Recension av Själlös, Gail Carriger

Varulvar och vampyrer i 1800-talets London

Jag gillar språket i den här boken. Det känns lätt och ledigt samtidigt som det inte tar överhanden. Något jag däremot INTE gillar är de så kallade erotiska scenerna"

Själlös

Det är inte lätt att vara Alexia Tarabotti, trots att hon lever i en värld som är fylld av vampyrer och varulvar har hon fullt av problem och inte nog med att hon är själlös, hon är dessutom ungmö.

Gail Carriger är en pseudonym för Tofa Borregaard, arkeolog och författare. ”Själlös” är hennes debutroman och den har nominerats till ett flertal priser, bland annat till John W. Campbell-priset för for Bästa Nya Författare, Compton Crook-priset och en av finalisterna till Locus Bästa Debutroman.

Del ett i serien om den själlösa Alexia Tarabotti och hittills har fem böcker utkommit i den.

Boken ingår i steampuk-genren och utspelar sig i ett alternativt London på 1800-talet.
 

Själlös

Av Gail Carriger

Bok- presentation:	Själlös
Författar- presentation:	Gail Carriger
Utg.år:	2012

Att vara Alexia Tarabotti i det viktorianska London är inte det lättaste. För det första har hon ingen själ. För det andra är hon redan tjugofem år och fortfarande ungmö ett faktum som inte blir bättre av att hon är rejält kurvig, frispråkig och värst av allt halv­italienska. Men detta är bara början på Alexias problem. Döda vampyrer, alldeles för stiliga varulvar och hemliga sällskap är snart vardagsmat och frågorna hopar sig: Är hennes själlösa förmågor verkligen en tillgång? Vem är fienden egentligen? Och viktigast av allt: Finns det te?

Själlös är den första delen i serien om den själlösa Alexia Tarabotti och utspelar sig i ett alternativt London i slutet av 1800-talet, där vampyrer och varulvar är en del av samhället. Det är en ångande steampunk-roman fylld av spänning, romantik, humor, luftskepp, bläckfiskar och bakelser.

Utgåvor

Anmäl textfel