Nominerad till Augustpriset 2013 i kategorin Årets svenska barn- och ungdomsbok!

Det gick ännu fler timmar. Till slut var det inte bara min stjärt som kändes som betong utan hela jag. Hjärnan med. Jag kunde inte tänka, bara frysa. Jag var inte rädd för råttorna längre. Det fanns inga. Astrid var störd och löjlig och asdum. Allan och Gustav med. Jag önskade att de inte fanns. Nej, förresten, jag...

Nominerad till Augustpriset 2013 i kategorin Årets svenska barn- och ungdomsbok!

Det gick ännu fler timmar. Till slut var det inte bara min stjärt som kändes som betong utan hela jag. Hjärnan med. Jag kunde inte tänka, bara frysa. Jag var inte rädd för råttorna längre. Det fanns inga. Astrid var störd och löjlig och asdum. Allan och Gustav med. Jag önskade att de inte fanns. Nej, förresten, jag önskade att jag själv inte fanns. Det vore bättre. Då levde det en äcklig tjockis mindre på jorden. Och då behövde inte mamma vara så sabla ledsen för att hon hade ett barn som ingen ville leka med.

Bengt mobbas av de andra barnen på gården, han vill helst inte gå ut alls. Men varje dag lämnar mamma en lapp på köksbordet med ärenden hon vill att han ska gå, om så bara till soprummet. Bengt vill inte att mamma ska bli ledsen så för att slippa förklara att han blir mobbad går han ut. En gång fick han sin mössa kastad i ån, en annan lera på cykelsadeln. Den gången då han träffade Jagger var han inlåst i soprummet. Jagger är uteliggarhund och ingen lämplig kompis alls, enligt föräldrarna i huset. De ler vänligt mot Bengt och hans föräldrar, pratar och låtsas minst av allt om att deras barn mobbar Bengt. Den enda som inte låtsas är Jagger, han tycker att Bengt ska hämnas.

"När barnlitteraturen delas in i prydliga serier som enkelt sorteras under "humor", "vardag" eller "spänning" är det en befrielse att slungas in i en bok som vill vara allt - och lyckas med det /.../ Humorn ligger bland annat i de perfekt valda detaljerna"   Andreas Palmaer, DN

"En bok, som är såväl spännande som trösterik." Ingalill Mosander, Aftonbladet

"Frida Nilssons språk är elektrifierande i sin uppfinningsrikedom där texten pendlar mellan svart humor och lika svart sorg."  Stina Nylén, Göteborgs-Posten

"Den underfundiga berättelsen lär att det inte behövs mycket för att åstadkomma förändringar, vilket inger hopp." - Peter Grönborg, Borås Tidning

"Författaren väjer inte för att skriva om svåra saker som elaka barn och intrigerande vuxna, utan att presentera några enkla lösningar."   Cecilia Nilsson, Trelleborgs Allehanda

"En sympatisk och socialt medveten bok om att hämnd faktiskt kan fungera ibland. Om inte annat som ett sätt att öppna de vuxnas ögon."   Sebastian Johans, UNT

"Det tog inte många sidor av boken innan jag satt och skrattade högt. Situationerna är dråpligt framställda samtidigt som de sätter strålkastarljuset på hur vuxna inte märker när ett barn är illa behandlat/mobbat och att det ofta beror på att de inte vill märka. Lysande dialoger, både mellan Jagger och Bengt och en i slutet mellan mamma och pappa där det inte sägs rakt ut men ändå är fullkomligt uppenbart att mamma har dragit en liten nödlögn." - Bloggen Boktjuven

"Jag gillar Frida Nilssons böcker. Det är dirty realism i kombination med djurklokskap. Lite Raymond Carver. Lite Kim Fupz Aakeson. Men med en alldeles egen ton." - Barn- och ungdomsboksbloggen

När barnlitteraturen delas in i prydliga serier som enkelt sorteras under "humor", "vardag" eller "spänning" är det en befrielse att slungas in i en bok som vill vara allt - och lyckas med det /.../ Humorn ligger bland annat i de perfekt valda detaljerna.