Erika Wallman
I stormens öga sitter en besvärad och trött gammal man
Varje dag som maten dröjer citerar någon i hushållet, likt en återkommande bordsbön, Talkin’ World War III Blues:
”Give me a string bean I'm a hungry man
A shortgun fired and away I ran"
Numera kan vi säga att vi citerar en nobelpristagare flera gånger i veckan. Mycket mer än så innebär inte årets val av pristagare för mig. -klipp-
Jag är ingen förståsigpåare. Varken gällande litteratur, politik eller musik. På sin höjd är jag en tyckare. Jag tycker om att höra litteraturprisets tillkännagivande. Det kan bli ett hurra! ett nej! eller ett jaha. Ombyte förnöjer. Jag tycker också om Bob Dylan. Mitt förhållande till honom är jämngammalt med mitt förhållande till skivsamlingen mannen tillförde det gemensamma första hemmet. Det var en aha-upplevelse att lyssna bortom de uttjatade lägereldsvisorna. Jämförbart med upplevelsen av Cornelis minus Hönan Agda och kolonin.
Borde Bob Dylan fått nobelpriset? Världen är delad (som vanligt). Bryr han sig? Nej jag tror inte det. Tror mest att han tycker att det är jobbigt. Han har i alla fall alltid sett ut som om han tycker att allting är antingen jobbigt eller skittråkigt. Frågan är om han ens kommer den 10 december. Jag hoppas det och jag hoppas att han spelar munspel i sitt tal och jag hoppas få se honom bli väckt av lucior i tv, men det är nog för mycket begärt.
Jag minns hur han kom ut på scenen i Göteborg 2001 och placerade sin oscarsstatyett på scengolvet. Den kommenterades inte över huvud taget. Det finns en risk att nobelpriset kommer att gå samma öde tillmötes, dinglandes okommenterat på ett mikrofonstativ.
Nobelmedaljen – snart på en skitig festival nära dig.
Poet ja, men utan musiken kanske det inte varit samma sak, eller? Vissa låttexter har ett liv även utan musik, andra klarar inte av att stå på ett ben. Bob Dylan har låtar i båda kategorierna. Som så många andra.
På ett sätt förstår jag inte hur akademien tänkte, det är musik vi pratar om, var så goda och backa tillbaka in bland luntorna! Samtidigt är det ju intressant varje gång någon som inte levererar texter mellan hårda pärmar premieras. Men jag vill ju ändå inte att vilket kreativt twittertroll som helst ska få njuta av den där fina efterrätten i blå salen. Det är ju det där med gränsdragning, revirpinkande, ha kontroll, att bryta mot traditioner, vilja överraska, våga, älska, skaka om, konspirera. Allt det där mänskliga.
Jag tror inte att kritikerna läst tillräckligt många texter och jag tror inte att de inbitna fansen ens vill försöka att förstå kritiken. Jag vet de som tycker att Bob Dylan inte ens förtjänar ett musikpris och de som tycker att han gott kan få fredspriset också. Minst.
Vilken betydelse har det egentligen? Känslor kommer att växa till stormar för att svalna och bli till axelryckningar och anekdoter. Kommer det att göra någon skillnad? Sanningen är väl att vi har bra mycket viktigare frågor att ägna oss åt på detta sargade klot. Och det är väl därför det är så skönt att få tjafsa om sånt här lite då och då. Och i stormens öga sitter en besvärad och trött gammal man som bara vill bli lämnad i fred.
Avdelning: Taggar: #nobelpriset #dylan #musik #låttexter
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Skönhet ända in i döden
Jag har nämnt i ett Instagram att jag avslutade förra året med att läsa Svetlana Aleksijevitj "Kriget har inget kvinnligt ansikte". Jag har ännu inte läst ut den, men det beror inte på att den är ointressant. Inte heller har det att göra med att den kan vara tung att läsa. Jag är en hård typ som aldrig gråter på bio eller teater eller när jag läser en bok. Musik kan jag vara lite mer känslig för. Jag tror att jag inte läser den i ett svep för att varje nytt kapitel i stort sett handlar om samma sak. Samtidigt är det bokens styrka. Det enorma projektet att kartlägga "sovjetmänniskan" - här kvinnan - som Aleksijevitj föresatt sig kan bara det vara värt ett nobelpris. Tycker jag.
