vatten, fogar sig samman och löser upp sig, formar oss och glider bort ur oss, samma delar i nya mönster, samma mönster dolt i nya bilder, ständigt vandrande vidare. ... Redan är jag densamma. Mina flyende steg vittna om min ständiga trofasthet.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #novellsamlingar #läslycka #språkglädje #absurt #moderna klassiker
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Bodil Malmsten - Undergångarens sånger
Jag har läst två böcker nu i februari. Båda skrivna av Bodil Malmsten. Vilket innebär att jag har läst tre böcker av Malmsten nu i år och fyra totalt. Betyder det att jag tycker mycket om Malmsten? Nej, ska sanningen fram så är vi faktiskt bara halvkompatibla. När det klickar slår det gnistor men ofta är läsningen ganska tradig. Ändå finns något som gör det mödan värt.
Alla noveller cirklar på något sätt kring passion, kärlek, sex, trohet och otrohet, men ofta på ganska oväntade sätt. De flesta är skrivna på ett språk som påminner om deckarprosa - bara ibland gnistrar det till av den formuleringskonst som Malmsten verkligen kan uppvisa.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #novellsamlingar #kärlek #sexualitet #sågningar
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Ingen hör hemma här mer än du (Miranda July)
Miranda Julys speciella och fina novellsamling Ingen hör hemma här mer än du (No One Belongs Here More Than You) finns i snygg pocket från Alfabeta och är absolut läsvärd. Det här är noveller med ett väldigt originellt tonfall, där logiken är skruvad några varv för långt - det är ganska knäppa berättarröster vi får lyssna till. De mår dåligt, men på ett sätt som blir mera roligt än obehagligt.
Och det kanske är min största invändning mot Ingen hör hemma här mer än du: det är för mysigt, sådär lite fnissigt småputtrigt som en komedi om charmiga knäppskallar. Det här är inte alls några dåliga noveller, de är bra och jag borde anse att de är fantastiska - men de angår mig aldrig på riktigt. De bränner aldrig till, kommer inte tillräckligt nära. Det sanna drivet saknas i min läsning. Novellerna berör mig mer på ett intellektuellt plan än på ett emotionellt sådant och då räcker hbt-inslagen, charmen och originaliteten inte ända fram.
Betyg: 7/10
Miranda July är också regissör till kultfilmen Me and You and Everyone We Know som jag dock inte har sett.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hbtq #novellsamlingar #queer #absurt
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Johanna Ekströms noveller
Vad vet jag om hållfasthet från 2000 är en febrigt bra novellsamling full av drömsekvenser, obehag, overklighetskänslor och tätt sammanvävda berättelser där både språket och innehållet briljerar. Jag minns dem ovanligt starkt trots att ett halvår gått sedan läsningen - de har etsat sig in med ovanlig skärpa. Vad vet jag om hållfasthet är helt enkelt en av de bästa novellsamlingar jag har läst.
Med Titta, hon kryper från 2006 bevisar Ekström att den fullträffen inte var en engångshändelse. Detta är nämligen en precis lika bra bunt berättelser, utan bottennapp men med många höjdpunkter.
Tyvärr har Ekström inte skrivit fler novellsamlingar, men romanen Avskedsstafetten är ett klart måste - och den dagen nästa novellsamling av denna författare publiceras står jag längst fram i kön.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #novellsamlingar #läslycka #språkglädje
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
En spik, en ros (Madeleine Bourdouxhe)
Den belgiska författarinnan Madeleine Bourdouxhe levde 1906-1996. Åtta av hennes noveller, i översättning av Madeleine Gustafsson, utkom i år på Elisabeth Grate bokförlag med titeln En spik, en ros. Jag läste några recensioner som inte väckte min lust att skapa en egen uppfattning, men så stod boken lockande nära min hand på biblioteket och det är ju något särskilt med novellsamlingar. Alltså fick En spik, en ros följa med mig hem. Den blev en av mina största läsupplevelser i år.
