”Utan överdrift kan jag säga att min tid i Tullinge som grabb hade något främmande i sig. Det berodde på kriget. Alla talade om det, pappa och mamma och alla som varit med talade om det. Kriget överskuggade allt. Och vi som inte varit med fick krigsskugga på oss.”

”I fönstren mellan vita gardiner stod pelargonior och fuchsior och lyste. På en duk i bersån blänkte kaffekannan. Mamma bar ut en korg med stora vetekringlor. Barnen hade runda, röda kinder.”

Två bilder, kontrapunkter, som båda ryms i 1950-talets Seppan. Så kallades området runt AB Separators gjuteri av dem som bodde där. Överlevarna, de döda och en helt ny generation som skulle försöka ta sig fram i tillvaron. Ernst Brunners breda och storslagna roman beskriver på ett omskakande sätt ett fortgående utanförskap mitt i den svenska förortsidyllen. Boken är en sorts äreminne över alla de människor vilkas liv förändrades i grunden av världskrigen, men som hade kraften att skapa sig nytt fotfäste, nya drömmar. Och världen öppnade sig på nytt.

"En riktigt stor berättelse av en riktigt stor författare." Gefle Dagblad

"Vallmobadet är en familjekrönika och en social och personlig skildring som jag tror med största sannolikhet kommer att räknas till klassikerna bland svenska barndomsskildringar ..." Mats Gellerfelt, SvD

I den självbiografiska romanen Vallmobadet återvänder Ernst Brunner till sin barndoms Seppan, området kring AB Separators gjuteri utanför Stockholm. Hit kom hans föräldrar som flyktingar från andra världskrigets Europa. Här växer sonen Ernst upp, i en värld präglad av motsatser: skuggan av krigets fasor och det svenska 50-talets framtidsoptimism. Hans berättelse blir till en storslagen familjekrönika, ett äreminne över alla de människor vilkas liv förändrades i grunden av världskrigen, men som hade kraften att skapa sig nytt fotfäste, nya drömmar. Och världen öppnar sig på nytt.

"Vallmobadet är en storslagen berättelse, kryddad med detaljer, men brett upplagd i sin episka ton. Det är stort och det är brett, men det är i varje detalj djupt personligt."Kvällsposten
"Boken pendlar skickligt mellan krigets fasor och Seppanidyllen. Och trots den återhållna vrede som genomsyrar romanen, är det faktiskt samtidigt en mycket njutbar, rolig och förhoppningsfull bok. Rentav lysande." Arbetarbladet

"Ja, milde himmel, vilken njutning det är att läsa Vallmobadet, denna myllrande, mäktiga hyllning till dem som berett marken för sina efterkommande." Nya Wermlands-Tidningen
"Ernst Brunner är en urstyv berättare som vet hur man skapar spänning och håller intresset vid liv - Vallmobadet är en roman som inte minst visar att det går att skriva en bok, utan att blanda in dagens mode med en deckarintrig, som har alla utsikter att tilltala många läsare. Egentligen är det ett exempel så gott som något på att hela deckargenren är överflödig.
Verkligheten, när Ernst Brunner håller den i sin hand, är betydligt mera spännande." Upsala Nya Tidning

"Att Vallmobadet kommer att få en plats i raden av klassiska barndomsskildringar är självklart. När Brunner är på det humöret är han en gudabenådad ordmålare och berättare." Eskilstuna-Kuriren Här beskriver han en myllrande, sorlande och sjungande femtiotalsvärld (han är född 1950) med stor kärlek, stark inlevelse och gestaltskapande fantasi som ligger tätt intill det dokumentära. Det är en karg arbetarvärld men där glädjeämnena för far och mor och de fyra bröderna skimrar i ett förklarat ljus. Visst finns det skuggor i denna barndomsvärld, men dagrarna är desto fler. Svenska Dagbladet Men framför allt är Vallmobadet en vital gestaltning av och hyllning till levande och döda anförvanter, vilket innesluter den bävande känslan som sexåringen en gång erfor att vara en del och bärare av allt detta. Det här är lysande berättarkonst. Borås Tidning Man kan bara baxna när man läser Ernst Brunners familjebiografiska bok Vallmobadet. Allt imponerar: han fabulerar lika friskt som han förmedlar verklighet, han besitter kunskaper inom de mest skilda områden, han omfattar människor med kärlek och förståelse så långt han förmår, han famnar hela livet med lidelse och humor i ordets lödigaste bemärkelse. Jönköpings-Posten

I den självbiografiska romanen Vallmobadet återvänder Ernst Brunner till sin barndoms Seppan, området kring AB Separators gjuteri utanför Stockholm. Hit kom hans föräldrar som flyktingar från andra världskrigets Europa. Här växer sonen Ernst upp, i en värld präglad av motsatser: skuggan av krigets fasor och det svenska 50-talets framtidsoptimism. Hans berättelse blir till en storslagen familjekrönika, ett äreminne över alla de människor vilkas liv förändrades i grunden av världskrigen, men som hade kraften att skapa sig nytt fotfäste, nya drömmar. Och världen öppnar sig på nytt.

Sin barndomsmiljö området kring AB Separators gjuteri i Tullinge har Ernst Brunner skildrat tidigare. Först i romanen Svarta villan, men också i den mörkare diktsamlingen Separator. Nu har han tagit steget fullt ut och beskriver inte bara 1950-talets stilla oas med sin lantliga prägel, sina pelargonior, vetekringlor och rödkindade ungar, utan utforskar på ett omskakande sätt det mörka stråk som krigsminnena utgör för alla dem som varit med om det. Kriget är ständigt närvarande, dess skugga faller också över barnen. Det skapar ett fortgående utanförskap mitt i den svenska förortsidyllen, en särställning som även den nya generationen som ska ta sig fram i tillvaron bär med sig vidare ut i världen. Genom boken som är ett verkligt kraftprov skiktas nuet och historien till en fängslande och gripande gobeläng. Vallmobadet är en sorts äreminne över alla de människor vilkas liv förändrades i grunden av världskrigen, men som hade kraften att skapa sig nytt fotfäste, nya drömmar.

Ernst Brunner (f 1950) är en av de mest uppmärksammade och uppskattade svenska författarna idag. Hans breda och mångskiftande litterära produktion omfattar utöver barndomsskildringen Svarta villan (1987), bland annat moderna Stockholmsskildringar som Kocksgatan (1991) och Passionata (1994), samt diktsamlingarna Separator och Sorgen per capita. Senast utkom romanen Den vilde svensken (1977).