Arga Bibliotekstanten

By all means call me, because you can do

Ja, som sagt, vi har väldigt mycket att göra idag, säger jag. Med visst eftertryck"

-Ja hallå? Har jag kommit fram till biblioteket? Jag började undra om det var fel på min telefon? Eller på er? Jag har ringt och ringt och det har tutat upptaget hela tiden.
-Nej, det är nog inget fel på din telefon. Vi har väldigt mycket att göra idag så det kan vara lite svårt att komma fram.
-Åh vad bra. För jag trodde att det kunde vara nåt fel på er telefon? Som jag har ringt... Jag skulle behöva låna om en bok. Och det är ju så kallt ute så jag vill helst inte gå ut. Ja, halt är det också. Det är ju inte klokt med denna vinter som bara håller på och håller på. Ska den aldrig ta slut?
-Jo, det är besvärligt. Så du hade nånting att låna om sa du?
-Ja, jag har en bok som går ut idag så jag måste ju låna om den. Ja, det är alltså en barnbok, jag har lånat den för att läsa för mitt barnbarn. Jag passar henne ibland och det är ju så trevligt att sitta tillsammans och läsa en stund... Ja just det, så var det en bok som min son lånat på sitt kort, kan jag låna om den också? Jag lovade honom innan han reste att jag...
-Ok, avbryter jag eftersom det börjar bildas en kö. Om jag får ditt låntagarnummer så kanske jag kan börja med att låna om din bok?
Hon ger mig numret, och jag får fram hennes uppgifter på skärmen.
-Det stämmer att du har en bok som går ut idag.
-Ja, det är en bilderbok av Anna Höglund. Visst skriver hon bra?
-Eh... jo visst. Jag har lånat om den nu. Vad var det mer du ville låna om? (Sneglar mot kön)
-Jo, det var på min sons kort. Du förstår att han har rest iväg på en konferens, och då lovade jag att jag skulle ringa och låna om den åt honom. Han har ju så mycket att stå i, med jobb och kurser och allt. Så jag sa att det ordnar jag, du behöver inte tänka mer på det.
-Ok. Har du kanske hans låntagarnummer tillgängligt?
Efter många om och men visar det sig att hon inte har det men lyckas småningom efter lite funderande värka fram hans personnummer istället, så jag kan låna om boken.
-Åh vad bra! Och vilken tur att jag kom fram, det var verkligen inte det lättaste. Det bara tutade upptaget.
-Ja, som sagt, vi har väldigt mycket att göra idag, säger jag. Med visst eftertryck.
-Jag förstår inte att det ska vara så svårt att komma fram? Mitt på dagen?
-Nä. Det är obegripligt, svarar jag.

Arga i repris

Kommentera /Visa 1 kommentarer

Arga Bibliotekstanten

När jag är alldeles jättekräjsi

En del som ringt fel nummer vill inte gärna tro det utan menar att det är den som svarar som är på fel plats.
-Småstadens bibliotek.
-Bibliotek? Är det inte försäkringskassan jag kommit till?
-Jo, jag sa biblioteket bara för att spexa till det lite.
#craazy

Kommentera

Arga Bibliotekstanten

Vi lär så länge vi har låntagare

-Ni borde svara i telefon! grumsar gubbe som (för 184:e gången) får betala övertidsavgift fast han "minsann försökt ringa och låna om".

Ahaaa? Är det DET man ska göra med de där surrande tingestarna? Det hade vi ingen aaaning om. Å vi som bara stått och tittat fånigt när de oväsnats. Tack snälla farbror för upplysningen.

Kommentera /Visa 1 kommentarer

Arga Bibliotekstanten

Visserligen har jag två öron men...

Det här är biblioteket, säger jag. Eller dårhuset, tänker jag för mig själv."

Här har vi en charmig variant av migränfamkallning: Börja prata med personalen trots att de är upptagna.

Telefonen ringer, jag svarar. Samtidigt kliver resolut äldre dam fram.
-Jag vill lämna den här boken!
Jag försöker fortsätta samtalet eftersom jag redan svarat. Men tanten överröstar den som är i luren.
Så jag höjer rösten lite, säger "Ursäkta, jag hörde inte" i telefonen och vänder mig mot tanten så hon ska se att jag är upptagen med ett samtal. Men hon trycker bara på och föser boken mot mig.
Äh, tänker jag, jag chansar på att dra den. Om det bara inte blir någon övertidsavgift eller följdfrågor kan det funka.
Mannen i telefonen mumlar något ohörbart. Jag ber honom upprepa det, samtidigt som jag drar boken.
-Jag kan inte hitta Antik & Auktion, säger tanten, utan hänsyn till pågående samtal.
-Lindkvist, säger mannen i luren samtidigt, lite sluddrigt.
-Eh... va? säger jag. Vaddå Lindkvist?
-Den står inte på sin plats! klagar tanten.
-LINDKVIST. Kan jag få prata med Lindkvist? Mannen i luren låter berusad.
-Du har nog ringt fel, säger jag.
-Jag har letat och letat och den finns ingenstans, fortsätter tanten skoningslöst.
Jag börjar bli yr i huvudet.
-Kan du vänta tills jag är klar? frågar jag tanten.
-Lindkvist. Är han inte där då?
-Har ni slutat prenumerera på den?
-Nej... kanske nån sitter och läser den i biblioteket? svarar jag och fortsätter i telefon:
-Jag tror du ringt fel nummer.
-Jag har tittat men jag såg ingen som läste den, envisas tanten.
-Vart har jag kommit då? frågar mannen?
-Jag har lite bråttom, säger tanten.
-Det här är biblioteket, säger jag. Eller dårhuset, tänker jag för mig själv.
Vid det här laget börjar jag bli så förvirrad att jag knappt vet var jag är, vem jag pratar med eller vad jag själv säger.

Oh well, just another day at work.

Arga i repris

Kommentera /Visa 1 kommentarer