Bourdouxhes noveller är så otroligt välskrivna att jag knappt kommer ihåg att andas när jag läser dem. Språket gör nästan ont, ögonen vill tåras, det är som att se in i solen, jag blir bländad, samtidigt måste jag läsa vidare. De timmar jag ägnar åt denna bok är alldeles särskilda. Jag kan inte lägga den ifrån mig men jag vill inte att den ska ta slut. Rösterna, karaktärerna tar sig in och blir kvar. Det här är en bok jag ömt vill smeka över ryggen när jag läst sista sidan, hellre än att behöva lägga undan den, förpassa den till handlingarna.
Själva lässtunden blir på något sätt upplyst. Det är svårt att förklara. Jag vet knappt vad jag ska säga. Bourdouxhes noveller är så poetiska, så fria från alla klichéer, så alldeles originellt sina egna, så allvarliga. Det finns något här som är otroligt pretentiöst - på ett helt och hållet lyckat sätt.
Så läs, om du vill. Jag kan rekommendera En spik, en ros men det är ingen bok jag vill springa ut och skrika åt hela världen att läsa. Det är en bok jag gärna skulle behålla som min alldeles helt och hållet egna. Att lämna tillbaka den till biblioteket blir snudd på plågsamt - dels för att jag måste skiljas från den, dels för att den brutalt ska bläddras i av ovarsamma fingrar och ögnas av andra som kanske inte alls ser det jag ser.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, så jag tror att jag slutar här.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #novellsamlingar #favoriter #läslycka #Belgien #språkglädje #moderna klassiker
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Goda intentioner (Etgar Keret)
För ganska precis ett år sedan gav Bastion förlag ut Åtta procent av ingenting, Etgar Kerets noveller i översättning av Kristian Wikström. Nu har samma förlag precis givit ut ännu en volym översatta noveller från Kerets penna: Goda intentioner.
Etgar Kerets noveller är helt olika de jag vanligtvis läser. Historierna är råa, ganska grova, väldigt humoristiska - en svart humor som ett hånskratt, men samtidigt med en pigg nyfikenhet på livet.
Goda intentioner är på många sätt precis likadan. Den som gillade Åtta procent av ingenting lär inte bli ett dugg besviken. Även här är det korta noveller som gäller, med många absurdistiska, surrealistiska inslag. Realism? Äh, gå och dränk dig! Den som av någon outgrundlig anledning inte har läst Keret än så länge bör göra det snarast. Det är inte en order, men en väldigt helhjärtad rekommendation.
Betyg: 8/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #novellsamlingar #roligt #absurt #Israel
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Claire Castillon - två novellsamlingar
Imorgon kommer den franska författarinnan Claire Castillon till Kulturhusets internationella scen för att tala om sitt skrivande. Jag kommer inte att vara där och det var helt och hållet en slump att jag råkade läsa båda hennes översatta novellsamlingar dagarna innan besöket, men en kul slump. Nu har jag ju bildat mig en uppfattning om detta författarskap som jag länge känt mig nyfiken på, främst novellsamlingen Insekt som finns i pocketform och flera gånger varit väldigt nära att slinka ner i kundkorgar.
Den andra novellsamlingen som finns på svenska har den långa titeln Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska. Novellerna i böckerna skiljer sig inte mycket åt, förutom att Insekt har ett tydligt tema: mor-dotter-relationer. Inte vilka mor-dotter-relationer som helst, förstås! Jag har många gånger hyllat novellistik som kretsar kring det obehagliga, obekväma och det är precis så som jag vill ha mina noveller. Konstiga. Vrickade. Taggiga. Lite illasmakande. Hos Claire Castillon får jag allt jag bett om och mycket mer - på gott och ont, men mest tyvärr på ont. Här blir det så absurt att vardagen bara kan anas som en främmande värld i fjärran. Här passeras alla gränser och det finns väldigt lite subtilitet. Det blir för grovt och lite tröttsamt.
Castillons noveller är läsvärda, de skänker underhållning medan jag läser och jag lär inte glömma dem i förstone, men de befinner sig långt bort från allt vad fulländning heter och gör mig därmed en smula besviken. De är definitivt inte hälsosamma att hetsäta - en novell i veckan vore mera lagom än min orgie med en novellsamling per dag.
