Du har misslyckats med din trädgård, för dig finns parker

står det på en av de första sidorna i Helga Krooks nya diktsamling Grönska träd och träd som ser. Dikterna förhåller sig till lekparker, kyrkogårdar, minnesplatser och andra sorters grönområden i Stockholm och Berlin, Helsingfors och Löbau. Den oåtkomliga privata trädgården ställs mot parkens offentlighet och de kollektiva minnen den rymmer, som träden är en sorts vittnen till. Den halvt anonyma urbana grönskan blir samtidigt en yttersta plats. Det är en bok om att gå i parken med barn och öva sig i att släppa taget, om att skymta skuggan av en tystad kvinna, om avståndet mellan ord och blad, och frågan vad man djupast sett tillhör.

Du har misslyckats med din trädgård, för dig finns parker står det på en av de första sidorna i Helga Krooks nya diktsamling Grönska träd och träd som ser. Dikterna förhåller sig till lekparker, kyrkogårdar, minnesplatser och andra sorters grönområden i Stockholm och Berlin, Helsingfors och Löbau. Den oåtkomliga privata trädgården ställs mot parkens offentlighet och de kollektiva minnen den rymmer, som träden är en sorts vittnen till. Den halvt anonyma urbana grönskan blir samtidigt en yttersta plats. Det är en bok om att gå i parken med barn och öva sig i att släppa taget, om att skymta skuggan av en tystad kvinna, om avståndet mellan ord och blad, och frågan vad man djupast sett tillhör.

(en gång räddades jag
till ett elementärt liv)

blad eller inte
ord eller
frukt eller inte frukt
rösterna stiger under askarna
finns inte en skarp bild
barnen springer i cirkel i gräset
ingen tjänst som jag passar för
och ändå vill de ha mig kvar
människorna
klarar inte av att leva
avskilda från en plats
läser en bok under askarna
”alltså är människorna ord”