Vad som slår en är att de kvinnor hon intervjuar själva har anmält sig till tjänstgöring vid fronten. De som varit för unga för att bli antagna har rymt hemifrån och gömt sig bland de äldre för att komma med. Varför denna iver? Den kommer sig väl helt enkelt av att de fostrats i fosterlandskärlek. Oerhört mycket stod på spel: Skulle Tyskland och nazisterna lägga under sig hela det kommunistiska Sovjet? Kvinnorna ville vara kamrater med männen. De ville göra en insats.
Hur de senare vittnar om denna insats är bokens ämne. Om det är fler i rummet - speciellt en man - skapas deras berättelse helt i överensstämmelse med den officiella krigs- och hjälteretoriken. Om de är ensamma med intervjuaren träder en mer realistisk skildring fram. Men efteråt kan de ångra sig. Aleksijevitj skriver att efter ett samtal ensam med henne skickar en kvinna ett tjockt kuvert med tidningsurklipp och officiella dokument. Detta för att på något sätt korrigera sin egen privata berättelse.
Trots att de kämpar oerhört hårt - släpar sårade eller döda soldater eller bär på tunga vapen - vill kvinnorna kunna känna att de är kvinnor. De syr ihop tygstycken för att kunna ta på sig något som åtminstone liknar det de hade före kriget. Ja, de gör fåfänga försök mest hela tiden att se vackra ut. De kan ju dö när som helst! Då vill de inte se anskrämliga ut.
Olga, en dam som vi kände i Slovakien, berättade att en kvinnlig röda armé-soldat hade inkvarterats i hennes familj. Hon själv var i samma ålder som den unga kvinnan i uniform. Vid ett tillfälle överraskade Olga henne med att prova en av hennes klänningar och sno runt framför spegeln. En lycka i allt det smutsiga.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #läser just nu #nobelpriset #andra världskriget #kvinnliga soldater
Kommentera
Arga Bibliotekstanten
När nobelpriset i litteratur tillkännages
Lättnaden när det visar sig att vi har FLERA titlar, som dessutom finns inne.
Fast ibland blir det bara: WHO?
Okänd eller ej: Efterfrågan ökar DRAMATISKT och två minuter efter vi lagt böckerna på nobelbordet är det soprent.
Good luck. Vem tippar du på i år?
Taggar: #nobelpriset
Kommentera
Mats Strandberg
Ett seriealbum om matematik och filosofi
Är det fortfarande någon som tror att en blir dum av att läsa serier? Jag har just läst ut Logicomix, ett seriealbum skrivet av Apostolos Doxiadis och Christos Papadimitriou, som handlar om logik och känsla, människan och oändligheten, barndomstrauman och besatthet, och drömmen om att hitta ett matematiskt system för filosofiska frågor. Det handlar om Bertrand Russell, Nobel-pristagare i litteratur och en pionjär inom symbolisk logik och analytisk filosofi. Men det handlar också om teamet som gör själva seriealbumet; deras försök att förstå hans teorier och att göra en sammanhängande historia av hans liv och livsverk.
Och det är ungefär hur spännande som helst.
(På bilden: Ludwig Wittgenstein, som Bertrand Russell beskrev som "det mest fulländade exempel jag känner till på vad man traditionellt uppfattar som ett geni". Wittgenstein var med och lade grunden för den logiska positivismen och vardagsspråksfilosofin, och anmälde sig frivilligt till frontlinjen i första världskriget, för att han ansåg att han måste leva fullt ut för att komma till de riktigt stora insikterna.)
Avdelning: Fakta Taggar: #nyläst #serier #nobelpriset #filosofi #matematik #vetenskap
Kommentera
Emma Kreü
Bokbaksmälla och Nobelprisfunderingar
Efter årets Bokmässa så trumpetade jag ut till alla som ville höra att jag minsann inte hade fått Bokbaksmälla i år! Jag lyckades ju klämma hela första Klitty-deckaren på tåget hem på söndagskvällen! Och skrattade flera gånger!
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #nobelpriset #bokbaksmälla #reflektioner
Kommentera
Arga Bibliotekstanten
När Peter Englund meddelar vem som får årets Nobelpris i litteratur
Före: Spänningen är OLIDLIG.
Efter: Få fram böckerna snabbt som ögat för här kommer folkhopen.