Allt som allt: Jag är glad att ha läst Castillon men jag känner inget behov av att lyssna till henne imorgon och jag höjer henne inte till skyarna. Det finns betydligt bättre novellistik än så här!
Betyg: 5/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #novellsamlingar #sågningar #Frankrike
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Ninni Holmqvist - Kostym
Den här antagligen aldrig lästa pocketen betitlad Kostym hittade jag i en låda med tre böcker för fem kronor på en torgloppis. Jag hade ingen riktig koll på vem författaren var, men noveller är jag ständigt i behov av så varför inte? Boken blev liggande någon månad, till sist tog jag upp och började läsa men tyckte att den kanske var... lite väl konstig. Boken blev liggande ännu längre, som ett dåligt samvete, någonting jag Borde.
Häromdagen bet jag ihop, fortsatte läsa och var strax alldeles fast. För det är ett oändligt rikt novelluniversium som ryms inom pärmarna till den här debuten från 1995. Många märkliga berättarröster, fint framslipade, framträdande så som de särskiljer sig från den anonyma massan. Det triviala blir magiskt. Vardagen blir en skräckfilm. Upprörande, omskakande, provocerande - precis så som jag vill ha mina noveller. Jag vill bita på naglarna, jag vill spärra upp ögonen, jag vill känna att allting är osäkert och obehagligt och samtidigt njuta för fullt av språk och skrivteknik. Här gläds jag också åt att många noveller har HBT-tema, utan att det blir det enda som skildras. Ytterligare pluspoäng utdelas för att novellerna ofta utspelar sig på resa i olika miljöer. En del av den svenska tristessen går effektivt förlorad.
Jag sitter här häpen efter att ha sträckläst andlöst. Alla senare titlar av Ninni Holmqvist hamnar högt upp på läsalistan. Nu ser jag andäktigt fram emot två ytterligare novellsamlingar (Något av bestående karaktär och Biroller) men även en roman, Enhet, som nyligen har kommit i pocket och tydligen även lanserats på engelska.
Nu slår det mig att jag sett många entusiastiska recensioner av just Enhet - och att jag ett flertal gånger förstrött ögnat Biroller på biblioteket - men det som krävdes för att jag skulle hitta Holmqvists författarskap var tydligen Kostym. En 14 år gammal, oläst och oälskad pocket. Numera läst och älskad och bevarad för all framtid som en skatt.
Betyg: 8/10
Taggar: #recension #hbtq #novellsamlingar #queer #hyllning
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Cecilia Davidsson - Det var länge sedan det var så här spännande
Cecilia Davidsson har blivit nominerad till Stockholms radios novellpris - närmare bestämt har en av hennes noveller nominerats. Novellen ifråga heter "Bestämma sig" och ingår i novellsamlingen Det var länge sedan det var så här spännande (Albert Bonniers 2008).
Davidssons tidigare novellsamling Utan pengar, utan bikini är en obehagets ologiska novellistik på särdeles hög nivå. Även Vänta på vind har ganska många svindlande stunder. Därför var jag glad åt att hitta Det var länge sedan det var så här spännande på biblioteket i veckan - och därför var det extra tråkigt att den inte nådde samma höjder som de tidigare titlarna. "Bestämma sig" var för övrigt en av de noveller som drog ner betyget. Å andra sidan finns här flera riktigt bra noveller, särskilt själva titelnovellen och "Ingen gröngöling precis". Davidsson kan verkligen skriva noveller, men just därför att hennes bästa stunder lägger ribban så högt är det lätt att bli besviken.
