Maria Sidén
Recension- April anhörigsverige
Först kommer Alakoskis bok "Oktober i Fattigsverige", sedan kommer "April i Anhörigsverige". Släktskapet är slående även om temats fokus skiljer sig lite, nu tar den skygge anhörige mer plats. Alakoskis erfarenheter av ett socialt och ekonomiskt utanförskap blandas med affektfullt resonerande kring fakta och statistik.
”Några av oss kunde andas ut när vårsolen kom. April en slags vilomånad mellan rusen.” / April i Anhörigsverige
För mig handlade boken om mig om oss alla som inte levt ett eget liv. I skuggan av någon annans behov. Tills vi inte längre vet vad vi vill. Vem jag är? Vem jag var? Jag vet inte...Den som skriker högst, den finns mest. Också vi som går undan, försiktigt, avvaktande. Vi som fixar det den som skriker vill ha. Tills vi glömmer bort oss själva och vad det var vi ville. För visst måste det vara någonting? Det var nog någonting jag ville. Men jag har glömt. Men jag tror det kommer tillbaka. Sakta men säkert tar jag tillbaks mig själv från dig.
Alakoski skriver i dagboksform. Alakoski iakttar, reflekterar och delger sitt nu och sitt då. Den hon var och den hon är. Påverkad av sitt förflutna men inte besegrad. Ibland gör det fysiskt ont i mig när jag läser boken. Känslorna flödar från första sidan. Kanske kommer strömmen av undertryckta känslor som anhörig. För som anhöriga står du inte i rampljuset. Det gör den andre, den som super, knarkar eller gått in i väggen. Men nu tar hon plats, för sig själv och oss andra som väntat på vår tur att leva. Hon skriver i Vi form och påtalar att de anhöriga finns och är många, hon ger dem kraften tillbaka med sitt Vi.
Politiska uttalanden uppblandas med heta känslor tills det är en salig röra. Abstrakt men ack så glasklart. Hon är argumenterar klockrent för sin sak, om missbrukarvård och den obefintliga anhörigas plats i det hela. Den medberoende, inte en klinisk diagnos, utan framkommen i samband med tolvstegsmodellen och Anonyma alkoholister. Den förklarar hur det är att vara anhörig, skammen, skulden och allt däremellan. Alakoski visar upp de sociala strukturer, maktrelationerna vilka påverkar missbrukaren och självklart den medberoende....Ibland spyr hon galla mot medelklassen. Mot makthavare och ja, rätt många faktiskt. Det är bra, det kan behövas.
”Hur berättar jag berättelsen om Petit France för er? Utan att ni, som födda är in i medelklassen, ska känna er som vita kränkta män?” //April anhörigsverige, Susanna Alakoski
Avdelning: Taggar: #missbruk #missbruksvård #utanförskap #anhörig #dagbok #biografi #maktstruktur #medberoende #socialastrukturer
Kommentera
Carl Magnus Juliusson
Lars Norén 70 år!
I dag den 9 maj fyller Lars Norén 70 år.
Och dagen till ära har jag läst hans båda romaner, Biskötarna och I den underjordiska himlen: Biskötarna II (de enda romaner han faktiskt skrivit), från 1970 och 1972.
I socialrealistisk anda skildrar Biskötarna Stockholms undre liv, bestående av folk i utsatta positioner och i utanförskap: fattiga, hemlösa, narkomaner, prostituerade och kriminella, under några varma sommarveckor 1969.
Taggar: #utanförskap #dramatik #Göteborg
Kommentera
Vesna Prekopic
Vem är YAHYA HASSAN?
Litteraturkritikern Ulrika Milles har sagt att meningen med all konst är "att göra världen tillgänglig på ett nytt sätt, säga det som inte sagts, vara något annat".
