"Som ögonblicksskildring om dagarna i Khao Lak och Phuket är den omöjlig att lägga åt sidan." Affärsresenären

Vår uppmärksamhet riktades mot havet. Jag hörde inga rop eller skrik på hjälp men allas blickar vändes mot stranden. Ute på havet såg jag en båt som liksom slukades av en stor våg. Jag tänkte: åh jäklar, men förstod inte faran, tänkte inte att de som var ombord kunde dö. Vattnet var varmt och de flesta kan ju simma. En våg som såg ut som ett vitt streck kom närmare. Jag hade lämnat mina glasögon på rummet och ser inte så bra på långt håll utan dem, men Richard som såg bättre sa: "Kolla vilken häftig surfvåg! Kom, vi går ner och tittar." Min intuition sa: Nej! Av någon anledning ville jag inte gå mot stranden. Sedan gick allt mycket snabbt.

Charlotta Ölander tillhörde dem som kom levande från tsunamikatastrofens Thailand. Detta är hennes egen berättelse om skräck och förvirring men också om empati, livsvilja och mod. Charlotta stannade kvar som volontär, fast besluten att göra vad hon kunde för att hjälpa till på plats.

"Hon berättar rakt och uppriktigt om en vecka i kaos, om ond bråd död, men också om liv och förhoppningsfulla ljusglimtar mitt i det totala eländet... Det en välskriven, djupt omskakande skildring av människor i nöd i en närmast ogripbar situation." Btj

Denna pocketutgåva innehåller ett nyskrivet efterord där Charlotta Ölander berättar vad som hände efter hemkomsten och hur tsunamin påverkat det liv hon lever idag. Dessutom går en del av intäkterna från varje sålt exemplar av boken till uppbyggnads- och hjälparbete i Asien.

Vad var det egentligen som hände? Charlotta Ölander tillhörde dem som kom levande från tsunamins Thailand. Detta är hennes egen berättelse om skräck och förvirring men också om empati, livsvilja och mod. Charlotta anslöt sig under veckan efter katastrofen till en grupp frivilliga hjälparbetare och berättar här om de omtumlande dagarna som följde och den tröstlösa väntan på regeringens insatser.