Till utmarkerna i Hohaj kommer hon vandrande, med en sorg som är på väg att äta sönder henne. Där korsar hennes spår en annan, förfluten berättelse. Den handlar om Aron, som en gång kom samma väg på flykt undan kriget och sig själv, och om den kuvade Inna som söker bryta sig loss ur sin fars tyranniska makt.
Elisabeth Rynells roman nominerades till Augustpriset och belönades med bl.a. Aftonbladets litteraturpris och Sveriges Radios romanpris.

en lyriskt laddad och mycket gripande växelsång om kärlek, sorg och saknad.
Magnus Eriksson, Svenska Dagbladet

Detta är en sällsynt bok. Sällsynt i kraft och intensitet, men också i språklig skönhet.
Lisbeth Larsson, Expressen

... något av det vackraste kärlekspar jag träffat på i samtida svensk litteratur.
Marie Peterson, Göteborg-Posten

Till ett ödetorp i Hohaj kommer en kvinna, romanens berättarjag, vandrande med en sorg som är på väg att äta sönder henne. Ett instängt rop har väckts inom henne och hon ger sig av, rakt ut i tomheten. Där ute i det kalla vinterlandskapet korsar hennes spår en annan, förfluten berättelse. Den handlar om Aron, främlingen som kom samma väg genom snö och blåst, på flykt undan kriget och sig själv, och blev kvar i Hohaj. Och om den kuvade Inna som söker bryta sig loss ur faderns tyranniska makt borta i ett utmarkstorp. I det övergivna landskapet får minnena liv, och de båda berättelsernas gestalter träder oss till mötes i en klangren och gripande växelsång om kärlek och förlust. Elisabeth Rynell skriver både prosa och lyrik.

Hohaj är namnet på en trakt långt uppe i norr. Nu ligger den öde, men några decennier tillbaka levde människor där, som det generösa och varmhjärtade paret Salomon och Helga. Dit kom främlingen Aron vandrande genom snö och blåst, på flykt undan kriget och sig själv. Som av en oväntad nåd hamnar han hos Salomon och Helga, och blir kvar hos dem. Om somrarna får han uppdraget att valla traktens hästar i skogen, och det är där han lär känna den skygga Inna. Hon är en kuvad flicka från ett utmarkstorp, som söker bryta sig loss ur faderns tyranniska makt över henne. Mellan dessa två sköra utanförvarelser växer en kärlek fram, skildrad med en gripande närvaro. Samma väg kommer nu en kvinna, romanens berättarjag. Hennes älskade är död sedan några år. Ett instängt rop av förtvivlan och vrede har väckts i henne och hon har givit sig av, rakt ut i tomheten, med en sorg som är på väg att äta sönder henne. Hennes flykt blir en slags pilgrimsgång där impulsen att försvinna omvandlas till en renande vandring genom minnena. Och där ute i det kalla och övergivna vinterlandskapet korsar hennes spår det förflutnas berättelse. Elisabeth Rynell låter sin roman växla mellan dessa två skilda tidsplan. De binds samman av platsen och av kärlekens och förlustens motiv, som varieras och speglas genom de två berättelserna. Hennes klangrena språk är en underbar läsupplevelse och hennes ömsinta och poetiska skildring av människor och landskap kan leda tankarna till föregångare som Harry Martinsson och Stina Aronson.