Förutom Davidsson är mina svenska favoritnovellister Johanna Ekström, Mirja Unge och - bland de ej längre levande - Tove Jansson. Noveller är så perfekta på bussen; en smakbit när det inte finns tid eller ork till att dyka ner i en bred episk berättelse. Det lär nog bli mycket novellsamlingar och kortromaner framöver, när jag kan stjäla mig tid från pluggeriet.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #novellsamlingar #sågningar
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
6 kortrecensioner
Tre systrar av Anton Tjechov innehåller allt jag tidigare har uppskattat i Körsbärsträden och nu vill ha när jag läser Tjechov. Tre systrar gör mig än mer övertygad om att jag och Tjechov är goda läsningsvänner. Måsen och Onkel Vanja hamnar högre upp på prio-listan. (läst i januari 2009)
Går vidare i världen av Leif Holmstrand är bra poesi. Inte himmelsvridande poesi, men bra poesi som jag är mycket glad över att ha läst. (läst i mars 2009)
The Tempest (Stormen) av William Shakespeare är ett väldigt bra exempel på att Shakespeare var en hemskt ojämn typ. Jag vill fortfarande läsa allt han skrivit, men detta är ingen pjäs som gör mig mer entusiastisk över ett sådant projekt. (läst i februari 2009)
Staden av Anna Branting är inte bra, men väldigt intressant. Jag har läst den andra, förkortade utgåvan inom ramen för en fördjupningskurs om sedlighet i 1800-talslitteratur. Staden utgavs 1901 och behandlar verkligen sedlighet, på ett ganska moraliserande sätt. Slutet känns väldigt plötsligt och inte alls särskilt relevant för berättelsen. Detta är möjligtvis ett givande tidsdokument, särskilt som Anna Branting - fru till Hjalmar - är så pass bortglömd, men någon tidsöverskridande klassiker är Staden i mina ögon inte alls. (läst i mars 2009)
Resa med lätt bagage av Tove Jansson är ytterligare en av Tove Janssons novellsamlingar som gör mig både illa berörd och upprymd. Mumintrollet i all ära, men varför så lite fokus på Tove Janssons novellistik och övriga vuxenlitteratur? (läst i april 2009)
Samhällets stöttor av Henrik Ibsen är ingen ny Et dukkehjem, men den tar upp ibsenska teman om sanning och idealism på ett sätt som känns givande att läsa inom ramen för Ibsens författarskap som helhet. Det är ingen bra ingång till Ibsen, men det är ett drama upplagt på intrigmässigt fulländat sätt. Klas Östergrens översättning flyter väl, men jag skulle hellre läsa originalet. (läst i maj 2009)
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #teater #pjäser #dramatik #Ryssland #Norge #klassiker #poesi #klassiska kvinnor #novellsamlingar
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Jonas Hassen Khemiri - Invasion!
Jag har aldrig läst ut en roman av Khemiri, men tydligen passar hans pjäser mig bättre. Det var ett sant nöje att läsa Invasion! och Fem gånger gud. Jag uppfattar Khemiri som en underfundig och uppfinningsrik pjäsförfattare som aldrig stagnerar i enkla lösningar, som låter saker vara komplicerade och invecklade. Det gör läsupplevelsen fem gånger rikare.
Invasion! är en stark pjäs - både slutet och den bortklippta scenen som inte spelas. Även Fem gånger gud gjorde ont emellanåt. Khemiri är en delvis hänsynslös författare och han låter sina karaktärer vara hänsynslösa mot varandra. När fyra skolelever och en misslyckad skådespelare ska iscensätta sina drömmar kan vad som helst hända... det sociala spelet dissekeras effektivt. I båda pjäserna finns greppet att ömsom låta karaktärerna framstå så som de vill vara och ömsom visa dem i andras ögon. Det vore väldigt häftigt att se de här pjäserna på scen!
Novellerna och kåserierna som finns med i denna samlingsvolym är stundom lysande. Jag har alltid sett Khemiri som en bra författare. Nu har jag äntligen fått något på fötterna och det gläder mig. Jag ser varmt fram emot K:s framtida alster!
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #teater #pjäser #dramatik #novellsamlingar #hyllning #läslycka #språkglädje #absurt #tungt
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Etgar Keret - Åtta procent av ingenting
Det här är en fantasirik novellsamling full av konstiga påhitt. Samtidigt är det rakt på sak, ungt och grabbigt. I Kerets värld kan fiskar prata, söta tjejer kan förvandlas till överviktiga fotbollsfanatiska medelålders män medan de sover, en kvinna kan föda en ponny. Och så vidare, och så vidare. Allra mest läskig är den där dvärgen som sitter i en villa någonstans och styr över ditt kärleksliv...
