Lena Köster

Mord i dåligt väder

Hur skjuter man någon i huvudet så att ansiktet finns kvar, för de efterlevandes skull"

Hur långt kan man gå när det gäller research? Funderar på att fråga en rättsmedicinare om ett par sätt att begå mord.

Hur skjuter man någon i huvudet så att ansiktet finns kvar, för de efterlevandes skull? Å ena sidan.

   Hur mördar man någon och kommer undan med det, för att tillvägagångssättet är smart? Å andra sidan.

   Ett uppenbart mord som i själva verket är ett assisterat självmord.

   En till synes naturlig död för en sjuk, som egentligen blir mördad.

   Ingetdera särskilt originellt, så det gäller att hitta just min twist.

   Till båda dåden finns det, i min synopsis, anledningar. Inte bara att de utförs, utan hur. Och just det där ”hur” måste jag ta reda på mer om.

   Att döma av alla långa tackdrapor i början eller, oftast, slutet av romaner, särskilt deckare, är det så man gör: kollar med rättsmedicinare, poliser, jurister, kärnforskare, mikrobiologer, astronomer, kvantkemister, hårfrisörskor, veterinärer, fasadmålare, bergsklättrare, pionodlare. eller vad man nu behöver för sin intrig.

   Och så alla underbara, fantastiska, outtröttliga personer på förlaget (om man har något).

   Och vänkretsen och familjen.

   Kanske skulle jag börja med ett fejkat tackavsnitt…

   Hur som helst går mina tankar just nu allt som oftast till mord, även om min senaste roman, ännu inte publicerad, inte alls handlar om det, trots tre dödsfall. Och även om jag mest skriver poesi och musik den här försommaren.

   Men alldeles runt hörnet, kanske i morgon, eller om en månad, ska jag testa om jag kan skriva en deckare. En idé om offer och förövare, om motiv, om några spektakulära scenerier och om miljöer stulna från verkligheten, finns alltså på plats i hjärnvindlingarna.

   Så nu startar researchen som kommer att innefatta bland annat medicinska detaljer, ett visst mått av vapenkunskap, en del psykologi, några på-plats-studier och kunskaper om orgelspel och skulpturkonst.

   Något ska man ju ha att göra om det blir dåligt väder i sommar…

Kommentera /Visa 1 kommentarer

Mikael Rapp

Bok- presentation:	Blicken
Författar- presentation:	Åke Lasson

Recension: Blicken

Med tanke på hur bekvämt tv-serier om läkare sitter bredvid program om detektiver, poliser och lagens långa arm i tv-tablån är det egentligen konstigt att inte fler skriver romaner om livet på sjukhus. Men det är precis det Åke Lassons debutroman Blicken handlar om.

Och nog känns det som en thriller; vi får följa kirurgen Rickard ”Ricardo” Falck under hans kamp mot de största mördarna av alla; naturen, sjukdom och döden själv. Tempot är halsbrytande och läsaren kastas från akutoperation till dödsbesked och tillbaks igen.

Samtidigt plågas Rickard av sitt förflutna; sin arbetarklassuppväxt som skuggats av hans alkoholiserade farsa. Rickard har flyttat till en ny stad, börjat arbeta på ett nytt sjukhus och när hans sambo Elisabeth berättar att hon är gravid, för andra gången efter en misslyckad graviditet sju år tidigare, får Rickard känna på hur det är att vara både läkare och anhörig.

Det hela är spännande som en deckare, man vänder snabbt blad, och visst är Åke Lassons än så länge inte en fantastisk stilist men han har lyckats väl med att skildra livet på sjukhusen. Det är svårt att inte läsa in självbiografiska drag i romanen. Åke Lasson har själv länge arbetat som kirurg. Jag är kanske inte en hejare på medicinska termer men nog känns det trovärdigt.

Det känns samtidigt som en realistisk skildring av ett livsöde i just Sverige.
Det är gripande. Man kan relatera.

Kommentera