I detta nummer bjuder vi in en särling i poesifamiljen, nonsensdikten. Nåja, det rör sig väl egentligen om betydligt mer än traditionell dikt denna gång, här finns prosalyriska betraktelser, särpäglade listor, pseudovetenskapliga utredningar, matrecept, palindromer, transpirantotexter med mera. Jag och min med­redaktör Björn Sundmark insåg tidigt att vi måste begränsa oss till nonsens på svenska. Skulle vi till exempel öppna slussarna för den anglosaxiska traditionen, med storheter som Edward Lear och andra, hade vi snabbt sprängt ramarna.

Nu spänner numret över en lång svensk tradition, från Carl Jonas Love Almqvist, över Falstaff, fakir, O.A., Gunnar Ekelöf, Povel Ramel, Hans Alfredson, Bertil Pettersson, Lasse O’Månsson, Sonja Åkesson, fram till Jan Stenmark, Stella Parland, Joakim Pirinen, Peter Mickwitz, Ida Börjel och andra.

Med var är egentligen nonsens? Kring detta diskuterar Björn Sundmark i numrets inledande text, och här finns mycket att säga. För min egen del kan jag bara konstatera att god nonsens ända sedan barndomen gett mig en lyckosvindel. Lennart Hellsing var en av de första i genren jag stötte på. Om honom och flera andra av de som skrivit nonsens för barn, Britt G. Hallqvist, Barbro Lindgren med flera, skrev vi i Lyrikvännen 4/5 2010, ­”Poesi för små barn och stora”. En återblick i detta nummer rekommenderas.

Utöver temadelen publicerar vi som vanligt spännande nyskriven poesi. Ann Lingebrandt presenterar Pär Hanssons nya diktsamling. Poeten Naima Chahboun har valt ut en dikt som betytt någon alldeles särskilt för henne. Vi får även stifta bekantskap med slampoeten Niklas Mesaros som vann SM i Poetry Slam 2012.

God läsning!

Erik Magntorn