Avdelning: Poesi Taggar: #rasifierad #utanförskap #representation #alienation #konst
Kommentera
Carolina Landin
Att få visa upp tänderna första dagen i en ny klass
Jag skrev nyligen ett inlägg om de alltför fåtaliga men oh så välbehövliga ”mittemellanböckerna”, böckerna barnen behöver mellan börja läsa-böckerna och de tjockare kapitelböckerna. Vips och Drakulaklubben är en perfekt sådan bok. Dessutom är den rolig! Och dessutom faktiskt också rätt tänkvärd.
Avdelning: Barn Taggar: #recension #7-9 #mittemellan-böcker #vänskap #utanförskap #skola
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Carolina Landin
Den besvärlige men ende vännen Jagger
Nu har jag läst Augustprisnominerade Jagger Jagger av Frida Nilsson, och jag är kluven till den. Jag tycker väldigt mycket om det Frida Nilsson skriver, och jag har läst varenda bok av henne. Men – det som händer när böckerna kommer till biblioteket är att jag pratar mig blå om dem för alla barn, och sedan lånar de endast böckerna om Hedvig. De älskar Hedvig! Jag älskar också Hedvig-böckerna (fantastiska högläsningsböcker, förresten) – men även Apstjärnan och Jag, Dante och miljonerna. Men de lånas inte. Och min kluvenhet till Jagger Jagger är just att jag känner som för dem att: Åh! Ännu en bra och ganska svart bok av Frida Nilsson, med mycket att fundera över när man läst, men ännu en bra bok som inte kommer att lånas av barnen.
Avdelning: Barn Taggar: #recension #7-9 #9-12 #högläsning #ensamhet #utanförskap #Augustpriset #mobbning
Kommentera
/Visa 3 kommentarer
Linda Odén
Det här berör inte mig
Om detta talar man endast med kaniner av Anna Höglund är en bilderbok som enligt förlagets hemsida vänder sig till barn mellan 13 och 15. En mörk bok som nu är nominerad till Augustpriset.
Taggar: #utanförskap #Augustpriset #recension
Kommentera
Linda Odén
Henriksson är doktor Glas
Egentligen är Krister Henriksson allt för gammal för att spela doktor Glas, men det spelar konstigt nog ingen roll. Han är doktor Glas. Just nu spelas den hyllade enmansföreställningen på Göteborgs Stadsteater och har du chansen tycker jag att du ska ta dig dit och se den.
Nu är visserligen Hjalmar Söderbergs Doktor Glas en av mina favoritböcker och för den som inte tycker detsamma kanske det inte spelar någon roll att Krister Henriksson så briljant tolkar Söderbergs text. Då spelar det kanske ingen roll att han verkligen ger liv till den mycket annorlunda och ganska missanpassade doktorn som vågar bestämma över liv och död.
Avdelning: Klassiker Taggar: #teater #utanförskap
Kommentera
Linda Odén
Vad händer i Fjärde riket?
Maria Nygren har skrivit Fjärde riket, en ungdomsroman om vad som händer i en skola då de som förut inte syntes vill krossa den som styr allt. Vi möter Blenda som är ny på skolan och är trött på att alltid vara osynlig. Inspirerad av Hitlers väg till makten skapar hon en annorlunda revolution.
Blenda har just flyttat och ska börja i en ny skola. Hon vet att det kommer att bli som vanligt. Lillebror Bastian är en sådan som alla vill vara vän med, medan Blenda är en sådan som ingen ser. I nya klassen är det Hedvig som styr och under den första lektionen med franskläraren Yvonne lyckas hon få alla elever att lämna klassrummet tillsammans med henne. Endast Lena-Stina, hon som kallas LSD, viskar en ursäkt till Yvonne innan även hon reser sig och går. Blenda ser sin chans och går fram till Hedvig för att berömma hennes coola tilltag. Men Hedvig tittar på henne med avsmak och än en gång får Blenda bevisat att hon inte räknas. Hennes enda kompis bir LSD. De som blir över.
Hedvig styr skolan. Hon är tillsammans med klassens snyggaste kille Noa, kompisen Penny är hennes dyrkande kopia och alla andra gör precis som hon säger, allt för att hamna i det strålkastarljus som omger Hedvig. Så gör Penny ett misstag. Hon försöker kyssa Noa och med ens hamnar hon utanför. Vännerna väljer utan tvekan Hedvig och snart klickas hon bort från gemenskapen på såväl Facebook som Instagram.
