Under drygt ett år, vintern 1918 till våren 1920, övar sig

den unge Lorca i att skriva dramatiska texter som rymmer

grotesk, fars, allegori, han arbetar med balans och kontrapunkt i dramernas handlingar. Dessa fyra korta stycken vackra, tänkvärda och ofta humoristiska är resultatet av Lorcas intensiva studier av den klassiska dramatiken. De utgör också inledningen till den nyskapande och radikala vision av teatern som han kom att fullända i sina senare, stora dramer. Lorca låter inspiration från medeltida mysteriespel möta den samtida avantgardismen. I dramerna förs dialoger mellan djur och skuggor, änglar och drömda gestalter. De ställer brännande, ibland plågsamma frågor ; Varför finns vi? Är människan skapelsens krona? Finns kärleken? Hur ser livet ut bortom döden?