Mats Strandberg
Spännande och sorgligt om politik och poesi
Läser just nu Käre ledare av Jang Jin-Sung, en nordkoreansk poet som arbetade för propagandaministeriet. Hans uppgift: Skriva hyllningsepos om Kim Jong Il under en sydkoreansk pseudonym.
2004 hamnar Jang Jin-Sung i onåd, och han lyckas fly landet.
Det är minst lika spännande som en välskriven thriller, och det är en bok som ger unika inblickar i ett stängt land. Det finns scener som är så bisarra att jag skrattar nervöst – som när ett helt rum gråter på beställning inför den ”käre ledaren”. Andra kapitel smular sönder hjärtat - som när Jang Jin-Sung återvänder till sin hemstad, och plötsligt står öga mot öga med den extrema fattigdom som han själv bidrar till att dölja för invånarna.
Och det handlar förstås mycket om litteraturen också. Vilka dörrar den kan öppna. Som ung lyckas Jang Jin-Sung lägga vantarna på en av de strängt bevakade diktsamlingarna av Lord Byron:
”… känslan stannade kvar långt efter varje läsning. Den enda riktigt starka känsla jag dittills hade upplevt var lojalitet med den högste ledaren, och jag hade trott att det var den mest upphöjda känsla en människa kunde känna. Men dessa dikter bevisade att det fanns känslor som kunde upplevas på det privata planet, känslor som inte hade med ledaren att göra. Det kanske är något som tas för givet i resten av världen, men för mig var det en häpnadsväckande uppenbarelse, och jag greps plötsligt av längtan efter att förklara en kvinna min kärlek. Jag ville bli förälskad, jag ville drabbas av kärlekens kval. Uppfylld av denna längtan började jag skriva egna dikter.”
Magnus Utvik gav boken en välförtjänt femma i Gomorron Sverige häromdagen:
Avdelning: Fakta Taggar: #politik #poesi #dikter #nordkorea
Kommentera
Anmäl textfel
