Eleni Schmidt

Effektiv skräck

En bra zombieskildring kan muntra upp den dystraste höstkväll. Zombies är som personifierade mardrömmar – de rör sig långsamt men målmedvetet mot sina offer. När det dessutom är Magnus Nordin som håller i pennan vet man att det kommer bli bra skräck. Vi kastas direkt i handlingen; huvudpersonen Elias och hans syster Emma är instängda i ett hus som är omringat av zombies. Lars Gabels bilder passar perfekt till den otäcka berättelsen. Hans zombies är genuint obehagliga – skrämmande och patetiska på samma gång. Bilderna har inte mycket färg, det är mest gråskaligt – och så rött. Det är mycket effektivt.
Boken passar för högstadiet och är bra att ge till ungdomar som kanske är läsovana men som gillar skräck.
Elias trodde att livet skulle gå sin gilla gång, med tjej, lägenhet och en framtid som elektriker. Istället har Gotland blivit smittat av ett virus som dödar människor och skapar zombies. Frågan är om Elias och Emma ska överleva. Det här är första delen i en planerad serie.
 

Kommentera /Visa 2 kommentarer

Henrik Elstad

Bok- presentation:	I dödsskuggans land
Författar- presentation:	Alden Bell

I dödsskuggans land

Ännu en dystopi om spillrorna av en mänsklighet som drabbats av den stora katastrofen. I Alden Bells berättelse om tonårstjejen Temple är det zombier som har drabbat världen. Temple är en ensamvarg som gör det hon behöver för att överleva. Hon minns inget av världen innan katastrofen och har en fatalistisk inställning till sin tillvaro efter att ha drabbats av många förluster tidigare i livet.

Temple har levt ensam på en ö, men söker sig tillbaka till samhället där hon råkar döda en man. Hon tvingas fly igen från mannens bror som jagar henne. Under flykten träffar hon på Maury som har något psykiskt funktionshinder och trots att det sinkar henne, bestämmer hon sig för att försöka få honom till sina släktingar i Texas. På väg dit får de tampas med både köttsäckar (zombier) och mutanter. Temple har inga problem med att använda våld för att klara sig ur kniviga situationer och hon är skicklig på det.

Bokens baksida jämför Temple med Katniss och likheterna är väl att det är två självständiga personer som inte tar skit från någon. Men även om I dödsskuggans land är en ganska småspännande historia så kommer den knappast upp i klass med Hungerspelen i intensitet och originalitet. Slutet är i alla fall inte helt förutsägbart och det höjer upplevelsen en del. Nu får det nog räcka med dystopier på ett tag, åtminstone tills efter 21 december...

Kommentera

Henrik Elstad

Tjärven - John Ajvide Lindqvist

Avgångsklass -86 samlas på midsommar för en återträff med gamla gänget. Tillsammans åker sju tidigare klasskamrater ut till ön Tjärven, längst ut i Stockholms skärgård, för att grilla, dricka några öl, lyssna på 80-talsmusik från bergssprängare och prata minnen. Ganska snart visar det sig att firandet inte kommer bli som de har tänkt sig, då tre män kommer och rånar dem på båten och alla mobiltelefoner. De är strandade på en öde ö, med endast en fyr som är igenbommad, utan möjlighet att kontakta någon. Snart dyker en man upp ur havet och han visar sig vara allt annat än vänligt inställd, en odöd sjöräddningsman som tidigare drunknat.

De gör ändå ett försök att skapa lite feststämning och snart blir det lite så där typiskt nostalgiskt som det brukar på klassåterträffar. Gamla känslor och roller dyker upp igen, samtidigt som det är tydligt att den person man var då, inte är densamma 25 år senare. Nostalgin i berättelsen är central och det är också en del referenser till tidigare klassiska rysare i allmänhet och zombiegenren i synnerhet. Dessutom spelar Mumintrollen en viss roll som motbild till denna ganska geggiga historia. Lindqvist är väl bekant med alla ingredienser i skräckberättandet, men han vrider lite på begreppen också så att även den som tror sig veta utgången blir lite överraskad. Karaktärerna själva diskuterar också zombiegenren när de fortfarande undrar om det de är med om verkligen kan hända i ”verkligheten”.

Hotet från havet känns igen från tidigare Lindqvist-historier, t.ex. Människohamn och det finns en hel del kopplingar till Hantering av odöda. Denna berättelse skulle vara lite mer ”pang på” med klassisk skräck enligt den trailer som släpptes innan bokens utgivning. Det är ganska avskalat och de äckligheterna är väl beskrivna, men tyvärr saknas också en del av det som brukar göra Lindqvist så bra. Karaktärerna är inte lika tydliga, även om de har plockats utifrån lite olika kategorier. Även om det finns lite tänkvärt i hur personligheterna förändras med livet och hur de reagerar på den kris de hamnar i, så saknar jag djupare skildringar av personer och samhälle.

Eftersom Tjärven endast funnits tillgänglig som e-bok eller ljudbok valde jag för en gång skull att lyssna på en bok. Det passade bra som lite spännande kuliss till rundorna runt elljusspåret i skogen. Emellanåt infann sig den där spänningen som gjorde att skogen kändes lite mer kuslig, men oftast var det en hyfsad berättelse, inte mer.

Kommentera