Vi befinner oss helt enkelt väldigt långt från vardagsrealism, snarare är detta en slags magisk realism. Vi befinner oss också väldigt långt från grådaskig Sverigevinter. Novellerna är fast rotade i den israeliska myllan, även om det finns en ganska svartsynt cynism i skildringen av landets politik. Här finns inga Johan och Josefin, däremot Ronel och Neeva. Novellerna har titlar som "Fettot", "Att skjuta Tuvia", "Tuttarna på en artonåring". De är korta och roliga men samtidigt sorgliga. De är beroendeframkallande och de är helt enkelt väldigt rika på det mesta, även om grabbigheten ibland kan bli lite för mycket.
Både de noveller som är väldigt fantasifulla och de som är mer verklighetsnära fungerar väl. De är fräscha och originella. Jag är glad att ha läst Keret och glad att han blivit översatt till svenska.
Betyg: 8/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #novellsamlingar #läslycka #absurt #roligt #Israel
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Ari Behn – Trist som fan
Vilka passande titel! Varje annat namn på denna bok hade varit falsk marknadsföring. Min tanke när jag läste var hela tiden: Varför ska jag läsa det här? Vad vill författaren? Varför ägna tid åt dessa berättelser utan poäng, driv, intressant innehåll eller stilistisk skärpa? Det hade varit roligare att dammsuga.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #novellsamlingar #sågningar #Norge
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Bokslakt och hyllning
Blandrasdamen Diva har visat sig vara en riktig bokmal. Idag slukade hon nämligen Fågeln som vrider upp världen av allas vår Murakami. Hennes kritik var mördande... och bokens ägare blev inte särskilt glad.
Själv har jag väldigt lite läslust och ger mig definitivt inte i kast med några 750-sidiga romaner. Faktum är att jag har slitit med en ytterst tunn liten volym i tre dagar nu. Nämligen Rent spel av allas min Tove Jansson. En hybrid mellan kortroman och novellsamling, där varje kapitel är en berättelse ur två kvinnors liv: Jonna och Mari som delar tillvarons kärlek och gräl.
Med blick för det originella och lustiga fångar Jansson två speciella personligheter. Jag oroas, gläds, sörjer. Mari och Jonna är inte alls enkla eller genomsympatiska, de är "egna", alltid och ständigt sig själva. Samtidigt har de en härlig, pragmatisk inställning till livet - en krasshet som värmer och ger lärdom.
Rent spel rekommenderas för alla som vill ha en tunn med innehållsrik bok som skänker mycket tankar och känslor.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #personligt #novellsamlingar
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Tove Jansson – Lyssnerskan
Jag uppskattar verkligen Tove Janssons böcker och hennes noveller för vuxna utgör inget undantag. De historier av olika längd och innehåll som finns i samlingen Lyssnerskan är precis den sortens novellkonst som jag älskar att frossa i. Det blir aldrig för vackert eller för trevligt, det finns alltid ett obehag, krypningar i kroppen, något som stör. Ett motstånd som gör att jag måste läsa vidare. På många sätt påminner Tove Janssons noveller om de som skrivs av till exempel Cecilia Davidsson idag.
Ett genomgående tema är besatthet. En kvinna börjar bry sig för mycket om ekorren hon matar, en annan kvinna snudd på förföljer sin favoritförfattare, en man ser en underlig skulptur och inser att han måste äga den. I vissa av novellerna är allting vardagligt och realistiskt, i andra händer sådant som inte alls tillhör det vanliga. Ibland sägs saker rakt ut, men ofta kan de bara anas. Tove Janssons språkbehandling är alltid mitt i prick.