Nu är de tre som inte räknas och dessa tre hamnar därför i samma grupp då klassen ska arbeta med demokrati. De läser om Hitlers väg till makten och redovisar sedan. Deras redovisning är ganska oinspirerad och kan inte mäta sig med den fantastiska redovisning om Franska Revolutionen som Kalle, Anja och Mårten gör. Inte heller kan Hedvigs, Noas och Ellas redovisning om USA:s författning göra det, men då klassen ska rästa fram det bästa bidraget är det självklart de som vinner. Sådana är de oskrivna reglerna i klassen.
Blenda, LSD och Penny vill förändra skolan. Med Blenda som ledare inspireras de av Hitlers metoder för att nå makten. Inte främst för makten i sig, utan för att de vill ha en skola som styrs av alla, inte barar av Hedvig. Inledningsvis blir det så himla bra. Eleverna får måla sina skåp, de sliper orienteringsdagen och några anlägger en kompost Drömmar går i uppfyllelse, men tyvärr stannar det inte vid det. Även Hitler gjorde bra saker i början, det brukar lyftas fram speciellt av dem som försvarar honom, men hans vilja att krossa de han ansåg vara fiender gick absurt långt. Blenda är inte Hitler, men hon har svårt att hejda sig.
Robin och Ozzy får symbolisera pöbeln. De som brukar våld mot andra för att deras ledare gett dem order att göra så. De som följer den gamla ledaren och därefter den nya. Utan att själva reflektera. Men de är inte ensamma. Revolutionen mot makten i Fjärde riket liknar många andra revolutioner. Den nya ledaren lovar guld och gröna skogar och ger sina anhängare det inledningsvis. Sedan blir makten ett större behov än något annat och allt tycks spåra ur. Syndabocken straffas mer än nödvändigt och protester startar. I många fall tystas meningsmotståndarna, men i detta fall handlar det inte om en ledare för ett land och därmed hinner det inte gå lika långt.
Fjärde riket är en mycket läsvärd bok. Jag är helt fast efter första kapitlet och jag tror därför att den kommer att locka många unga. Mitt exemplar flyttar nu in i mitt klassrum och därefter återfinns den förhoppningsvis i någon elevs hand. Att likna en skola vid samhället och applicera förhatliga politiska idéer på något som först liknar ett positivt projekt om elevdemokrati, är ett mycket intressant tilltag. Jag känner igen mig, trots att Maria Nygren självklart spetsar till det en hel del. Porträtten av lärarna och rektorn är tragiska och jag hoppas verkligen inte att de är vanliga i verkligheten. Men visst händer det att elever helt tar över lärares lektioner och att rektorn inte förstår allvaret. Dessutom tror jag att vissa, som SO-läraren Ulf, var riktigt imponerade inledningsvis av Blendas engagemang.
På fredag kl 14.00 ska jag prata om boken Fjärde riket i synnerhet och lärare i ungdomslitteraturen i allmänhet i bokpodden Allt vi säger är sant. Mycket, mycket nervöst, men också mycket, mycket roligt. Vill du lyssna direkt ska du bege dig till Digitala Torget på Bokmässan.
Avdelning: Ungdom Taggar: #utanförskap #nazism #hämnd #skolmiljö #recension
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Carolina Landin
Lex bok
Den här boken hade jag sett fram emot, och direkt när den (tillsammans med en t-shirt!) trillade in i brevlådan i måndags började jag läsa. Egentligen hade jag inte tid med den just då (jag var mycket djupt inne i den episka slutfighten i Wheel of Time) men skulle bara läsa de första sidorna för att "se hur den verkade...". Fastnade direkt och sträckläste hela boken. Den var värd att vänta på!
Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #12-15 #15-19 #bloggar #utanförskap #gymnasiet
Kommentera
Anmäl textfel
