Historien om en ung mans väg i efterkrigstidens kom­munistiska Budapest. Stalinismen och terrorn bildar bakgrund för berättelsen som kulminerar och slutar med den nedslagna revolten 1956. Som så ofta hos Imre Kertész finns det en självbiografisk bakgrund.

Imre Kertész föddes 1929 i Budapest och deporterades som 14-åring till Auschwitz-Birkenau och upplevde befrielsen i arbetslägret Buchenwald. År 2002 tilldelades han Nobelpriset.

Mellan katastrof och katastrof

Efter andra världskrigets slut ockuperades Ungern av sovjetiska trupper och med Röda armén i ryggen etablerades 1948 ett auktoritärt stalinistiskt styre. Det ökande förtrycket, den inskränkta friheten och den ständiga skräcken bidrog till att en studentdemonstration i oktober 1956 växte till ett hela folkets uppror Ungernrevolten. Fem dagar av våld och oro följde, därefter verkade det som om Sovjet faktiskt var på väg att dra sig tillbaka. Glädjen skulle dock bli kortvarig och ungrarna fick bara uppleva en vecka av hopp om självständighet. Den fjärde november rullade sovjetiska pansarvagnar in i Budapest. Över 2500 ungrare dödades, civila så väl som militärer, andra sattes i fängelse eller skickades till arbetsläger. Ytterligare 200000 flydde västerut.

Imre Kertész var inte en av dem; språket höll honom kvar. Den engelska flaggan handlar om tiden mellan de två katastroferna.