Novellerna äter sig in i mig, de är svåra att sluta tänka på. När jag slår igen boken har jag nästan svårt att ta plats i mitt liv igen och inse vad som är verkligt - så djupt har jag levt mig in i Tove Janssons världar.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #novellsamlingar #tungt #mörkt #Finland #obehagligt bra
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Anna Enquist - Blessyr
Anna Enquist heter egentligen Christa Widlund. Hon bor i Holland och är psykoanalytiker, klassisk pianist och författare. Enquist skriver på nederländska och är främst känd för sina romaner. Hennes novellsamling Blessyr - utgiven på svenska 2002 - väckte nyfikenhet när jag såg den rekommenderad på flera bibliotek. Mitt intresse blev rikligt belönat av dessa tio noveller, varav hälften är riktigt bra och resten ganska bra.
Novellen Final, om en kvinna på campingläger, utvecklar sig genom halva antydningar och slutledningar till en realistisk rysare av oanade proportioner. Samtidigt som jag mår psykiskt och fysiskt illa beundrar jag Anna Enquist för att hon lyckas väcka så starka reaktioner med sina subtila gester.
Sista novellen, En hamn, känns som ett värdigt slut. Enquists novellkonst har likheter med Cecilia Davidssons, men är sig själv nog.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #novellsamlingar #hyllning #Holland
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Vänta på vind
Cecilia Davidsson är främst känd som novellförfattare men har också skrivit en roman och många barnböcker. Hennes tredje novellsamling Vänta på vind är inte lika stor som den föregående (Utan pengar, utan bikini). Dock definitivt läsvärd och med flera guldkorn. Den första novellen är bra men med långrandig inledning. Berättelse nummer två, Racer, ska jag minnas länge med skräckblandad förtjustning. En katastrof som ingen låtsas om, ett växande obehag. Även nummer tre lämnar spår, stannar kvar.
Resten av samlingen skulle jag ha kunnat vara utan, men ändå: Cecilia Davidsson är en skicklig novellist. Hon är snarare undertydlig än övertydlig och skräms utan skräckskrivandets vanliga attribut. Sluten är fascinerande, märkliga, vidöppna. Jag ser fram emot att läsa hennes senaste boksläpp, novellsamlingen Det var länge sedan det var så här spännande som kom för bara några dagar sedan.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #novellsamlingar
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Majas morsas kompis sambo
Jag har googlat en stund och nästan bara hittat hypar. Så varför känner jag mig enbart likgiltig? Kanske för att novellerna hänger ihop på ett snårigt sätt istället för att stå på sina egna ben. Namnen är svåra att hålla reda på. Vissa noveller är bra, men andra förstår jag inte vitsen med. Vad ska de uttrycka? Var finns behållningen?
Greppet med återkommande karaktärer är intressant och ämnena är ofta angelägna och allmängiltiga. Pluspoäng utdelas för att jag först på sista sidan förstår den vidden av första novellen.
Faktum är att jag uppskattar boken mer och mer ju mer jag skriver om den. Ändå - jag tror knappast att jag minns Majas morsas kompis sambo om ett halvår. Det innebär stor besvikelse när författaren är Katarina Kieri, författare till älskade Dansar Elias? Nej! och dessutom upphovspoet till två diktsamlingar som tagit andan ur mig: Den röda fläcken på fastighetsmäklarens hals och Ur mitt lyckliga liv.
Landskapet vidgar sig, som en predikan.
Det ekar mellan valven av välavvägda liknelser och knäppningar
från allt som allvarsamt lever och dör.
Barnen studerar de gömfröiga växterna,
deras ansikten avslöjar ingenting,
ingen häpnad, ingen hunger.
(ur Den röda fläcken på fastighetsmäklarens hals)
Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #novellsamlingar #sågningar #poesi #hyllning
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Kortrecensioner - Noveller
Mirja Unge - Brorsan är mätt
Första sidan var inte lätt att komma igenom. Ej heller första novellen. Men när jag vant mig vid Unges tonfall blev jag beroende av hennes skitiga historier. Dialogerna imponerar stort. Det handlar om marginalmänniskor, de psykiskt sjuka, de dysfunktionella. Det är ärligt. Trots ett intrikat skrivsätt - som måste vara allt annat än obearbetat - känns språket snarare rått än polerat. Rekommenderas!