Taggar: #nobelpriset
Kommentera
Viktoria Thornberg
Munro får mig att känna att det är vardagen som har betydelse
För ett par veckor sedan började prenumerera på en ljudbokstjänst hos en av de större nätbokhandlarna. Det finns inte jättemycket ljudböcker i tjänsten men en av de som fanns tillgängliga var den här boken av Alice Munro. Eftersom jag velat läsa den länge och inte har den i hyllan redan så var det inte mycket att tala om. Titeln är hämtad ur den sista novellen i boken, den om Sofia Kovalevskaja, akademiker och forskare som flyttar till Sverige då det är svårt att få jobb som kvinna och matematiker. Det är också en av de bästa novellerna i boken, även om det är HÅRD konkurrens. Många brukar säga att en av Munros stora egenskaper är att hon skildrar kvinnors vardag på ett gripande och realistiskt sätt utan att det någonsin blir dramatiskt eller överdrivet. Bara naturligt. Jag kan väl delvis hålla med men jag tycker samtidigt att hon är precis lika bra på att skilda männen i sina berättelser. Det är avskalat, självklart och ärligt. Berättelserna slår inte på trumma utan är snarare att likna vid en liten flöjt som kan bära en hel melodi och fastna i sinnet så att de inte går att få ur huvudet.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Noveller #ljudböcker #recension #nobelpriset
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Ateist predikar evangelium (Pär Lagerkvist, Barabbas)
Bland de böcker som jag tagit till vara efter min mamma finns Pär Lagerkvists Barabbas från 1950. Det är en häftad och uppsprättad bok som jag nu öppnar igen. Den var en julklapp från pappa 1951, året de gift sig och Lagerkvist fått Nobelpriset. Under en tid var det tradition att pappa skulle ge mamma en pristagarbok. Året innan, då de var nyförlovade, fick hon William Faulkners De obesegrade.
"Vi har ingen rätt att döma en människa för att hon inte har någon Gud" säger aposteln Petrus i slutet av boken. Han har fängslats med andra kristna i Rom. Bland dem som ska korsfästas har också Barabbas hamnat. De har blivit beskyllda för att ha spritt elden i gränderna, men bara han är skyldig. Barabbas hatar denna världen. Han har tagit till sig det apokalyptiska i Jesus förkunnelse.
Barabbas är som bekant den upprorsmakare som folket vid påskhögtiden ville ha frikänd i stället för Jesus. Pilatus lydde.
Hos Lagerkvist får Barabbas stå och bevittna Jesus död och det mörker som kom över jorden då han gav upp andan. Jesus dog för människorna och alldeles speciellt för den frikände, tänker jag. Vad gör han då av det? Han fascineras av berättelsen om Messias, men de kristna ser med agg på honom. Han sticker ned en man som ska stena en harmynt kvinna som tror på Jesus, och han bär henne till en grav. Det kan ses som en kärlekshandling, men Barabbas lever kvar i våldets princip.
Han är en ensam man. Som slav blir han ihopkedjad med en troende. Då låter han rista in Jesusnamnet på baksidan av den bricka han bär om halsen. Men lika lätt låter han kryssa över Jesus Kristus när man så befaller.
Han är ensam, och han lever i mörker. Det illustreras särskilt när han förgäves irrar runt i katakomberna sökande efter de kristnas sammankomst. Han är fast i dödsriket. Men hans sista ord på korset är tvetydiga.
Lagerkvist dyker djupt i livsfrågorna, och han gör det på ett enkelt och stiliserat språk så alla kan ta det till sig. Efter att ha vuxit upp i ett fromt hem öppnade han sig för moderna existentiella tankar men lämnade aldrig den religiösa klangbottnen. Han själv eller någon annan har sagt om honom att han var en troende utan tro, en religiös ateist.
Det finns motpoler och motstridiga stämningar i författarskapet. "Ångest, ångest är min arvedel,/ min strupes sår,/ mitt hjärtas skri i världen" kan vi läsa i diktsamlingen Ångest från 1916. Men i Kaos från 1919 återfinns vid sidan av ett mörkt prosastycke ett annat stämningsläge:
Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden,
över markens hus.
Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet människan som lån.
Ett par år senare är han i Den lyckliges väg tillbaka i moderns stilla förtröstan.
Nu vänder mor sitt bibelblad
och följer skriften rad för rad,
där Herrens gärning träder fram
så dunkel, allvarsam.
Men när hans ord syns alltför stort
och alltför väldigt det han gjort,
då sitter hon i skymningen
och finner frid i den.
Så fick ni lite till livs om en klassiker igen. Vill ni läsa Barabbas på svenska får ni gå till biblioteket. Annars finns den bara på norskt bokmål och engelska.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #religion #nobelpriset
Kommentera
Anmäl textfel
