Under ett halvt sekel har Gunnar Harding som författare, översättare, redaktör och litteraturkritiker befunnit sig i centrum av det svenska kulturlivet. Avspänt och med en stor portion självironi berättar han om uppväxten i läkarvillan i Bromma, om de poetiska miljöerna i 60-talets swinging London, hippieerans USA och det svenska 70-talets spektakulära poesimanifestationer, om passionen för jazz och om alla de författarkolleger och andra färgstarka personligheter som korsat hans väg. Hans vänliga humor, som i anekdoterna stundtals slår över i ren uppsluppenhet, gör boken till en oavbrutet underhållande läsning.

En bladvändare till kulturhistoria

"Minnas. Men minnas vad? Här står inte mycket att läsa om mitt inre liv. Har jag inte lyckats ge ett intryck av det genom ett tjugotal diktsamlingar är det knappast lönt att försöka på prosa. Inte heller tar jag upp så mycket om min poesi. I förordet till tre samlingsvolymer har jag vid olika tidpunkter försökt redogöra för den. Här står inte heller så mycket om mitt privata liv och familjeliv utom i kapitlen om min barndom och uppväxt där ju nästan allt kan beskrivas som privatliv och familjeliv. Om någon mot förmodan skulle tycka att det har något allmänintresse, är det ett intresse jag inte är villig att tillmötesgå. De som är bekanta med mig endast genom mina dikter kommer nog att här finna den biografiska bakgrunden till flera av dem. /…/ Varför skrev jag då den här boken? Hur jag än försöker kringgå frågan, så mynnar motiveringen trots allt ut i fåfänga och en gammal mans behov att tala om var han kom ifrån och den epok han levat i." Ur Gunnar Hardings förord

Under närmare ett halvt sekel har Gunnar Harding som författare, översättare, redaktör och litteraturkritiker befunnit sig i centrum av det svenska kulturlivet. Avspänt och med en stor portion självironi berättar han här om uppväxten i läkarvillan i Bromma utanför Stockholm, om de poetiska miljöerna i 60-talets swinging London och hippieerans USA och det svenska 70-talets spektakulära poesimanifestationer. Harding porträtterar också vänner bland tidens främsta bildkonstnärer och skildrar turnéer med glada jazzbohemer, teaterexperiment med Peter Stormare samt arbetet med den nya bibelöversättningen. Hans karaktäristiska vänliga humor, som i anekdoterna stundtals slår över i ren uppsluppenhet, gör hans memoarer till en oavbrutet underhållande läsning.