LitteraturMagazinets recension av Den sista tillflykten, Imre Kertész

Imre Kertész rundar av

Det är en detaljerad beskrivning han gör av tiden, miljön och människan"

Bok- presentation:	Den sista tillflykten
Författar- presentation:	Imre Kertész
Inbunden Beställningsvara, 273 kr

Imre Kertész senaste utgivning "Den sista tillflykten" ser författaren själv som sin sista roman. Läsningen är både givande och tankeväckande.

År 2002 tilldelades den nu 86-åriga författaren Imre Kertész Nobelpriset. Vid sidan av romaner har han skrivit essäer och alltid fört dagbok. Kertész bär på en personlig erfarenhet från Förintelsen, då han 1944 som 15-årig jude fördes till Auschwitz. Det är en hjärtskärande erfarenhet som få delar.

"Den sista tillflykten" är en osminkad dagbok som innehåller grubblerier över världen, litteraturen och åldrandet, där man även får följa författarens arbete med romanen. Boken är uppdelad i tre delar där romanen blir som ett fragment tillsammans med de två delarna av dagboken som finns med.

Huvudpersonen är en dr. R. Sonderberg som engagerar sig i samma grubblerier som författaren själv. Det är ett omfångsrikt beskrivande av romanens figurer som ger ett varierande intryck. Sjukdomar och den dystra sjukhusmiljön synliggör strukturen av en osäker livsform.

Intresset för politiken i boken är svagt, men ändå finns där en stenhård kritik mot samhällsklimatet i Europa. I sina gamla minnen återvänder författaren ofta till Auschwitz och Förintelsen. Det är en ständigt gripande och sorglig text, med en bottenlös depression och pessimism, och en tydlig oro inför döden. Ofta är det texter där han i sina beskrivningar ger en känsla av att han ser döden som något levande hemligt, i sin oro beskriver han döden som en klar och levande lögn.

Att leva ett liv utan romanen ser Imre Kertész som att livet togs ifrån honom. Det finns en osäkerhet hos honom och en misstro mot sig själv. I hans text finns en mäktig och övertygande handling som ger en väl balanserad livssyn som fångar läsarens intresse. Det är en detaljerad beskrivning han gör av tiden, miljön och människan.

När han beskriver sitt arbete med boken låter det som en osäkerhetens förbannelse: 

"Jag kan inte komma fram till ett beslut om Den sista tillflykten. Jag grinar illa bara jag ser den. Men så mycket är säkert att den inte är nödvändig".

Om detta nu är Imre Kertész sista roman, som han själv ser det, är det ett givande bokslut på hans karriär. Trots bokens dystra innehåll och krävande text ger den en tankeväckande läsning.

Mottagen: 10 november 2015

 Relaterade artiklar 

Recension

Kertész registrerar allt med samma tonlösa röst

I sin lägenhet bakom järnridån i Budapest försökte Imre Kertész i årtionden att skriva om sina upplevelser i Auschwitz, Buchenwald och Zeitz. Först när han fick en liten bok i handen, skriven av en för honom okänd fransman, hittade han äntligen tonen för sin historia. Boken han hittat var Albert Camus "Främlingen". Så småningom kom självbiografiska romanen "Mannen utan öde" som ofta omtalas som en av de starkaste skildringarna av Nazitysklands förintelseläger. Boken gav ut av Norstedts i januari 2013 med ett nyskrivet förord av Steve Sem-Sandberg. LitteraturMagazinets Nina Fries har läst boken.

Läs mer ...

Anmäl textfel