Jonna Lindberg
Såhär vill jag skriva, såhär skulle jag aldrig kunna skriva
Ibland när jag läser en bok tänker jag att ”det här skulle jag kunna skriva”, eller till och med att jag skulle kunna göra det bättre. Sen finns det gånger jag tänker att ”såhär VILL jag skriva”. Böcker som triggar min skrivinspiration och får mig att vilja förbättra min egen text åt det hållet.
Sara Ohlssons ”Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag” är ett bra exempel. Hon lyfter vardagliga problem som det ändå inte pratas tillräckligt om, och hon gör det på ett sätt som gör att läsaren börjar ifrågasätta sina egna idéer om hur allt ska vara. Det är precis så jag själv vill skriva.
Det blir djupdykning i skallen på huvudkaraktären vilket ofta sätter fingret på en jobbig känsla som hen inte vill kännas vid. Mycket tankar, känslor och relationer. Hittills har jag i princip bara skrivit sådana texter. Intrigen blir som en slags personlig utveckling, och det är just det jag fascineras av. Just därför är det inspirerande att läsa böcker som är upplagda på det viset, och som funkar väldigt bra.
Sen finns det böcker jag fascineras av och som får mig att känna att ”såhär skulle jag ALDRIG kunna skriva”. Inte för att jag är så dålig, utan för att jag inte skriver på det viset. Inte än i alla fall. Ofta är det böcker som har väldigt många huvudkaraktärer eller en intrig som har massor av delar och spår men ändå lyckas knyta ihop allt.
Harry Potter-böckerna är ett bra exempel. J. K. Rowling kan planera en ledtråd i bok ett som hon sedan knyter an till i bok sju. Det är ett helt universum som läsaren inte alltid greppar, men jag känner att författaren gör det. Hon har stenkoll, och det gör böckerna så bra.
Ett annat exempel är Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandbergs ”Nyckeln”. Eller egentligen hela Engelsfors-trilogin, för på något sätt har de lyckats jonglera många huvudkaraktärer samtidigt utan att det blir platt eller stereotypt. Tvärtom känns karaktärerna verkliga, och jag vill aldrig skynda vidare från en till en annan. Jag vill veta allt.
Det är härligt att läsa böcker på olika sätt. Att fascineras och älska böcker på olika sätt. Jag jämför inte Harry Potter med mina egna texter, det vore orättvist eftersom de vill åt helt olika saker, men jag njuter inte mindre för det. Känslan av att ”såhär skulle jag ALDRIG kunna skriva” är inte ens något dåligt. Det är ren fascination och nyfikenhet över hur författaren har skrivit en så bra bok på ett sätt som jag själv inte skulle göra.
Avdelning: Skriv! Taggar: #skrivinspiration #läsupplevelser
Kommentera
Emilia Bringlöv
Vägen till att bli en litteraturnörd
Jag började fundera på tidig favoritlitteratur. Hur udda smak jag hade när det kom till böcker. Men det hade jag ju å andra sidan när det gällde det mesta, musik till exempel. Medan andra jämnåriga kompisar lyssnade på musik som spelades flitigt på radion, så var min första favoritartist Julio Iglesias. (Efter många skratt köpte min snälla farmor en skiva med Julio Iglesias till mig i födelsedagspresent när jag var fem år, och den lyssnades det flitigt på ganska länge).
Men åter till böckerna - tänk alla dessa möten med böcker man har haft! Hur litteraturen fått ett fäste i hjärtat, berättat en historia som påverkat så starkt, och sen funnits kvar.
Som sjuåring läste jag Sune och jag kan inte ens räkna hur många gånger jag fått höra av mina föräldrar hur de kunde höra mig ligga och fnissa för mig själv i sängen innan läggdags. Suneböckerna vad ju helt underbara.
När jag blev äldre, runt 13 år och började högstadiet fick jag tipset av min svenskalärare att läsa böcker av Vibeke Ohlson. Och det gjorde jag. "Ulrike och kriget", och "Ulrike och freden", är böcker som finns kvar i mitt hjärta än idag. Genom litteraturen ökade också min samhällsförståelse. Strax efter var det dags för Vilhelm Mobergs utvandrarserie, "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö", "Kära Agnes", "Populärmusik från Vittula".
En av de allra starkaste läsupplevelserna jag har haft är ändå den allra första. Malena och nyckelpigan. Jag satt i köket en hel lördag och läste, långsamt gick det, men jag var mer än fascinerad över hur krumelurerna(bokstäverna) bildade ord och fick en mening. Jag var helt uppslukad och det gick knappt att få kontakt med mig. Och på den vägen är det. 16 år senare sitter litteraturnörden fortfarande och fascineras. En oövervinnerlig kärlek helt enkelt.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #favoritlitteratur #julio Iglesias #samhällsförståelse #läsupplevelser #litteraturnörd
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Anmäl textfel