Nikolaj Gogol - Kappan & Näsan
Näsan är en mycket fantasirik och komplett galen berättelse - jag anade aldrig att ryska klassiker kunde innehålla sådan surrealism, men nu är jag en smula mindre naiv. I korta drag kan berättelsen sägas handla om två ting: En man som hittar en näsa i sitt frukostbröd, och en annan man som vaknar upp utan näsa. Kappan är en berättelse om den fattige mannen som skaffar sig en fin kappa. Klädesplaggets betydelse har snart växt oproportionerligt stort i hans sinne. Jag gillade språket men var missnöjd med slutet.
Guy de Maupassant - Rosalie Prudent
En kvinna står anklagad för att ha mördat sitt barn - men varför? Humanistiskt och fullt av förståelse.
Anton Tjechov - Damen med hunden
Fint, är det ord jag kommer att tänka på. Sådär så att jag blir nostalgisk och mild i sinnet. Om människors kärlek. Skrivet på ett väldigt pragmatiskt och lakoniskt vis som aldrig trampar i sentimentalitetssträsket.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #novellsamlingar #hyllning #språkglädje #klassiker #Ryssland
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
2 novellsamlingar
Kerstin Norborgs Missed abortion innehåller 14 noveller. De är alla väldigt stämningsfulla och poetiskt skrivna. På något sätt "typiskt nordiskt": luftigt, ljust, som björkträ och svensk juni. Döden och graviditet är vanliga teman. Det är oftast välskrivet, det är såpass fängslande att jag läst om boken tre gånger. Tre av novellerna är riktigt bra, men många har jag i efterhand inget minne av alls. Jag kan inte sluta tänka att det kanske är för fint och tillrättalagt. Att det råder brist på friktion, brist på det som inte passar in.
Någon liknande hade jag väntat mig av Cecilia Davidssons Utan pengar, utan bikini. Men dessa tolv noveller är alltid obehagliga och ologiska. Här gnager det och skaver och jag är alltifrån irriterad till skräckslagen. Även om helhetsintrycket inte alls är fulländat så känner jag mig fortfarande häpen, stum av beundran. Den inledande novellen heter passande nog Första snön och handlar om en förälder som inte orkar med sitt ansvar. Bättre kan det inte bli, inte ett onödigt ord, här har Davidsson full kontroll och håller mig i ett järngrepp. Även så i titelnovellen Utan pengar, utan bikini. Det påminner om fotografer som lyckas göra sina bilder smutsiga genom att använda en rå blixt och sträva bort från perfektionen.
Davidsson och Norborg är varandras raka motsatser. Om Norborg skrev en novellsamling till skulle jag absolut läsa den, men aldrig med samma känslor som när jag nu girigt längtar efter att låna Cecilia Davidssons Vänta på vind och En av dessa nätter.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #novellsamlingar
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans
Jag har haft väldiga fördomar mot Anna Gavalda ända sedan jag försökte läsa Tillsammans är man mindre ensam men blev galen på språket. Nu var jag hemma hos mina föräldrar och ville läsa. Hittade Gavaldas novellsamling Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans. Slog upp en sida. Fastnade. Visserligen är det ofta mer talspråkligt än vad jag gillar, visserligen är det en aning för många "...", visserligen finns det noveller här som jag inte skulle vara ett dugg ledsen över att ha olästa - men de andra. De underbara. Åh.
En gravid kvinna berättar om sin lycka, men jag sitter som på nålar: någonting är helt fel. Ett gift par är på väg till sitt lantställe - inte en enda replik, inte en enda händelse, men psykologisk skärpa. En trafikförsyndelse får oanade konsekvenser. En veterinär begår handgriplig hämnd när hon utsätts för övergrepp. En författare in spe får sitt manus refuserat och reagerar på ett oväntat sätt.
Dessa noveller har en sak gemensamt: språket passar dem perfekt, verkar vårdslöst men är egentligen skickligt utmejslat. Så väldigt lekfullt skrivet, med detaljer som gör varje skeende levande.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #novellsamlingar #hyllning #språkglädje #läslycka
Kommentera
Anmäl textfel
