Eli, berättaren i "Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats", vaknar upp en dag och inser att hans yngre jag, Sebastian, är död. Han sitter uppspikad på Elis vägg. Nu måste Eli ge Sebastian en sista föreställning, en hyllning, innan han förstör honom.

Eli Levéns debutroman är en autofiktion som utgår från en helgonbild, Sankt Sebastian. Trots att berättelsen utspelas i samtiden så svävar den på en svindlande prosa mellan det högtidslika och det destruktiva, är lika mycket nu som då, lika mycket dröm som verklighet

Vi ska bli något du och jag Sebastian. Vi måste skydda det som är vårt.

Det är Valborg i Vitabergsparken när Sebastian möter den gåtfulle Andreas. De inleder ett passionerat och omstörtande förhållande. Men innerst inne bär Sebastian en annan person inom sig, någon som han själv men ingen annan ser. Hon heter Ellie och ska en dag resa sig ur askan av honom.

Eli Levéns debutroman kretsar kring helgonbilden av Sankt Sebastian, genomborrad av pilar och fastbunden vid ett träd.


Han går längs gångstigarna, han möter människor och här verkar ingen höra hemma. Han möter inte ofta blickar även om de är mera välkomnande här än annars i den här staden. Alla blickar utom en, den söker upp hans illa dolda följsamhet. Blicken är så: den vill slå ner honom eller sätta på honom. Den har ett sällskap, de är likadana men sällskapets blick är riktad bortåt, uppåt. Sebastian stannar vid ett träd och låter blicken bestämma, den vill prata: 
                                                       "Hi, where you from?"