LitteraturMagazinets recension
av Näktergalen, Carl Martin Grann
En politiker mördas i Stockholm
Det är år 2003. Utrikesministern dödas i ett attentat i Stockholm. Flera övervakningskameror fångar attentatsmannen på bild. Poliserna är fast beslutna att denna gång fånga gärningsmannen. Det här måste lösas. Det får inte schabblas som vid Palmemordet.
Attentatsmannen grips snart och det visar sig att han är född i utlandet, är psykiskt sjuk med vanföreställningar om flickor som sjunger i elektriska uttag och han hör röster i sitt huvud.
Låter det bekant? Carl Martin Grann debuterar med en spänningsroman inspirerad av det verkliga ministermordet. Författaren är psykolog och professor och arbetade år 2003 som psykologkonsult vid Säkerhetspolisen. I romanen är utrikesministern en man som skjuts till döds utanför Rosenbad. Flera personer skadas.
Innan attentatet hittas två döda kroppar i ett sommarhus i Roslagen. Det ser ut som ett utökat självmord, men parets fyraåriga dotter har levt i det tillbommade fritidshuset med sina döda föräldrar i fyra dygn. Flickan är svårt traumatiserad. Kan det verkligen vara mord och självmord, när dottern fått överleva? Jag tror inte att någon förälder skulle ta sitt liv utan att först även ta barnens liv eller att i god tid sett till att barnen är i säkerhet. Tänk om ingen fattat misstankar, då hade den lilla flickan gått en utdragen svältdöd tillmötes.
Det är ett spännande upplägg. Ute i samhället är global uppvärmning på var mans läppar. Klimatdiskussionerna är intensiva både bland politiker och i media. Naturgas är ett hett ämne och en gasledning är på planeringsstadiet. Allt detta kommer i skymundan när ministermordet sker.
Författaren beskriver polisarbetet – samtidigt som han inför en konspirationsteori. NSA har uppsnappat något i sin avlyssning på nätet. Säpo informeras. Det här är rykande aktuellt. Vi hör mycket om NSA och dess avlyssning på grund av Edward Snowdon, och det här skulle kunna vara sant. Eller?
Boken har endast 200 sidor, så man läser ut den rätt så snabbt. Den är väldisponerad, lättläst och håller spänningen uppe. Och det ligger en dimridå över hela berättelsen.
Brotten går till historien som uppklarade, men var det så det gick till?
”Allt som berättas här är sant, ...” skriver författaren, men det överlåter jag åt läsaren att avgöra. Konspirationsteorier är intressanta och uppstår ofta vid mord av offentliga personer. Det är onekligen en fängslande vinkling.
Mottagen: 22 september 2013
Anmäl textfel
