”Den blir bra, jag behåller den på, sa hon och la pengarna i expeditens hand. När vi gick ut såg jag hur ylletyget i kappan fick hennes ögon att lysa blåare. Hotellet låg inte långt därifrån. Dess namn framkallar fortfarande röda neonbokstäver mot snö och vi är lika nära varandra som avlägsna, Anna och jag. Mellan oss är allt invant och ömt och ändå tafatt och nervöst. Dagarna som gått ligger omkring oss, våra barns ljusa röster, andra gathörn, rum, situationer. Hennes tunga roterar mekaniskt i min mun, hotellskylten lyser över snön i Köpenhamn. Tunna neonbokstäver, röda. Den gamla kappan i en påse i hennes hand.”

Naumann är uppenbart en av våra riktigt stora och uppriktiga berättare – en av dem som ställer frågorna och inte bara kommer med svaren. Att hon sedan gör det med en så raffinerad skicklighet får mig att häpna.

En i taget berättar en väninna, en make, en far och en dotter om kärleken till en och samma kvinna – Anna. Tillsammans blir deras röster ett närgånget porträtt av en hel familj och en svindlande skildring av hur tiden och minnet strömmar genom människors liv. Anna är samtidigt barnet och mamman, lekkamraten och älskarinnan, alltid närvarande men aldrig annat än i betraktarens öga.

"Med stor precision och en sorts psykologisk realism förmår Naumann skildra medvetandets vindlande vägar mellan minne och nutid, förväntningar och verklighet, och händer som sträcker sig genom tiden." DN

"...Cilla Naumann spinner framgångsrikt och skrämmande väven som skiftar färg och mönster och aldrig blir densamma igen när man läst några sidor till av en text på ett språk som inte tillåter en att släppa taget." Nerikes Allehanda

”Det som gör boken så laddad – och laddad är den verkligen, ja, nästan omöjlig att lägga ifrån sig – är Naumanns närmast unika förmåga att intensivt förmedla en atmosfär, en stämning.” Sydsvenskan
”… en bok där sidorna vänder sig själva, där läsaren ständigt befinner sig på jakt efter de diffusa fenomen som cirklar runt textens symboliska universum som kanske handlar om minne, perspektiv och tid, men som lika mycket handlar om trasslet av relationer som människan ideligen försöker förstå som ett överblickbart nät.” Svenska Dagbladet

En i taget berättar en väninna, en make, en far och en dotter om kärleken till en och samma kvinna – Anna. Tillsammans blir deras röster ett närgånget porträtt av en hel familj och en svindlande skildring av hur tiden och minnet strömmar genom människors liv. Anna är samtidigt barnet och mamman, lekkamraten och älskarinnan, alltid närvarande men aldrig annat än i betraktarens öga.

”Vad ser du nu är något av en page turner.” Expressen
”Med stor precision och en sorts psykologisk realism förmår Naumann skildra medvetandets vindlande vägar mellan minne och nutid, förväntningar och verklighet, och händer som sträcker sig genom tiden.” Dagens Nyheter
”Cilla Naumann spinner framgångsrikt och skrämmande väven som skiftar färg och mönster och aldrig blir densamma igen när man läst några sidor till av en text på ett språk som inte tillåter en att släppa taget.” Nerikes Allehanda

”Den blir bra, jag behåller den på, sa hon och la pengarna i expeditens hand. När vi gick ut såg jag hur ylletyget i kappan fick hennes ögon att lysa blåare. Hotellet låg inte långt därifrån. Dess namn framkallar fortfarande röda neonbokstäver mot snö och vi är lika nära varandra som avlägsna, Anna och jag. Mellan oss är allt invant och ömt och ändå tafatt och nervöst. Dagarna som gått ligger omkring oss, våra barns ljusa röster, andra gathörn, rum, situationer. Hennes tunga roterar mekaniskt i min mun, hotellskylten lyser över snön i Köpenhamn. Tunna neonbokstäver, röda. Den gamla kappan i en påse i hennes hand.”

En i taget berättar en väninna, en make, en far och en dotter om kärleken till en och samma kvinna – Anna. Tillsammans blir deras röster ett närgånget porträtt av en hel familj och en svindlande skildring av hur tiden och minnet strömmar genom människors liv. Anna är samtidigt barnet och mamman, lekkamraten och älskarinnan, alltid närvarande men aldrig annat än i betraktarens öga.

Om romanen Fly (2004):

Naumann är uppenbart en av våra riktigt stora och uppriktiga berättare – en av dem som ställer frågorna och inte bara kommer med svaren. Att hon sedan gör det med en så raffinerad skicklighet får mig att häpna.

Kristian Lundberg, Aftonbladet

Kvar är en mogen, mörk och suggestiv roman som tar sin läsare i ett stadigt grepp och inte släpper.

Annina Rabe, Svenska Dagbladet