Vinden blåser i spisen
potatisen kokar
inne i sin tyngd
och sinnena träder fram
utan att gripa en lösning

I Matriser för ett landskap finns överraskande och igenkännliga bilder från vardagen men också ögonblick när föremålen, naturen och orden bär så starka känslor att de blir drömlika och översinnliga. Diktsamlingen utgår från sorgen efter författarens mammas död, men där finns också kärleken till ett barn och nyckeln till något.
  "Diktsamlingen är ett försök att samla möjliga mönster att bygga en ny tid av", säger Carolina Thorell. "Men man kan egentligen inte skriva poesi. Man kan bara peka på någonting."

Vinden blåser i spisen
potatisen kokar
inne i sin tyngd
och sinnena träder fram
utan att gripa en lösning

I Matriser för ett landskap finns överraskande och igenkännliga bilder från vardagen men också ögonblick när föremålen, naturen och orden bär så starka känslor att de blir drömlika och översinnliga. Diktsamlingen utgår från sorgen efter författarens mammas död, men där finns också kärleken till ett barn och nyckeln till något nytt.
   "Diktsamlingen är ett försök att samla möjliga mönster att bygga en ny tid av", säger Carolina Thorell. "Men man kan egentligen inte skriva poesi. Man kan bara peka på någonting."

Vinden blåser i spisen
potatisen kokar
inne i sin tyngd
och sinnena träder fram
utan att gripa en lösning

I Matriser för ett landskap finns överraskande och igenkännliga bilder från vardagen men också ögonblick när föremålen, naturen och orden bär så starka känslor att de blir drömlika och översinnliga. Diktsamlingen utgår från sorgen efter författarens mammas död, men där finns också kärleken till ett barn och nyckeln till något.
  "Diktsamlingen är ett försök att samla möjliga mönster att bygga en ny tid av", säger Carolina Thorell. "Men man kan egentligen inte skriva poesi. Man kan bara peka på någonting."

Vinden blåser i spisen
potatisen kokar
inne i sin tyngd
och sinnena träder fram
utan att gripa en lösning

I Matriser för ett landskap finns överraskande och igenkännliga bilder från vardagen men också ögonblick när föremålen, naturen och orden bär så starka känslor att de blir drömlika och översinnliga. Diktsamlingen utgår från sorgen efter författarens mammas död, men där finns också kärleken till ett barn och nyckeln till något nytt.
   "Diktsamlingen är ett försök att samla möjliga mönster att bygga en ny tid av", säger Carolina Thorell. "Men man kan egentligen inte skriva poesi. Man kan bara peka på någonting."