Linda Odén
Mjukstartar lite
Jag är minst sagt lättskrämd och min mörka läsning under november inleddes med en skräckis för barn mellan 9 och 12. Det räckte för att skrämma upp mig rejält.
Ingelin Angerborn är en riktigt bra författare som både jag och grabbarna O gillar. Hittills har vi dock bara läst hennes mycket roliga katastrofserie, inte så läskiga böcker, men underhållande. Av en slump fick jag Rum 213 i min hand och läste den en kväll då jag sov ensam. Inte bra.
Det hela börjar med att vi tas med till ett sommarläger, där Meja, Bea och Elvira får dela rum, ett rum som har nummer 213 där det hänt hemska saker. En klassiskt upplagd skräckhistoria alltså med en läskig miljö, saker som försvinner och självklart spöken. Jag kan tänka mig att mina elever i sexan fortfarande kan gilla den här boken och själv gillar jag såväl beskrivningen av vänskap som själva spökhistorien. Att läsa Rum 213 för grabbarna O känns dock inte aktuellt. Dels är det för många saker som står skrivet mellan raderna och dessutom är det en alldeles för skrämmande historia. Nu är Storebror visserligen åtta, men minst ett år får han allt vänta.
För er som har barn mellan 9 och 12 i närheten rekommenderar jag att låna eller köpa Rum 213. Det är en välskriven och bra bok som ger läsaren mycket tillbaka utan att kräva allt för mycket.
Avdelning: Barn Taggar: #skräck för barn #9-12 #spökhistoria #recension
Kommentera
/Visa 3 kommentarer
Anmäl textfel
